Om Evolutionens Bedrägeri

LADDA NED BOKEN

Download (DOC)
Kommentarer

BOK KAPITEL

< <
5 / total: 20

Kapitel 3: Inbillade evolutionsmekanismer

Den neodarwinistiska modellen som vi ska betrakta som huvudlinjen i evolutionsteorin idag, hävdar att livet har utvecklats genom två naturliga mekanismer: "naturligt urval" och "mutation". Teorin hävdar i princip att det naturliga urvalet och mutation är två inbördes kompletterande mekanismer. Ursprunget till evolutionära förändringar ligger i slumpmässiga mutationer som sker i de genetiska strukturerna hos levande varelser. De egenskaper som uppstår genom mutationer väljs ut av mekanismen för det naturliga urvalet, och på detta sätt utvecklas levande ting. När vi tar oss en djupare titt längre in denna teori finner vi att det inte finns någon sådan evolutionär mekanism. Varken naturligt urval eller mutationer ger något bidrag alls till omvandlingen av olika arter till varandra, och hävdandet att de gör det är helt ogrundad.

Naturligt urval

Som en process av naturen, var det naturliga urvalet känt av biologer före Darwin, som definierade det som en "mekanism som håller arten oföränderlig utan att skadas". Darwin var den förste som lade fram påståendet att denna process hade en evolutionär kraft och sedan byggde han upp hela sin teori på basis av detta påstående. Den titel som han gav till sin bok visar att det naturliga urvalet var grunden för hans teori: The Origin of Species, by means of Natural Selection. Men sedan Darwins tid har överhuvudtaget inget bevis framlagts för att visa att det naturliga urvalet ger upphov till utvecklingen av levande ting.

Colin Patterson, den ledande paleontologen vid British Museum of Natural History i London och en allmänt känd evolutionist, betonar att det naturliga urvalet aldrig har observerats ha förmågan att medföra en utveckling:

Inte vid något tillfälle har någon producerat en art genom naturliga urvals mekanismer. Inte heller har någon någonsin kommit i närheten av detta och det mesta av det nuvarande argumentet inom neodarwinismen berör just denna frågeställning.15

Med naturligt urval menas att de levande varelser som är bättre anpassade till de naturliga villkoren i sina livsmiljöer kommer att segra genom att ha avkommor som kommer att överleva, medan de som är olämpligare kommer att försvinna. Till exempel i ett hjortbestånd som är under hot av vilda djur, kommer naturligtvis de som kan springa snabbare att överleva. Det är sant. Men oavsett hur länge denna process pågår, kommer den inte att omvandla de snabbare rådjuren till en annan levande art. Rådjur kommer att förbli rådjur. När vi tittar på de fåtal incidenter som evolutionister har lagt fram såsom observerade exempel på naturligt urval, ser vi att dessa inte är annat än ett enkelt försök att luras.

"Industriell melanism"

År 1986 publicerade Douglas Futuyma en bok med titeln: The Biology of Evolution, som är accepterad som en av källorna som förklarar teorin om evolution genom naturligt urval på det mest explicita sätt. Det mest berömda av hans exempel på detta område gäller färgen på nattfjäril populationen, som föreföll bli mörkare under den industriella revolutionen i England. Det är möjligt att hitta historien om den industriella melanism i nästan alla evolutionistiska biologi böcker, inte enbart i Futuymas bok.

endüstriyel devrim, kelebek

Industrial melanism är verkligen inte ett bevis på evolution, eftersom processen inte gav några nya arter av nattfjärilar. Urvalet fanns redan hos redan befintliga arter. Dessutom är den klassiska berättelsen om melanism vilseledande. Läroboksbilderna ovan (porträtteras som äkta foton) är i själva verket av döda exemplar som av evolutionister har limmats eller fästs med nålar på trädstammar.

Berättelsen bygger på en serie experiment utförda av den brittiske fysikern och biologen Bernard Kettlewell på 1950-talet, och kan sammanfattas på följande sätt: Enligt redogörelsen var, vid tidpunkten omkring början av den industriella revolutionen i England, färgen på trädens bark i närheten av Manchester ganska ljus. På grund av detta kunde mörkfärgade nattfjärilar som vilade på dessa träd lätt uppmärksammas av de fåglar vars föda de var och därför hade dessa nattfjärilar mycket små chanser att överleva. Femtio år senare, i skogar där industriella föroreningar har dödat lavarna, hade barken på träden mörknat, och nu blev ljust färgade nattfjärilar den mest jagade, eftersom de var lättast att se. Som ett resultat minskade andelen ljusa nattfjärilar jämfört med mörkfärgade nattfjärilar. Evolutionister anser att detta är ett mycket viktigt bevis för sin teori. De tar sin tillflykt och tröst i ”fönster skyltning”, visande hur ljusa nattfjärilar "utvecklades" till mörka sådana.

Men även om vi antar att detta är korrekt, bör det vara ganska klart att det inte på något sätt kan användas som bevis för evolutionsteorin, eftersom ingen ny art uppstod som inte hade funnits tidigare. Mörka fjärilar hade funnits i fjärilspopulationen innan den industriella revolutionen. Endast de relativa proportionerna av de befintliga fjärilsarterna i populationen förändrades. Fjärilarna hade inte fått en ny egenskap eller organ, vilket skulle ge upphov till "artbildning". För att en fjärilsart skulle förvandlas till en annan levande art, till exempel en fågel skulle nya tillägg har måst göras till dess gener. Det vill säga, ett helt separat genetiskt program skulle ha behövt laddas upp för att innehålla information om fågelns fysiska drag. Detta är det svar som skall ges till den evolutionistiska historien om Industriell melanism. Men det finns en mer intressant sida av redogörelsen: Inte bara i sin tolkning, utan även de nämnda uppgifterna är felaktiga. Som molekylärbiolog Jonathan Wells förklarar i sin bok Icons of Evolution, den berättelse om dessa nattfjärilar (lat: ”Biston betularia”) som ingår i varje evolutionistisk biologi bok och därför har blivit en "ikon" i den betydelsen, återspeglar inte sanningen. I sin bok utvecklar Wells hur Bernard Kettlewells experiment, som är känt som "experimentell bevis" av redogörelsen om nattfjärilarna faktiskt är en vetenskaplig skandal. Några grundläggande delar av denna skandal visas av följande punkter:

  • Många experiment som utfördes efter Kettlewells experiment visade att bara en typ av dessa nattfjärilar vilade på trädstammar och alla andra typer föredrog att vila under små horisontella grenar. Sedan 1980 har det blivit klart att denna art av nattfjärilar normalt inte vilar på trädstammar. Under 25 år av fältarbete, konstaterade många forskare som Cyril Clarke och Rory Howlett, Michael Majerus, Tony Liebert, och Paul Brakefield att under "Kettlewells experiment var nattfjärilar tvungna att agera atypiskt, och därför kunde testresultaten inte godtas som vetenskapliga".

  • Vetenskapsmän som testade Kettlewells slutsatser kom fram ett ännu mer intressant resultat: Trots att antalet ljusa nattfjärilar skulle förväntas vara större i de mindre förorenade områden i England, fann man att de mörka fjärilarna där var fyra gånger så många som de ljusa. Detta innebar att det inte fanns något samband mellan fjäril populationen och de trädstammar såsom det hävdas av Kettlewell och upprepas av nästan alla evolutionistiska källor

  • Allteftersom forskningen fördjupades ändrades skandalens dimension: "De fjärilar som fanns på trädstammar" fotograferade av Kettlewell, var i själva verket döda nattfjärilar. Kettlewell använde sig av döda exemplar som limmades eller nålades fast på trädstammar och sedan fotograferades. I sannings namn, fanns det nästan ingen möjlighet att ta en sådan bild eftersom nattfjärilarna inte vilade på trädstammarna utan under bladen.16

Dessa fakta har avslöjats av den vetenskapliga gemenskapen så sent som i slutet av 1990-talet. Kollapsen av myten om Industriell melanism, som hade varit en av de mest värdesatta ämnen i "Introduktion till Evolution" kurser vid universitet i årtionden, var en stor besvikelse för evolutionister. En av dem, Jerry Coyne, anmärkte:

Min egen reaktion liknar den förfäran som fanns i min upptäckt, vid sex års ålder, att det var min far och inte Jultomten som kom presenterna på julafton.17

Således förvisades "det mest kända exemplet på naturligt urval" till historiens papperskorg som en oundviklig vetenskaplig skandal. Detta eftersom, i motsats till vad evolutionister hävdar, det naturliga urvalet inte är en "evolutionär mekanism,". Det har vare sig förmåga att lägga till ett nytt organ, eller att avlägsna ett organ från en levande organism, ej heller att ändra en organism till en annan.

Varför naturligt urval inte kan förklara komplexitet

Det naturliga urvalet bidrar inte med någonting till evolutionsteorin, eftersom denna mekanism aldrig kan öka eller förbättra den genetiska informationen hos en art. Inte heller kan det omvandla en art till en annan: en sjöstjärna till en fisk, en fisk till en groda, en groda till en krokodil, eller en krokodil till en fågel. Den största försvararen av avbruten jämvikt, Stephen Jay Gould, refererar till denna återvändsgränd av det naturliga urvalet på följande sätt: Kärnan i darwinism ligger i en enda fras:

kaplan, ceylan
 

Naturligt urval fungerar som en mekanism för att eliminera svaga individer inom en art. Det är en konservativ kraft som bevarar befintliga arter från degeneration. Utöver detta har det ingen förmåga att omvandla en art till en annan.

det naturliga urvalet är den kreativa kraften hos evolutionära förändringar. Ingen förnekar att urval kommer att spela en negativ roll i eliminerande av det olämpliga. Darwinistiska teorier kräver även att den skapar de lämpligaste.18

En annan av de vilseledande metoder som evolutionister använder i frågan om det naturliga urvalet är deras försök att lägga fram denna mekanism som medveten. Emellertid har det naturliga urvalet inget medvetande. Det har ingen vilja som kan avgöra vad som är bra och vad är dåligt för levande ting. Som ett resultat av detta kan man inte förklara biologiska system och organ som har egenskapen av "icke reducerbar komplexitet" genom naturligt urval. Dessa system och organ består av ett stort antal delar som tillsammans samverkar, och är till ingen nytta om ens en av dessa delar saknas eller är defekt. (Till exempel, fungerar inte det mänskliga ögat om det inte har alla sina delar intakta). Därför bör den vilja som sammanför alla dessa delar kunna förutse framtiden och rikta sig direkt till fördelen som ska förvärvas i slutskedet. Eftersom det naturliga urvalet inte har något medvetande eller vilja, kan det inte göra något sådant. Detta faktum som förstör grunden för evolutionsteorin oroade också Darwin som skrev:

"Om det kunde påvisas att något komplext organ fanns som omöjligen kunde ha bildats av många på varandra följande och smärre förändringar, skulle min teori helt brytas sönder.”.19

Genom naturligt urval utväljs endast vanställda, svaga eller olämpliga individer hos en art. Nya arter, ny genetisk information, eller nya organ kan inte framställas. Det vill säga, levande ting kan inte utvecklas genom naturligt urval. Darwin accepterade denna verklighet genom att säga: "Naturligt urval kan inte göra något förrän gynnsamma variationer råkar uppträda”.20Det är därför neodarwinismen har varit tvungen att upphöja mutationer intill naturligt urval som "orsaken till positiva förändringar". Men som vi skall se kan mutationer bara "förorsaka skadliga förändringar".

Mutationer

dna, mutasyon

Mutationer lägger inte till någon ny information till DNA hos en organism: Som ett resultat av mutationer, har partiklarna som utgör den genetiska informationen antingen slitits loss från sina platser, förstörts eller transporterats till olika platser. Mutationer kan inte medföra att en levande organism skaffar ett nytt organ eller en ny egenskap. De förorsakar bara avvikelser som att ett ben sticker ut på bak sidan, eller ett öra bildas från buken.

Mutationer definieras som ”avbrott eller utbyten som äger rum i DNA-molekylen”, en molekyl som finns i cellkärnan hos levande organismer och som innehåller all dess genetiska information. Dessa avbrott eller ersättningar är resultatet av yttre påverkan såsom strålning eller kemisk påverkan. Varje mutation är en "olycka" och antingen skadar nukleotiderna som utgör DNA eller ändrarnukleotidernas läge i molekylen. Oftast förorsakar dessa olyckor så pass mycket skada och modifiering att cellen inte kan reparera dem. Mutation, som evolutionister ofta gömmer sig bakom, är inte en trollstav som förvandlar levande organismer till en mer avancerad och perfekt form. Den direkta effekten av mutationer är skadlig. De förändringar som förorsakas av mutationer kan endast vara av den karaktär som de som har upplevts av människor i Hiroshima, Nagasaki och Tjernobyl, det vill säga dödsfall, invaliditet och sjukdom. Anledningen till detta är mycket enkel: DNA har en mycket komplex struktur, och slumpmässiga effekter kan endast skada organismen. B. G. Ranganathan säger:

För det första är äkta mutationer mycket sällsynta i naturen. För det andra är de flesta mutationer skadliga eftersom de är slumpmässiga snarare än ordnade förändringar i genstrukturen och vilken som helst slumpmässig förändring i ett mycket ordnat system kommer att leda till en försämring, inte en förbättring. För att nämna ett exempel; om en jordbävning skulle skaka en höggradigt ordnad struktur, såsom en byggnad, skulle det finnas en slumpmässig förändring inom byggnadens ramverk som, med all sannolikhet, inte skulle leda till en förbättring.21

Det är inte överraskande att ingen nyttig mutation hittills har observerats. Alla mutationer har visat sig vara skadliga. Den evolutionistiska vetenskapsmannen Warren Weaver kommentarer till rapporten som har utarbetats av The Committee on Genetic Effects of Atomic Radiation, som bildades för att undersöka mutationer som kan ha förorsakats av de kärnvapen som användes under andra världskriget, är:

Många kommer att bli förbryllade över påståendet att praktiskt taget alla kända muterade gener är skadliga. Mutationer är en nödvändig del av evolutionsprocessen. Hur kan en positiv effekt - utveckling till högre former av liv – ha resulterat ur mutationer som praktiskt taget alla är skadliga?22

Varje ansträngning i att "generera en användbar mutation" har resulterat i ett misslyckande. Under årtionden gjorde evolutionister många försök att frambringa mutationer hos bananflugor eftersom dessa insekter fortplantar sig mycket snabbt och därmed skulle mutationer snabbt visa sig. Generation efter generation av dessa flugor har muterats, men ingen användbar mutation har någonsin observerats.  Den evolutionistiska genetikern Gordon Taylor skriver så här:

Det är en slående, men en inte särskilt omnämnd, faktum att även om genetiker har fött upp fruktflugor i sextio år eller mer i laboratorier runt om i världen, flugor som producerar en ny generation var elfte dag, har de ännu aldrig sett uppkomsten av en ny art eller ens ett nytt enzym.23

En annan forskare, Michael Pitman, kommenterar de misslyckade försöken som utförts på fruktflugor:

mutasyon, sinek

ALLA MUTATIONER ÄR SKADLIGA

Vänster: En normal bananfluga (Drosophila).Höger: En bananfluga där benen har vuxit ut från dess huvud, en mutation inducerad av strålning.En förödande effekt av mutationer på människokroppen. (Höger) Pojken till vänster har påverkats av olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl.

Morgan, Goldschmidt, Muller och andra genetiker har utsatt generationer av fruktflugor för extrema förhållanden av värme, kyla, ljus, mörker och behandling med kemikalier och strålning. Alla sorts mutationer, praktiskt taget alla triviala eller säkerligen skadliga, har tagits fram. Konstgjord evolution? Inte riktigt: Få av de genetiska monster kunde ha överlevt utanför flaskorna som de var uppfödda i. I praktiken dör mutanter, de är sterila, eller tenderar att återgå till den otämjda formen.24

Detsamma gäller för människan. Alla mutationer som har observerats hos människor har haft skadliga resultat. I denna fråga lägger evolutionister ut en rökridå och försöker värva exempel även på sådana skadliga mutationer som "bevis för evolution". Alla mutationer som sker hos människor leder till fysiska missbildningar, i svagheter som mongolism, Downs syndrom, albinism, dvärgväxt eller cancer.

Dessa mutationer presenteras i evolutionistiska läroböcker som exempel på "den evolutionära mekanismen i arbete".

çernobil, el

Sağda mutasyonların insan vücudunda meydana getirdiği bazı zararlı etkiler. Solda Çernobil nükleer kazasından etkilenmiş bir çocuk.

Det är överflödigt att nämna att en process som efterlämnar människor med funktionshinder eller sjukdom kan inte vara "en evolutionär mekanism", evolution är tänkt att producera former som bättre utrustade för att överleva.

Sammanfattningsvis finns det tre huvudskäl till att mutationer inte kan pressas in i stödjandet av evolutionisters påståenden:

l) Den direkta effekten av mutationer är skadlig: Eftersom de inträffar slumpmässigt, skadar de så gott som alltid den levande organism som är utsatt för dem. Förnuftet säger oss att omedvetna ingripanden i en perfekt och komplex struktur inte kommer att förbättra denna struktur, utan kommer snarare att försämra den. Faktum är att ingen "nyttig mutation" någonsin har observerats.

2) Mutationer lägger inte till ny information till DNA i en organism: Som ett resultat av mutationer blir partiklarna som utgör den genetiska informationen antingen loss slitna från sina platser, förstörda eller transporterade till olika platser. Mutationer kan inte få en levande organism att skaffa ett nytt organ eller en ny egenskap. De förorsakar bara avvikelser såsom att ett ben sticker ut på ryggen, eller ett öra sticker ut från buken.

3) För att en mutation skall överföras till nästa generation, måste det ha ägt rum i de reproduktiva cellerna i organismen: En slumpmässig förändring som sker i en cell eller organ i kroppen kan inte överföras till nästa generation. Till exempel kommer ett mänskligt öga som förändras genom effekterna av strålning eller av andra orsaker inte att föras vidare till kommande generationer. Det är omöjligt för levande varelser att ha utvecklats, eftersom det inte finns någon mekanism i naturen som kan ge upphov till evolution. Dessutom stöds denna slutsats av den fossila dokumentationen, som inte förevisar existensen av en evolutionsprocess, snarare tvärtom.

DİPNOTLAR

15. Colin Patterson, "Cladistics", Brian Leek ile Röportaj, Peter Franz, 4 Mart 1982, BBC

16. Jonathan Wells, Icons of Evolution: Science or Myth? Why Much of What We Teach About Evolution is Wrong, Regnery Publishing, 2000, sid 141-151

17. Jerry Coyne, "Not Black and White", a review of Michael Majerus's Melanism: Evolution in Action, Nature, 396 (1988), pp. 35-36

18. Stephan Jay Gould, "The Return of Hopeful Monsters", Natural History, cilt 86, Temmuz-Ağustos 1977, sid 28

19. Charles Darwin, The Origin of Species: A Facsimile of the First Edition, Harvard University Press, 1964, sid 189

20. Charles Darwin, The Origin of Species, sid 177

21. B. G. Ranganathan, Origins?, Pennsylvania: The Banner Of Truth Trust, 1988

22. Warren Weaver, "Genetic Effects of Atomic Radiation", Science, Cilt 123, 29 Haziran, 1956, sid 1159

23. Gordon R. Taylor, The Great Evolution Mystery, New York, Harper & Row, 1983, sid 48

24. Michael Pitman, Adam and Evolution, London: River Publishing, 1984, sid 70

5 / total 20
Ni kan läsa Harun Yahyas bok Om Evolutionens Bedrägeri online, dela den på sociala nätverk som Facebook och Twitter, ladda ned på din dator, använda den till era hemläxor och hemtentor, publicera, kopiera eller reproducera på era egna hemsidor eller bloggar helt gratis, utan några som helst upphovrätts avgifter, så länge ni hänvisar denna hemsida som referens.
Om denna hemsida | Gör till din hemsida | Lägg till favoriter | RSS Feed
All material kan kopieras, skrivas ut och distribueras genom hänvisning till denna hemsida
(c) All publication rights of the personal photos of Mr. Adnan Oktar that are present in our website and in all other Harun Yahya works belong to Global Publication Ltd. Co. They cannot be used or published without prior consent even if used partially.
1994 Harun Yahya www.harunyahya.com
page_top
iddialaracevap.blogspot.com ahirzamanfelaketleri.blogspot.com ingilizderindevleti.net