Om Evolutionens Bedrägeri

LADDA NED BOKEN

Download (DOC)
Kommentarer

BOK KAPITEL

< <
8 / total: 20

Kapitel 6: Den inbillade evolutionen av fåglar och däggdjur

SPECIELLA LUNGOR FÖR FÅGLAR

 kuş kanadı, güzel kuş  kuş kanadı, güzel kuş
 

Anatomin hos fåglar skiljer sig mycket från den hos reptiler, deras förmodade förfäder. Fågelns lungor fungerar på ett helt annat sätt än de hos de markbundna djuren. Markbundna djur andas in och ut från samma luftrörkärl. Hos fåglar däremot, medan luft kommer in i lungan från framsidan går den ut från baksidan. Allah skapade detta distinkta system speciellt för fåglar som behöver stora mängder syre under flygning. Det är omöjligt för en sådan struktur att ha utvecklas från reptil lungan.

 omurgalı akciğeri, kuş akciğeri

Enligt evolutionsteorin, uppstod och utvecklades livet i havet för att sedan förflyttas upp på land av amfibierna. Detta evolutionära scenario antyder också att amfibier utvecklades till reptiler, varelser som enbart lever på land. Återigen är detta ett osannolikt scenario, på grund av de enorma strukturella skillnaderna mellan dessa två djurklasser. Till exempel är amfibie ägget skapat för att utvecklas i vatten medan det amniotiska ägget är skapat för att utvecklas på land. En "steg för steg" utveckling av en amfibie är utesluten, därför att i avsaknaden av ett perfekt och fullt format ägg, är det inte möjligt för en art att överleva.

Dessutom finns det, som vanligt, inga bevis för övergångsformer som skulle koppla samman amfibier med reptiler. Den evolutionistiske paleontologen och auktoriteten på ryggradsdjurens paleontologi, Robert L. Carroll måste acceptera att "de tidiga reptilerna var mycket annorlunda än amfibier och att deras förfäder har ännu inte kunnat hittas”.45

Ändå är evolutionisternas hopplöst dömda scenarier inte slut i och med det – de fortsätter. Problemet att få dessa varelser att flyga återstår! Eftersom evolutionister menar att fåglarna på något sätt måste ha utvecklats, hävdar de att de förvandlades från reptiler. Emellertid kan ingen av fågelns distinkta mekanismer, som har en helt annan struktur än landlevande djur, förklaras av gradvis utveckling. Först och främst vingarna, som är fåglarnas exceptionella egenskaper, utgör en stor återvändsgränd för evolutionister. En av de turkiska evolutionisterna, Engin Korur, medger omöjligheten i utvecklingen av vingar:

Gemensamt för ögonen och vingarna är att de endast kan fungera om de är fullt utvecklade. Med andra ord kan ett halvt utvecklat öga inte se; en fågel med halvbildade vingar kan inte flyga. Hur dessa organ uppstod har varit ett av naturens mysterier som måste belysas.46

Frågan om hur den perfekta vingstrukturen uppkom som ett resultat av på varandra följande slumpmässiga mutationer förblir helt obesvarad. Det finns inget sätt att förklara hur de främre armarna på en reptil kan ha ändrats till perfekt fungerande vingar som en följd av en genetisk förvrängning (mutation).

Dessutom, att havingar är inte tillräckligt för att en markbaserad organism ska flyga. Landlevande organismer saknar många andra strukturella mekanismer som fåglarna utnyttjar för att flyga. Exempelvis är fåglarnas skellett mycket lättare än den hos landlevande organismer. Lungorna fungerar på ett helt annat sätt. De har ett annorlunda muskel och skelettsystem och ett mycket specialiserat hjärt- och cirkulations system. Dessa kännetecken utgör lika viktiga förutsättningar för att flyga som vingarna. Alla dessa mekanismer behövdes och samtidigt, de kunde inte ha bildats successivt genom att ackumuleras. Det är därför som hävdandet av teorin att marklevande organismer utvecklades till flygande organismer är helt vilseledande.

Allt detta föranleder ytterligare en frågeställning: även om vi antar att denna omöjliga redogörelse skulle kunna vara sann, varför kan då dessa evolutionister inte hitta några "halvvingade" eller "enkelvingade" fossiler som stöd för sina hävdanden?

Ytterligare en antagen övergångsform: Archaeopteryx

archaeopteryx, ofpandasandpe

Enligt evolutionister har några små dinosaurier, som Velociraptor eller Dromeosaur utvecklats genom att förvärva vingar och sedan börjar flyga. Således antas Archaeopteryx att vara en övergångsform som förgrenades från sin dinosaurie förfader och började flyga för första gången. Denna inbillade fabel återfinns i nästan alla evolutionistiska publikationer.

Evolutionister uttalar namnet på en enda varelse som svar. Detta är fossilen av en fågel som heter Archaeopteryx, en av de mest kända, och väldigt få, så kallade övergångsformer som evolutionister fortfarande vidhåller. Archaeopteryx är, enligt evolutionister, den så kallade förfadern till dagens fåglar och den levde för ca 150 miljoner år sedan. Enligt teorin utvecklades vissa små dinosaurier, som Velociraptor eller Dromaeosaurus genom att förvärva vingarna och sedan börja flyga. Således antas Archaeopteryx vara en övergångsform som förgrenas från sin dinosaurie förfader och började flyga för första gången.

Men de senaste studierna av Archaeopteryx fossil visar att denna varelse absolut inte är en övergångsform, utan är en utdöd fågelart, med några obetydliga skillnader från nutidens fåglar.

Tesen att Archaeopteryx var en ”halvfågel” som inte kunde flyga ordentligt var populär inom evolutionistiska cirklar fram till senare tid. Frånvaron av ett bröstben hos denna varelse framhölls som det viktigaste bevis för att denna fågel inte kunde flyga ordentligt. (Bröstbenet är ett ben som finns under bröstkorgen och utgör fäste för de muskler som krävs för flygning.) I vår tid ses detta bröstben hos alla flygande och icke flygande fåglar, och även hos fladdermöss som är ett flygande däggdjur och tillhör en helt annan familj.

Emellertid orsakade den sjunde uppdagade Archaeopteryx fossilen, som hittades 1992, stor förvåning bland evolutionister. Orsaken var att hos detta nyupptäckta fossil fann man detta bröstben som evolutionister så länge antog saknades.

Detta fossil beskrevs i tidskiften Nature på följande sätt:

Den nyligen upptäckta 7:e fossilen av Archaeopteryx  bevarar ett partiellt, rektangulärt bröstben, länge antagen men aldrig tidigare dokumenterad. Detta vittnar om de starka flygmusklerna.47

Denna upptäckt ogiltigförklarade grunden för påståendena om att Archaeopteryx var en halvfågel som inte kunde flyga ordentligt.

Dessutom blev strukturen på fågelns fjädrar ett av de viktigaste bevisen som bekräftar att Archaeopteryx var en flygande fågel i egentlig mening. Den asymmetriska strukturen hos Archaeopteryx fjädrar går inte att skilja från nutida fåglar, och det tyder på att den kunde flyga väldigt bra. Som den framstående paleontologen Carl O. Dunbar konststaterar "på grund av sina fjädrar är det tydligt att Archaeopteryx ska klassas som en fågel"48

Ett annat faktum som avslöjades av strukturen i Archaeopteryx fjädrar var dess varmblodiga metabolism. Som har diskuterats ovan, är reptiler och dinosaurier kallblodiga djur vars kroppsvärme varierar med den omgivande temperaturen i sin miljö, snarare än att regleras homeostatiskt. En mycket viktig funktion hos fågelfjädrar är att upprätthålla en konstant kroppstemperatur. Det faktum att Archaeopteryx hade fjädrar visar att det var en verklig varmblodig fågel som, i motsats till dinosaurier, behövde reglera sin kroppsvärme.

Fågelfjädrar: Strukturen som evolution misslyckas att förklara.

Evolutionsteorin, som hävdar att fåglarna utvecklades från reptiler, kan inte förklara de stora skillnaderna mellan dessa två olika levande klasser. När det gäller sådana egenskaper som deras skelett struktur, lungsystem och varmblodiga metabolism, skiljer sig fåglar mycket från reptiler. En annan egenskap som utgör en oöverstiglig klyfta mellan fåglar och reptiler är fåglarnas fjädrar som har en form som är helt och hållet utmärkande för dem.

Kroppen hos reptiler är täckt med fjäll eller hud/pansar, medan fågelkroppen är täckt med fjädrar. Eftersom evolutionister anser reptiler förfader till fåglar, är de skyldiga att hävda att fågelfjädrar har utvecklats från reptilens fjäll/pansar. Det finns emellertid ingen likhet mellan fjäll/pansar och fjädrar.

En professor i fysiologi och neurobiologi vid University of Connecticut, AH Brush accepterar denna verklighet trots att han är en evolutionist: "Varje kännetecken från genstruktur och organisation, till utveckling, morfogenes (Morfogenes är utvecklandet av den för arten karaktäristiska formen hos vävnad, organ och anatomi) och vävnads organisation är olika (i fjädrar och fjäll/pansar)". 1 Dessutom undersöker professor Brush proteinets struktur i fågelfjädrar och hävdar att det är "unikt bland ryggradsdjuren" .2

Det finns inga fossila bevis för att fågelfjädrar utvecklats från reptilfjäll/pansar. Tvärtom, "fjädrar uppträder plötsligt i den fossila dokumentationen, som en "utan tvekan unik" karaktär som utmärker fåglar" påtalar professor Brush.3 Dessutom uppvisar reptiler ingen epidermal struktur som ger ett ursprung för fågelfjädrar. 4

År 1996 höjde paleontologerna ett sorl om fossiler av en så kallad befjädrad dinosaurie, så kallades Sinosauropteryx. Men 1997, visade det sig att dessa fossil inte hade någonting med fåglar att göra och att de inte var flygfjädrar. 5 kuş kanadı, detaylı kanat resmi

Å andra sidan, när vi undersöker fågelfjädrar noggrant finner vi en mycket komplex struktur som inte kan förklaras av någon evolutionär process. Den berömda ornitologen Alan Feduccia säger: "Alla egenskaper hos fågelfjädrar har aerodynamiska funktioner”. De är extremt lätta, har förmågan att höjas vilket ökar vid lägre hastigheter, och kan återgå till sitt tidigare läge utan svårighet". Sedan fortsätter han, "Jag kan inte riktigt förstå hur ett organ så perfekt utformad för flygningen kan, till en början, ha uppstått för ett annat behov”.6

Fjädrars struktur tvingade även Charles Darwin att begrunda dem. Dessutom hade den perfekta estetiken hos påfågelns fjädrar gjort honom "sjuk" (hans eget ord). I ett brev som han skrev till Asa Gray den 3 april 1860, sa han "Jag minns väl när tanken på ett öga gjorde mig kall i hela kroppen, men jag har kommit över detta stadium av beklagande.." Och sedan fortsatte han: "… och nu gör obetydliga uppgifter om strukturer mig illa till mods, synen av en påfågels stjärtfjäder, gör mig sjuk när jag för en längre stund tittar på den”.7

 

1 A. H. Brush, "On the Origin of Feathers", Journal of Evolutionary Biology, Vol. 9, 1996, s. 132.

2 A. H. Brush, "On the Origin of Feathers", s. 131.

3 A. H. Brush, "On the Origin of Feathers", s. 133.

4 A. H. Brush, "On the Origin of Feathers", s. 131.

5"Plucking the Feathered Dinosaur", Science, Cilt 278, 14 Kasım 1997, s. 1229.

6 Douglas Palmer, "Learning to Fly", (Review of The Origin of and Evolution of Birds by Alan Feduccia, Yale University Press, 1996), New Scientist, Cilt 153, 1 Mart 1997, s. 44.

7 Norman Macbeth, Darwin Retried: An Appeal to Reason. Boston: Gambit, 1971, s. 101.

Evolutionisters spekulationer: Archaeopteryx tänder och klor

Två viktiga punkter som evolutionistiska biologer förlitar sig på när de hävdar att Archaeopteryx var en övergångsform är dels klorna på dess vingar och dels dess tänder.

archaeopteryx, fosil

Archaeopteryx uppvisar egenskaper hos en fullfjädrad fågel:

1. Dess fjädrar visar att det var en varmblodig varelse som kunde flyga.
2. Dess skelett är ihåligt, liksom skelettet hos fåglar som lever i dag.
3. Dess tänder uppvisar inga bevis på att den ha utvecklats från reptiler. I det förflutna fanns många tandade fågelarter.
4. Det finns även idag fågelarter som har klor, liknande de som Archaeopteryx hade, på vingarna.

5. Bröstbenet uppmärksammades i den sjunde funna Archaeopteryx fossilen som hittades nyligen. Närvaron av detta ben visar att den, precis som dagens fåglar, hade det kraftiga flygmuskler.

Det är sant att Archaeopteryx hade klor på sina vingar och tänder i munnen, men dessa egenskaper innebär inte att varelsen bar någon form av släktskap till reptiler. Dessutom lever två fågelarter idag, Taouraco och Hoatzin, som har klor som tillåter dem att gripa fast vid grenar. Dessa varelser är äkta fåglar, utan några reptilegenskaper. Det är därför som det är helt grundlöst att enbart på grund av klorna på dess vingar påstå att Archaeopteryx var en övergångsform. Inte heller innebär tänderna i Archaeopteryx näbb att den var en övergångsform.

Evolutionister begår ett målmedvetet bedrägeri genom att hävda att dessa tänder är reptil egenskaper, eftersom tänder inte är en typisk egenskap hos reptiler. Idag har vissa reptiler tänder medan andra inte har det. Dessutom är Archaeopteryx inte den enda arten som har tänder. Det är sant att det idag inte finns några fåglar med tänder, men när vi tittar på den fossila dokumentationen ser vi att både under tiden för Archaeopteryx och efteråt, och även fram till ganska nyligen, fanns ett distinkt fågelsläkte som skulle kunna kategoriseras som "fåglar med tänder".

Den viktigaste punkten är att tandstrukturen hos Archaeopteryx och andra fåglar med tänder är helt annorlunda än den hos deras påstådda förfäder: dinosaurierna. De välkända ornitologerna LD Martin, JD Steward och KN Whetstone konstaterade att Archaeopteryx och andra liknande fåglar hade tänder med platta övre ytor och stora rötter. Men tänderna hos terapod dinosaurien, de påstådda förfäderna till dessa fåglar, är utstående med ett såg likt utseende och har smala rötter.49

Dessa forskare jämförde också handledens ben hos Archaeopteryx med deras påstådda förfäder, dinosaurierna, och fann ingen likhet mellan dem.50

Studier gjorda av anatomer som S. Tarsitano, MK Hecht, och AD Walker har visat att några av de likheter som John Ostrom och andra har sett mellan Archaeopteryx och dinosaurier var, i själva verket, misstolkningar.51

Alla dessa fynd tyder på att Archaeopteryx inte var en övergångslänk utan endast en fågel som föll inom en kategori som kan kallas "tandade fåglar"

Archaeopteryx och andra fågelfossil

Medan evolutionister i årtionden har proklamerat Archaeopteryx som det största beviset för deras scenario om utvecklingen av fåglar, ogiltigförklaras detta scenario i andra avseenden av vissa nyligen upphittade fossiler.

onfuciosornis, kuş fosili

Fågeln som kallas Confuciusornis och är av samma ålder som Archaeopteryx.

Lianhai Hou och Zhonghe Zhou, två paleontologer vid Chinese Institute of Vertebrate Paleontology, upptäckte år 1995 ett nytt fossil av en fågel och döpte den till Confuciusornis. Detta fossil är nästan lika gammalt som Archaeopteryx (cirka 140 miljoner år), men det har inga tänder i munnen. Dessutom hade näbben och fjädrarna samma funktioner som hos dagens fåglar. Confuciusornis hade samma skelett struktur som nutida fåglar, men hade även klor på sina vingar, precis som Archaeopteryx. En annan struktur som också fanns hos Confuciusornis och är speciell för fåglar är en sammanväxning av de sista svanskotorna – detta kallas på engelska "pygostyle" och är en sammanväxt del av den nedre delen av kotpelaren som stödjer stjärtfjädrarna. Kort sagt, denna fossil som är lika gammal som Archaeopteryx, och som tidigare ansågs vara den tidigaste fågeln samt var accepterad som en halvreptil liknar väldigt mycket en fågel som lever idag. Detta faktum har ogiltigförklarat alla evolutionistiska teser hävdande att Archaeopteryx skulle vara den primitiva förfadern till alla fåglar.52

Ett annat fossil som grävdes fram i Kina förorsakade ännu större förvirring. I november 1996 tillkännagav L. Hou, LD Martin och Alan Feduccia i tidskriften Science förekomsten av en 130 miljoner år gammal fågel som heter Liaoningornis. Liaoningornis hade ett bröstben till vilken musklerna för flygning fästes, precis som hos dagens fåglar. Denna fågel var omöjlig att skilja från dagens fåglar även i andra avseenden. Den enda skillnaden var tänderna i munnen. Detta visade att fåglar med tänder inte hade den primitiva struktur som evolutionister hävdade.53

Följande framgick av en artikel i tidskriften Discover.  "Varifrån kom fåglarna?” Detta fossil tyder på att det inte var från dinosaurierna".54

Ett annat fossil som motbevisade evolutionisternas påståenden om Archaeopteryx var Eoalulavis. Vingens struktur hos Eoalulavis, som uppgavs vara 25 till 30 miljoner år yngre än Archaeopteryx, ses också i dagens långsamt flygande fåglar. Detta visade att det för 120 miljoner år sedan fanns fåglar i skyn som i många avseenden är oskiljbara från dagens fåglar.55

Dessa fakta påvisar för vissa att varken Archaeopteryx eller andra antika fåglar som liknade den var övergångsformer. Fossiler tyder inte på att olika fågelarter utvecklades från varandra. Tvärtom bevisar den fossila dokumentationen att nutida fåglar och vissa ålderdomliga fåglar som Archaeopteryx egentligen levde tillsammans under samma period. Vissa av dessa fågelarter, såsom Archaeopteryx och Confuciusornis är utdöda, och endast några av de arter som en gång fanns har kunnat överleva till vår nutid.

I korthet tyder flera funktioner hos Archaeopteryx på att denna varelse inte var en övergångsform. Anatomin i sin helhet hos Archaeopteryx innebär stillastående, inte evolution. Paleontologen Robert Carroll måste medge att:

Geometrin av flygfjädrarna hos Archaeopteryx är identisk med den hos nutida flygande fåglar, medan icke-flygande fåglar har symmetriska fjädrar. Det sätt på vilket fjädrar arrangeras på vingen liknar även den hos nutida fåglar ... Enligt Van Tyne and Berger, är den relativa storleken och formen på Archaeopteryx vinge snarlik den för fåglar som förflyttar sig igenom begränsade öppningar i vegetationen, såsom hönsfåglar, duvor, morkullor, hackspettar och de flesta tättingar ... Flygfjädrarna har varit oförändrade under minst 150 miljoner år ...56

Å andra sidan är "temporal paradox" (en tidsfaktor) ett av de fakta som ger nådastöten till de evolutionistiska anklagelserna om Archaeopteryx. I sin bok Icons of Evolution, anmärker Jonathan Wells att Archaeopteryx har förvandlats till en "ikon" av evolutionsteorin, medan bevis tydligt visar att denna varelse inte är den primitiva förfadern till fåglar. Enligt Wells är en av indikationerna på detta att Terapod dinosaurier, de påstådda förfäderna till Archaeopteryx faktiskt är yngre än Archaeopteryx. Tvåbenta reptiler som sprang på marken, och hade andra egenskaper som man kanske förväntar sig att finna hos en förfader till Archaeopteryx uppkommer senare.57

Den imaginära fågeldinosaurie länken

alan feduccia, hayali kuşProf. Alan Feduccia

Evolutionisters hävdande i sina försök att presentera Archaeopteryx som en övergångsform är den att fåglarna har utvecklats från dinosaurier. Men en av de mest kända ornitologerna i världen, Alan Feduccia från University of North Carolina, motsäger teorin att fåglarna är relaterade till dinosaurier, trots att han själv är en evolutionist. Feduccia har detta att säga angående hävdandet om reptilfågel evolutionen:

Jag har studerat fågelskallar under 25 år och jag ser inga likheter alls. Jag kan inte se det ... Fåglars terapod ursprung kommer att, enligt min mening, vara paleontologins största förlägenhet under 1900-talet.58

Larry Martin, en specialist på forna fåglar vid University of Kansas, motsätter sig också teorin att fåglarna härstammar från dinosaurierna. I diskussionen om motsägelsen, som evolutionen faller på i detta ämne,säger han:

”För att säga sanningen, om jag var tvungen att stödja fåglars dinosaurie ursprungmed dessa personer, skulle jag bli generad varje gång jag skulle stiga fram och prata om det”.59

Sammanfattningsvis är scenariot rörande "fåglars evolution" uppsatt enbart på basis av Archaeopteryx och är ingenting annat än en produkt av evolutionisters fördomar och önsketänkanden.

Vilken är flugans ursprung?

I sina hävdanden att dinosaurier förvandlades till fåglar, stödjer evolutionister sitt påstående genom att säga att vissa dinosaurier som flaxade sina framben att jaga flugor "tog till vingen och flög" som syns på bilden.

dinazor, sinek

Utan att ha någon som helst vetenskaplig grund och utgörande inget annat än ett påfund av fantasin innefattar denna teori även en mycket enkel logisk motsägelse: det exempel som evolutionister framlägger för att förklara uppkomsten av flygande, nämligen flugan som redan har en perfekt flygförmåga. Medan en människa inte kan öppna och sluta ögonen 10 gånger per sekund, fladdrar flugan med sina vingar i genomsnitt 500 gånger per sekund. Dessutom rör den bägge vingar samtidigt. Minsta dissonans i vingarnas vibration skulle medföra att flugan förlorar sin balans, men det händer aldrig.

Evolutionister bör först komma med en förklaring till hur flugan förvärvade denna perfekta förmåga att flyga. Istället fabricerar de inbillade scenarier om hur mycket mer otympliga varelser såsom reptiler började flyga.

Även det perfekta skapandet av husflugan ogiltigförklarar påståendet om evolution. Den engelske biologen Robin Wootton skrev i en artikel med titeln "The Mechanical Designof Fly Wings":

Ju bättre vi förstår funktionen hosinsekternas vingar, ju mer subtila och vackra ter sig deras formgivningar. Strukturer som är traditionellt utformade för att deformeras så lite som möjligt; mekanismer som är utformade för att förflytta komponent delar på ett förutsebart sätt. Insekternas vingar kombinerar båda dessa aspekter, med hjälp av komponenter med ett brett utbud av elastiska egenskaper, elegant monterade för att tillåta lämpliga deformationer som svar på lämpliga krafter och för att utnyttja luften på bästa sätt. De har - ännu så länge - få, om ens några, tekniska paralleller.1

Å andra sidan finns det inte ett enda fossil som kan utgöra bevis för flugors inbillade utveckling. Detta är vad den framstående franska zoologen Pierre Grasse menade när han sa "Vi befinner oss i mörker med avseende på ursprunget av insekterna”. 2

 

1 J. Robin Wootton, "The Mechanical Design of Insect Wings", Scientific American, Cilt 263, Kasım 1990, s. 120.

 


2 Pierre-P Grassé, Evolution of Living Organisms, New York: Academic Press, 1977, s. 30.

 

Däggdjurens ursprung

Som vi har sagt har tidigare, föreslår evolutionsteorin att vissa inbillade varelser som kom upp ur havet förvandlades till reptiler, och att fåglarna utvecklades från reptiler. Enligt samma scenario är reptiler förfäder inte enbart till fåglar utan även till däggdjur.

Fladdermuss

 yarasa fosili, fosil

Evolutionister föreslår att alla däggdjursarter utvecklades från en gemensam förfader. Det finns dock stora skillnader mellan olika däggdjursarter som björnar, valar, möss och fladdermöss. Var och en av dessa levande varelser har egna specifika system. Till exempel skapades fladdermöss med ett mycket känsligt sonar system som hjälper dem att hitta sin väg i mörkret. Dessa komplexa system, som modern teknik endast kan imitera, kunde omöjligen ha uppstått som en följd av slumpens tillfällighet. Den fossila dokumentationen visar också att fladdermöss uppstod plötsligt på jorden i sin nuvarande perfekta form och att de inte har genomgått någon "evolutionär process".

Det finns dock stora skillnader mellan dessa två klasser. Däggdjur är varmblodiga djur (detta innebär att de kan producera sin egen kroppsvärme och hålla den på en stadig nivå), de föder levande avkomma, de ammar sina ungar, och deras kroppar täcks av päls eller hår. Reptiler, å andra sidan, är kallblodiga (dvs. de kan inte generera värme, och deras kroppstemperatur ändras beroende på den omgivande yttre temperaturen), de lägger ägg, de ammar inte sina ungar, och deras kroppar är täckta av fjäll/hudpansar.

Ett exempel på strukturella hinder mellan reptiler och däggdjur är deras käkstruktur. Däggdjurens käkar består av endast ett mandibulärt ben som innehåller tänderna. Hos reptiler, finns det tre små ben på båda sidor av underkäken. En annan grundläggande skillnad är att alla däggdjur har tre ben i mellanörat (hammaren, städet och stigbygeln). Reptiler har blott ett enda ben i mellanörat. Evolutionister hävdar att reptilens käke och mellanöra gradvis utvecklades till däggdjurets käke och öra. Frågan om hur ett öra med ett enda ben har utvecklas till ett öra med tre ben, och hur hörselsinnet hålls fungerande under tiden kan aldrig förklaras.

Det är inte överraskande att inte ett enda fossil som kan länka samman reptiler och däggdjur har hittats. Det är därför den evolutionistiska vetenskapliga författaren Roger Lewin var tvungen att säga, "Övergången till det första däggdjuret, som förmodligen hände i endast ett eller högst två nedstigande led, är fortfarande en gåta".60

George Gaylord Simpson, en av de mest populära evolutionära auktoriteterna och en av grundarna av den neodarwinistiska teorin, gör följande kommentar om denna förbryllande svårighet för evolutionister:

Den mest förbryllande händelsen i livets historia på jorden är förändringen från Mesozoikum, (reptil perioden), till däggdjursperioden. Det är som om ridån plötsligt föll ner på en scen där alla de ledande rollerna var besatta av reptiler, i synnerhet dinosaurier, i stora antal och en förbryllande variation, och omedelbart gick upp igen för att avslöja samma iscensättning, men med en helt ny rollista, en rollista där dinosaurierna inte alls medverkade, andra reptiler är statister, och alla ledande roller är besatta av däggdjur vars sorter knappt antyddes i de föregående scenerna.61

Dessutom, när däggdjur plötsligt gjorde sitt intågvar de redan väldigt olika varandra. Sådana varierande djur som fladdermöss, hästar, möss och valar är alla däggdjur, och alla uppkom under samma geologiska period. Upprättande av ett evolutionärt släktförhållande mellan dem är omöjlig att göra ens i fantasins vidaste bemärkelse. Den evolutionistiske zoologen R. Eric Lombard gör i en artikel som publicerades i den ledande tidskriften Evolution gällande:

De som letar efter specifik information som är användbar för att konstruera fylogenier av däggdjurs taxa kommer att bli besvikna.62

Allt detta visar att alla levande varelser uppstod på jorden plötsligt och fullt utvecklade, utan någon evolutionär process. Detta är konkret bevis på skapandet. Emellertid försöker evolutionister dock tolka det faktum att levande arter tillkom i en viss ordning som en indikation på evolution. Men den sekvens med vilken levande varelser uppstod är "skapelsens ordning", eftersom det inte är möjligt att tala om en evolutionär process. Med ett överlägset och felfritt skapande fylldes först haven och sedan land med levande varelser och till slut skapades människan.

I motsats till berättelsen om "ap mannen" som intensivt propageras ut till människorna genom media, uppstod även människan på jorden plötsligt och fullt utvecklad.

Atın Evrimi Senaryosu

güzel at, at arageçiş formu

Det finns hästraser av olika storlekar på jorden. Sekvensen gällande "utvecklingen av hästen" är ingenting annat än fossiler som tillhör dessa olika raser och vissa andra däggdjur som anges efter varandra.

Framtill nyligen var en inbillad sekvens som förmodligen visar utvecklingen av hästen framlagd som det huvudsakliga fossila beviset för evolutionsteorin. Men i dag erkänner många evolutionister själva, helt öppet, att scenariot om hästens evolution är bankrutt. År 1980 hölls ett fyradagars symposium på Field Museum of Natural History i Chicago, med 150 evolutionister närvarande, för att diskutera problemen med teorin om gradvis evolution. I sitt anförande konstaterade evolutionisten Boyce Rensberger att scenariot rörande hästens evolution inte är grundlagd i den fossila dokumentationen, och att ingen evolutionär process har observerats som skulle stå för den gradvisa utvecklingen av hästar:

Det populärt berättade exemplet om hästens evolution, vilket antydde en gradvis följd av förändringar från fyrtåiga varelser av rävens storlek som levde för nästan 50 miljoner år sedan till dagens mycket större entåiga häst, har länge varit känt för att vara felaktig. Istället för att gradvis förändras, finns tydliga och distinkta fossil av varje mellanliggande art som kvarstår oförändrad och sedan dör ut.

Övergångsformer är okända.1

Dr Niles Eldredge sade följande om förteckningen över "utvecklingen av hästen":

Det har förekommit en väldig massa historier, vissa mer fantasifulla än andra, om vad den historien [av liv] egentligen handlar om. Det mest kända exemplet, fortfarande utställd en trappa ner, är utställningen om hästens evolution som iordningställdes för kanske femtio år sedan. Det har presenterats som en bokstavlig sanning i lärobok efter lärobok. Nu anser jag att det är beklagligt, särskilt när de människor som föreslår dessa typer av berättelser själva kan vara medvetna om den spekulativa karaktären hos en del av materialet.2

Vad är då grunden för scenariot om hästens evolution? Detta scenario formulerades med hjälp av de svekfulla förteckningar framställda av det sekventiella arrangemanget av fossil från distinkta arter som levde under vitt skilda perioder i Indien, Sydafrika, Nordamerika och Europa endast i enighet med den omfattande kraften av evolutionisters fantasi. Mer än 20 förteckningar över hästens utveckling, som för övrigt är helt olika varandra, har föreslagits av olika forskare. Således är det uppenbart att evolutionister inte har uppnått någon gemensam överenskommelse om dessa släktträd. Det enda gemensamma draget i dessa arrangemang är tilltron till att ett djur av en hunds storlek kallad "Eohippus", som levde under eocen perioden för 55 miljoner år sedan var anfader till hästen (Equus). Men Eohippus som framställs som en förfader till hästen, och som dog ut för miljoner år sedan, är nästan identisk med däggdjuret som kallas "Hyraxar" som fortfarande lever i Afrika, men det djuret har inte den minsta samhörigheten med hästar.3

Ogiltigheten i hävdandena avseende utvecklingen av hästen blir tydligare för varje dag i och med upptäckterna av nya fossiler. Eohippus har identifierats i skikt som innehåller vissa fossiliserade hästraser och E. Occidentalis, som fortfarande lever idag, Equus nevadensis.4

güzel at, at arageçiş formu

Bir müzede bulunan bu at serisi diğerleri gibi değişik devirlerde değişik coğrafyalarda yaşamış çeşitli hayvanların taraflı bir bakış açısıyla, keyfi olarak birbiri ardına dizilmesiyle oluşturulur. Atın evrimi senaryosunun fosil kayıtlarında hiçbir dayanağı yoktur.

Detta visar att dagens häst levde samtidigt som dess förmenta förfäder, vilket bevisar att hästen aldrig genomgick den process som kallas evolution.

Den evolutionistiska vetenskapsförfattaren Gordon R. Taylor förklarar denna föga erkända sanning i sin bok The Great Evolution Mystery:

Men kanske den allvarligaste svagheten i darwinism är paleontologers misslyckande att hitta övertygande fylogenier eller sekvenser av organismer som visar stora evolutionära förändringar ... Hästen nämns ofta som den enda helt genomarbetade exemplet. Men faktum är att linjen från Eohippus till Equus är mycket ojämn. Det påstås visa en fortlöpande storleksökning, men sanningen är den att vissa varianter var mindre än Eohippus, inte större. Provexemplar från olika källor kan samlas i en övertygande sekvens men tanke på utseende, men det finns inga bevis för att de faktiskt, tidsmässigt, förekom i denna ordning.5

Alla dessa fakta är starka bevis för att förteckningarna av hästens utveckling, som presenteras som en av de mest solida bevis för Darwinism, inte är något annat än fantastiska och osannolika berättelser.

 

 

1 Boyce Rensberger, Houston Chronicle, November 5, 1980, p.15

 

2 Harper's Magazine, February, 1985, s. 60

3 Francis Hitching, The Neck of the Giraffe: Where Darwin Went Wrong, New York: Ticknor and Fields, 1982, ss. 30-31.

4 Francis Hitching, The Neck of the Giraffe, ss. 30-31.

5 Gordon Rattray Taylor, The Great Evolution Mystery, London: Sphere Books, 1984, s. 230

DİPNOTLAR

45. Robert L. Carroll, Vertebrate Paleontology and Evolution, New York: W. H. Freeman and Co., 1988, sid 198

46. Engin Korur, "Gözlerin ve Kanatların Sırrı", Bilim ve Teknik, Sayı 203, Ekim 1984, sid 25

47. Nature, cilt 382, 1 Ağustos 1996, sid 401

48. Carl O. Dunbar, Historical Geology, New York: John Wiley and Sons, 1961, sid 310

49. L. D. Martin, J. D. Stewart, K. N. Whetstone, The Auk, Cilt 98, 1980, sid 86

50. L. D. Martin, J. D. Stewart, K. N. Whetstone, The Auk, Cilt 98, 1980, sid 86; L. D. Martin "Origins of Higher Groups of Tetrapods", Ithaca, New York: Comstock Publising Association, 1991, ssid 485, 540

51. sid Tarsitano, M. K. Hecht, Zoological Journal of the Linnaean Society, Cilt 69, 1985, sid 178; A. D. Walker, Geological Magazine, Cilt 177, 1980, sid 595

52. Pat Shipman, "Birds do it... Did Dinosaurs?", New Scientist, 1 Şubat 1997, sid 31

53. "Old Bird", Discover, 21 Mart 1997

54. "Old Bird", Discover, 21 Mart 1997

55. Pat Shipman, "Birds Do It... Did Dinosaurs?", New Scientist, 1 Şubat 1997 sid 28

56. sid J. Gould & N. Eldredge, Paleobiology, Vol 3, 1977, sid 147

57. Jonathan Wells, Icons of Evolution, Regnery Publishing, 2000, s, 117

58. Pat Shipman, "Birds Do It... Did Dinosaurs?", New Scientist, 1 Şubat 1997, sid 28

59. Pat Shipman, "Birds Do It... Did Dinosaurs?", New Scientist, 1 Şubat 1997, sid 28

60. Roger Lewin, "Bones of Mammals, Ancestors Fleshed Out", Science, cilt 212, 26 Haziran 1981, sid 1492

61. George Gaylord Simpson, Life Before Man, New York: Time-Life Books, 1972, sid 42

62. Eric Lombard, "Review of Evolutionary Principles of the Mammalian Middle Ear, Gerald Fleischer", Evolution, Cilt 33, Aralık 1979, sid 1230

8 / total 20
Ni kan läsa Harun Yahyas bok Om Evolutionens Bedrägeri online, dela den på sociala nätverk som Facebook och Twitter, ladda ned på din dator, använda den till era hemläxor och hemtentor, publicera, kopiera eller reproducera på era egna hemsidor eller bloggar helt gratis, utan några som helst upphovrätts avgifter, så länge ni hänvisar denna hemsida som referens.
Om denna hemsida | Gör till din hemsida | Lägg till favoriter | RSS Feed
All material kan kopieras, skrivas ut och distribueras genom hänvisning till denna hemsida
(c) All publication rights of the personal photos of Mr. Adnan Oktar that are present in our website and in all other Harun Yahya works belong to Global Publication Ltd. Co. They cannot be used or published without prior consent even if used partially.
1994 Harun Yahya www.harunyahya.com
page_top