Om Evolutionens Bedrägeri

LADDA NED BOKEN

Download (DOC)
Kommentarer

BOK KAPITEL

< <
12 / total: 20

Kapitel 10: Evolutionens Molekylära Återvändsgränd

I tidigare avsnitt av denna bok, har vi visat hur den fossila dokumentationen ogiltigförklarar evolutionsteorin. I själva verket var det onödigt för oss att relatera något av det, eftersom evolutionsteorin kollapsar långt innan man får några hävdanden om fossilt bevis. Ämnet som gör teorin meningslös redan från början är frågan om hur livet kom till på jorden.

När den bemöter denna fråga hävdar evolutionsteorin att livet började med en cell som bildades av en slump. Enligt detta scenario genomgick, för fyra miljarder år sedan, olika livlösa kemiska föreningar en reaktion i den ursprungliga atmosfären på jorden i vilken effekterna av blixtar och atmosfäriskt tryck ledde till bildandet av den första levande cellen.

Det första som måste sägas är att påståendet om att livlös materia kan sammanfogas för att bilda livet är ett ovetenskapligt påstående som inte har verifierats genom något experiment eller observation. Liv är endast alstrat av liv. Varje levande cell bildas genom kopiering av en annan cell. Ingen människa i världen har någonsin lyckats tillverka eller forma en levande cell genom att sammanföra livlös materia, inte ens i de mest avancerade laboratorier.

Evolutionsteorin hävdar att en levande cell, som inte kan produceras ens när all kraft i det mänskliga intellektet, kunskap och teknik tas tillvara, ändå lyckades att bildas genom en slump i de ursprungliga förhållandena på jorden. På följande sidor kommer vi att undersöka varför detta påstående strider mot de mest grundläggande principerna inom vetenskap och förnuft.

Fabeln om "Cellen som producerades genom slumpen”.

Om man anser att en levande cell kan bildas av en slump, då finns det ingenting som hindrar att man tror på en liknande berättelse som vi kommer att återge nedan. Det är berättelsen om en stad:

En dag blir en klump lera, pressad mellan klipporna i en karg mark, våt efter regn. Den våta leran torkar och hårdnar när solen går upp, och antar en hård och motståndskraftig karaktär. Efteråt blir dessa klippor, som också tjänade som en gjutform, på något sätt sönderbrutnaoch en snygg, välformad och stark tegelsten kommer fram. Denna tegelsten väntar sedan under samma naturliga förhållanden i flera år tills en liknande tegelsten bildas. Detta pågår tills hundratals och tusentals liknande tegelstenar har bildats på samma plats. Men av en slump, är ingen av de tidigare bildade tegelstenarna skadade. Även efter att ha utsätts för storm, regn, vind, brännande sol och isande kyla under tusentals år, spricker inte tegelstenarna, de bryts inte sönder, eller blir bortsläpade, utan väntar där på samma plats med samma beslutsamhet för att ytterligare tegelstenar ska bildas.

The Complexity of The Cell

The cell is the most complex and most elegant system man has ever witnessed. Professor of biology Michael Denton, in his book entitled Evolution: A Theory in Crisis, explains this complexity with an example:

"To grasp the reality of life as it has been revealed by molecular biology, we must magnify a cell a thousand million times until it is twenty kilometers in diameter and resembles a giant airship large enough to cover a great city like London or New York. What we would then see would be an object of unparalelled complexity and a marvelous structure. On the surface of the cell we would see millions of openings, like port holes of a vast space ship, opening and closing to allow a continual stream of materials to flow in and out. If we were to enter one of these openings we would find ourselves in a world of supreme technology and bewildering complexity... (a complexity) beyond our own creative capacities, a reality which is the very antithesis of coincidence, which excels in every sense anything produced by the intelligence of man..."

hücre yapısı, hücre içi

1. NUCLEUS: All the information regarding the human body is recorded as a complex code in the DNA molecule here.
2. CELL MEMBRANE: By means of its selective permeability, the membrane performs the final selection of which molecules can enter and leave the cell.
3. MITOCHONDRIA: The cell’s main source of energy. Here are synthesised all the ATP molecules necessary for bodily functions.
4. ENDOPLASMIC RETICULUM: Isolation and transportation of proteins and other molecules.
5. CELL MEMBRANE GATES: These absorb oxygen and glucose and expel substances such as proteins and enzymes synthesized by the cell.

När antalet tegelstenar är tillräckligt stor, uppför de en byggnad genom att arrangera sig i sidled och ovanpå varandra, detta efter att ha slumpmässigt släpats av effekterna av naturliga förhållanden såsom vindar, stormar eller tromber. Samtidigt har material såsom cement eller jord blandningar bildats under "naturliga förhållanden", och med perfekt timing krupit in mellan tegelstenarna för att fästa dem till varandra.

Medan allt detta händer, formas järnmalm under marken under samma "naturliga förhållanden" och lägger grunden till en byggnad som skall bildas med dessa tegelstenar. I slutet av denna process reser sig en komplett byggnad med alla dessa material, snickerier och installationer intakta.

Naturligtvis består inte en byggnad av enbart grundstomme, tegelstenar och cement. Hur har då de andra saknade materialen erhållits? Svaret är enkelt: alla typer av material som behövdes för konstruktionen av byggnaden existerar i jorden på vilken den är rest. Kisel för glaset, koppar för elektriska kablar, järn för kolumner, balkar, vattenledningar och så vidare, alla dessa finns i jorden i rikliga mängder. Det krävs enbart förmågan hos de "naturliga förhållanden" för att forma och placera dessa material inne i byggnaden.

Alla installationer, snickerier och tillbehör är placerade bland blocken med hjälp av den blåsande vinden, regnet och jordbävningarna. Allt har gått så bra att stenarna är arrangerade för att lämna öppningar för nödvändiga fönsterutrymmen som om de på något sätt visste att något som kallas glas skulle bildas senare av naturliga förhållanden. Dessutom har de inte glömt att lämna lite utrymme för att tillåta installation av vatten, el och värme system, som likaså också senare kommer att bildas av en slump. Allt har gått så bra att "slumpen" och "naturliga förhållanden" producerade en perfekt design.

Om du har lyckats upprätthålla din tro på denna berättelse så långt, så kommer du förmodligen inte ha några problem att förstå hur stadens övriga byggnader, anläggningar, motorvägar, trottoarer, understrukturer, kommunikation och transportsystem uppkom. Om du har teknisk kunskap och är ganska insatt i ämnet, kan du till och med skriva en extremt "vetenskaplig" bok bestående av några volymer som anger dina teorier om "den evolutionära processen för ett avloppssystem och dess likformighet med nuvarande strukturer". Du kan mycket väl hedras med akademiska utmärkelser för dina kloka studier, och kanske betrakta dig själv som ett geni som kastar ljus över mänskligheten.

Evolutionsteorin, som hävdar att livet tillkom av en slump, är inte mindre absurd än vår ovannämnda historia, därför att, med alla dess operativa system och system för kommunikation, transport och hantering, är en cell inte mindre komplex än en stad.

Miraklet i cellen och slutet på evolutionen.

Den levande cellens komplexa struktur var okänd under Darwins tid, och att tillskriva "sammanträffanden och naturförhållanden" till livet antogs av evolutionister som tillräckligt övertygande.

1900-talets teknologihar fördjupat sig in i livets minsta partiklar och har påvisat att cellen är det mest komplicerade system som någonsin har konfronterat mänskligheten. Idag vet vi att cellen innehåller kraftverk som producerar den energi som skall användas av cellen, fabriker som tillverkar enzymer och hormoner som är viktiga för livet, en databas där all nödvändig information om alla produkter som produceras registreras, komplexa transportsystem och rörledningar för att bära råvaror och produkter från en plats till en annan, avancerade laboratorier och raffinaderier för att bryta ner externa råvaror till sina användbara delar och specialiserade cell membranproteiner för att kontrollera inkommande och utgående material. Och dessa utgör bara en liten del av detta otroligt komplexa system.

WH Thorpe, en evolutionistisk forskare, medger att "Den mest elementära celltypen utgör en "mekanism" som är ofattbart mer komplicerad än någon maskin ens påtänkt av människan – än mindre konstruerad".106 En cell är så komplex att även den högsta tekniska nivå som är uppnådd idag kan inte producera den. Inga ansträngningar för att skapa en konstgjord cell har kröntsmed framgång. I själva verket har alla försök att uppnå en sådan konstruktion övergivits.

Medgivanden från evolutionister

Evolutionsteorin står inte inför någon större kris än på punkten att förklara livets uppkomst. Anledningen till detta är att organiska molekyler är så komplexa att bildandet av dem omöjligen kan förklaras som en tillfällighet och det är uppenbart omöjligt för en organisk cell att ha bildats av slumpen.

Prof.A.Oparin, EvrimciProfesör

Prof.A.Oparin

Evolutionister konfronterade frågan om livets ursprung under andra kvartalet av 1900-talet. En av de ledande auktoriteterna i teorin om molekylär evolution, den ryska evolutionisten Alexander I. Oparin, sade detta i sin bok The Origin of Life, som publicerades 1936:

”Tyvärr förblir cellens ursprung en fråga som faktiskt är den mörkaste punkten i hela evolutionsteorin”.1

Sedan Oparin har evolutionister utfört otaliga experiment, bedrivit forskning och gjort observationer för att bevisa att en cell kan ha bildats av en slump. Emellertid förtydligades den komplexa strukturen i cellen i varje sådant försök och därmed motbevisades evolutionisternas hypotes ännu mer.Professor Klaus Dos, ordförande för Institutet för biokemi vid Johannes Gutenberg universitetet, säger:

Jeffrey Bada, evrimci profesör

Prof. Jeffrey Bada

”Mer än 30 års experimenterande om livets ursprung inom kemisk och molekylär evolution har lett till en bättre uppfattning av det enorma problemet med livets uppkomst på jorden snarare än dess lösning. För närvarande avslutas alla diskussioner om de huvudsakliga teorierna och experiment inom området antingen i dödläge eller i en bekännelse av okunnighet”.2

Följande uttalande från geokemisten Jeffrey Bada från San Diego Scripps Institute förtydligar evolutionisters hjälplöshet om denna återvändsgränd:

”När vi idag lämnar det tjugonde århundradet, står vi fortfarande inför det största olösta problemet som vi hade när i detta tjugonde århundradet inleddes: Hur uppstod liv på jorden?” 3

 

 

1. Alexander I. Oparin, Origin of Life, (1936) NewYork: Dover Publications, 1953 (Reprint), p.196.

2. Klaus Dose, "The Origin of Life: More Questions Than Answers", Interdisciplinary Science Reviews, Vol 13, No. 4, 1988, p. 348

3. Jeffrey Bada, Earth, February 1998, p. 40.

Evolutionsteorin hävdar att detta system som mänskligheten, med all sin intelligens, kunskap och teknik till sitt förfogande, inte kan lyckas att reproducera tillkom "av en slump" under de förhållanden som fanns på den ursprungliga jorden. Att ge ett annat exempel, sannolikheten för en slumpmässig bildning av en cell är ungefär densamma som att framställa ett exemplar av en bok efter en explosion i tryckeriet.

Den engelske matematikern och astronomen Sir Fred Hoyle gjorde en liknande jämförelse i en intervju i tidskriften Nature den 12 november 1981. Trots att han själv är evolutionist, förklarade Hoyle att chansen att högre livsformer kan ha uppstått på detta sätt är jämförbart med chansen att en tornado som sveper genom ett skrotupplag kan sätta ihop en Boeing 747 från det material som finns där.107 Det innebär att det är omöjligt för cellen att ha uppkommit av en slump, och det är därför definitivt att den måste ha "skapats”.

Ett av de grundläggande skälen till att evolutionsteorin inte kan förklara hur cellen uppstod är dess "oreducerbara komplexitet". En levande cell upprätthåller sig själv med det harmoniska samarbetet hos dess många organeller. Om endast en av dessa organeller fallerar, kan cellen inte leva. Det är inte möjligt för en cell att invänta omedvetna mekanismer såsom naturligt urval eller mutation för att tillåta den att utvecklas. Således var den första cellen på jorden av nödvändighet en komplett cell som hade alla nödvändiga organeller och funktioner, och det innebär definitivt att den cellen måste ha skapats.

Proteiner utmanar slumpen.

sitokrom c, protein  maymun, bilgisayar

Den kemiska strukturen hos ett enda cytokrom-C protein (ovan till vänster) är alltför komplext för att kunna hänvisas till slumpen, detta till den grad att den turkiska evolutionistiske biologen professor Ali Demirsoy medger att chansen för slumpmässig bildande av en enda cytokrom-C sekvens är lika osannolikt som möjligheten att en apa skulle skriva mänsklighetens historia på en skrivmaskin utan att göra några misstag

Detta om cellen, men evolutionsteorin misslyckas även att redogöra för byggstenarna i en cell.

Bildandet, under naturliga förhållanden, av ett enda protein ur de tusentals komplexa proteinmolekyler som utgör cellen är omöjligt.

Proteiner är gigantiskt stora molekyler som består av mindre enheter som kallas "aminosyror" vilka är arrangerade i en särskild sekvens i bestämda mängder och strukturer. Dessa enheter utgör byggstenarna i ett levande protein. Det enklaste proteinet består av 50 aminosyror, men det finns vissa som innehåller tusentals aminosyror. Frånvaro, tillägg eller ersättande av en enda aminosyra i strukturen av ett protein gör att proteinet blir en oanvändbar trave molekyler. Varje aminosyra måste vara på rätt plats och i rätt ordning. Evolutionsteorin, som hävdar att livet uppstod som ett resultat av slumpen, är ganska hjälplös inför detta faktum, eftersom det är alltför underbart för att förklaras av tillfälligheter.

Sir Fred Hoyle kommenterar på följande sätt: Det är verkligen så att en sådan teori (att livet sammansattes av en intelligens) är så självklar att man undrar varför den inte är allmänt accepterad som en självklarhet. Skälen är snarare psykologiska än vetenskapliga.114

Anledningen till att Hoyle använde termen "psykologiska" är självkonditioneringen av evolutionister att inte acceptera att livet skapades. Förkastandet av Allahs existens är deras främsta mål. Enbart av denna anledning, fortsätter de att försvara irrationella teorier som de samtidigt erkänner är omöjliga.

Proteiner av L-form – vänsterhänta proteiner.

sag elli aminoasit, sol elli aminoasit

I naturen förekommer två olika typer av aminosyror, som kallas "L-form” respektive "R-form". Skillnaden mellan dem är spegelsymmetrin mellan deras tredimensionella strukturer, som liknar den hos en persons höger och vänster hand.

Låt oss nu i detalj undersöka anledningen till att det evolutionistiska scenariot som berör bildande av proteiner är omöjligt. Även den korrekta sekvensen av de rätta aminosyrorna är helt otillräcklig för att bilda en funktionell proteinmolekyl. Förutom detta krav, måste var och en av de 20 olika typer av aminosyror som är närvarande i kompositionen av proteiner vara av så kallad L-form. Det finns två olika typer (stereoisomerer) av aminosyror, vilka kallas L-form (left handed – vänsterhänt) och R-form (right handed – högerhänt). Skillnaden mellan dem är spegelsymmetrin mellan deras tredimensionella strukturer, liknande den hos en persons höger och vänster hand.

Aminosyror av vilken som helst av dessa två typer kan lätt sammanbindas med varandra. Men ett häpnadsväckande faktum som har uppenbarats genom forskning är att alla proteiner hos både växter och djur på denna planet, från den enklaste organismen till de mest komplexa och består av L-formade aminosyror. Även om en enda R-formad aminosyra blir fäst till strukturen hos ett protein leder det till att proteinet blir oanvändbart. I en serie experiment förstördes R-formade aminosyror omedelbart av bakterier som hade exponerats för dem. I vissa fall produceras användbara L-formade aminosyror från de sönderbrutna delarna.

Låt oss för ett ögonblick antar att livet kom till av en slump såsom evolutionister hävdar att det gjorde. I det fallet bör både de R-formade och L-formade aminosyrorna som genererades av en slump vara närvarande i ungefär lika proportioner i naturen. Därför bör alla levande varelser ha både R-formade och L-formade aminosyror i sin sammansättning, eftersom det ur kemisk synvinkel är möjligt för aminosyror av båda typerna att kombineras med varandra. Men som vi vet, består i verkligheten de proteiner som finns i alla levande organismer endast av L-formade aminosyror.

Frågan om hur proteiner kan plocka ut enbart L-formade aminosyror ur alla tillgängliga aminosyror, och hur inte ens en enda R-formad aminosyra blir inblandad i livsprocessen, är ett problem som fortfarande förbryllar evolutionister. Ett sådant specifikt och medvetet val utgör en av de största återvändsgränderna rörande evolutionsteorin.

Dessutom förvärrar denna egenskap hos proteiner evolutionisternas problem med "slumpen". För att en "meningsfull" protein skall alstras, är det inte tillräckligt för aminosyrorna att vara närvarande i ett visst antal och sekvens, och för att sammanfogas i den rätta tredimensionella konstruktionen. Dessutom måste alla dessa aminosyror vara av L-form: inte en enda av dem får vara av R-form. Ändå finns det ingen naturlig urvalsmekanism som kan identifiera om en aminosyra av R-form har lagts till sekvensen eller inte och inse att, om så har skett, den därför måste tas bort från kedjan.

Denna situation eliminerar ännu en gång, och varaktigt, möjligheten att slumpen inverkar.

I bokverket Britannica Science Encyclopaedia, som är en uttalad försvarare av evolution, uppges att aminosyrorna för alla levande organismer på jorden, och byggstenarna i komplexa polymerer såsom proteiner, har samma L-formade asymmetri. Detta är liktydigt med att kasta upp ett mynt en miljon gånger och alltid få ”klave upp”. Samma uppslagsverk uppger att det är omöjligt att förstå varför molekyler blir L eller R-formade, och att detta val är, på ett fascinerande sätt, relaterad till uppkomsten av liv på jorden.115

Om ett mynt som kastades upp i luften en miljon gånger alltid föll med ”klave upp” undrar man: Är det då mer logiskt att tillskriva det till slumpen, eller att tro att något annat inverkar på det som sker? Svaret borde vara uppenbart. Men, uppenbart eller ej, evolutionister tar fortfarande sin tillflykt till att svaret är ”slumpen”, helt enkelt därför att de inte vill acceptera Allahs existens.

En liknande situation som L-formen hos aminosyror finner man även med hos nukleotider, de minsta enheterna hos nukleinsyror: DNA och RNA. I motsats till proteiner, i vilka endast L-formade aminosyror väljs, föredrar nukleinsyror att deras nukleotid komponenter alltid är av R-form. Detta är ett annat faktum som aldrig kan förklaras av en slump.

Korrekt bindning är livsviktigt.

peptid bağları, aminoasit

 

 

 

 

 

De aminosyremolekyler som utgör byggelementen i proteiner måste kopplas till varandra med en så kallad "peptidbindning", vilket är endast en av många möjliga bindnings typer som finns i naturen. I annat fall skulle de resulterande aminosyrekedjorna vara oanvändbara, och inga proteiner skulle bildas.

Svårigheterna som evolutionsteorin är inte kan övervinna när det gäller utvecklingen av ett enda protein är inte begränsade till de som vi redan har redogjort för. Det räcker inte för aminosyror att arrangeras i rätt antal, sekvenser och nödvändiga tredimensionella strukturer. Bildandet av ett protein kräver även att aminosyremolekyler med mer än en arm endast sammanbinds till varandra på vissa sätt. En sådan bindning kallas "peptidbindning". Aminosyror kan göra olika bindningar med varandra, men proteiner består enbart av de aminosyror som är förenade genom peptidbindningar.

En jämförelse kan bättre belysa denna punkt. Tänk dig att alla delar av en bil var fullständiga och korrekt monterade, med det enda undantaget att ett av hjulen fästes på plats inte med de vanliga skruvar och muttrar, utan med en bit ståltråd, på ett sådant sätt att dess fälg var vänd mot marken. Det skulle då vara omöjligt för en sådan bil att flyttas ens det kortaste avståndet, oavsett hur komplex dess teknik eller hur kraftfull dess motor var. Vid första anblicken skulle allt verka vara satt på rätt plats, men den felaktiga fastsättningen av endast ett hjul skulle göra hela bilen obrukbar. På samma sätt skulle det vara i sammanfogningen i en proteinmolekyl av en aminosyra till en annan med en bindning som inte är en peptidbindning, det skulle göra hela molekylen oanvändbar.

Forskning har visat att aminosyror som sammanfogas slumpvis i endast 50 % av fallen sammanfogas med en peptidbindning, och att i de övriga uppstår bindningar som inte är närvarande i proteiner. För att fungera korrekt, måste varje aminosyra som ingår i bildandet av ett protein sammanfogas till andra med enbart en peptidbindning, detta på samma sätt att den likaledes endast kan väljas ut bland L-formade enheter.

 

A Protein cannot form Even if All the Necessary Conditions were Present

Since some people are unable to take a broad view of matters, but approach them from a superficial viewpoint and assume protein formation to be a simple chemical reaction, they may make unrealistic deductions such as "amino acids combine by way of reaction and then form proteins". However, accidental chemical reactions taking place in an inanimate structure can only lead to simple and primitive changes. The number of these is predetermined and limited. For a somewhat more complex chemical material, huge factories, chemical plants, and laboratories have to be involved. Medicines and many other chemical materials that we use in our daily life are made in just this way. Proteins have much more complex structures than these chemicals produced by industry. Therefore, it is impossible for proteins, each of which is a wonder of creation, in which every part takes its place in a fixed order, to originate as a result of haphazard chemical reactions.

Darwin was ignorant of DNA

In advancing his theory, Charles Darwin could not account for the variety of species. In any case, he would have not been unable to, being ignorant of DNA. Darwin knew neither genetics, nor biomathematics nor microbiology–branches of science that emerged only after Darwin's death. He made illusory deductions based on the limited means at his disposal and on visible similarities among living things. Since the above branches of science had not yet emerged, he had no opportunity to investigate the cell. The period in which the claims of the theory of evolution were put forward is therefore important in terms of our seeing the dimensions of the ignorance concerned.

Darwin’in DNA’dan Haberi Yoktu

To summarize the subject of proteins;

• Around 100 special proteins are needed for a single protein to form.

• Protein cannot form if even one of these enzymes (proteins) required for protein synthesis is missing.

• It is not enough for these 100 enzymes to be present at the same time; they must all also be present in a special region inside the cell (a specific region inside the nucleus).

• DNA manufactures the enzymes necessary for protein to form. Proteins are also needed for DNA replication. There is no possibility of one appearing before the other. Both have to be present at the same time.

• A ribosome that serves as a factory for protein formation must also exist. But the ribosome is itself made up of proteins. Therefore, proteins are needed for ribosomes to exist, and ribosomes are needed for proteins.

• It is impossible for one to form before the other. Proteins, DNA, the ribosome, the cell nucleus, mitochondria that produce energy and all the other organelles in the cell must all exist at one and the same time.

• The enzymes essential for protein to form have to be sent to the region where manufacture will be carried out by the cell. Even if enzymes are present, so long as they are not given tasks to perform by the cell they will do nothing for that protein.

• There have to be a specific temperature and pH value in order for enzymes to be able to carry out reactions. Enzymes do not initiate reactions if they are not at the right temperature and pH level.

• Therefore, it is impossible for a protein to emerge so long as all the organelles of the cell do not co-exist together.

• Even if we place all the components necessary for protein in some muddy water, these components can never combine together to constitute proteins. The existence of the cell is a prerequisite for that to happen.

• Amino acids do not normally react with one another. Helper enzymes to carry out a reaction have to be ready and present inside the cell. But they do naturally enter into reactions with various substances, such as sugar. Therefore, even if all the requisite amino acids are placed into muddy water they can still never combine spontaneously with other amino acids. The cell is again essential for that to happen.

• Under natural conditions, even if a protein is left inside muddy water, that protein will immediately be broken down, under the effect of various environmental factors, or else will combine with other acids, amino acids or chemical substances and lose all its properties and turn into another substance that serves no purpose.

• In addition to all this, it will be useful to reiterate the essential conditions for a protein:

  • a. There must be peptide bonds between amino acids
  • b. All amino acids must be left-handed
  • c. Only 20 amino acids must be used
  • d. Amino acids have to be in a specific sequence
  • e. The protein that forms has to have a specific 3-D shape.

Let us for a minute put aside all the impossibilities we have described so far, and suppose that a useful protein molecule still evolved spontaneously "by accident". Even so, evolution again has no answers, because in order for this protein to survive, it would need to be isolated from its natural habitat and be protected under very special conditions. Otherwise, it would either disintegrate from exposure to natural conditions on earth, or else join with other acids, amino acids, or chemical compounds, thereby losing its particular properties and turning into a totally different and useless substance.

One Single Protein Refutes Evolution

Evolution already collapses at the very initial stage of life.

What really obliterates Darwinism, before fossils, paleontology, microbiology, genetics and the complexity in living things, is a single protein. That is because the probability of a single protein forming by chance is simply "zero."

The main reason for this is the need for other proteins to be present if one protein is to form, and this completely eradicates the possibility of chance formation. This fact by itself is sufficient to eliminate the evolutionist claim of chance right from the outset. To summarize,

  1. Protein cannot be synthesized without enzymes, and enzymes are all proteins.
  2. Around 100 proteins need to be present in order for a single protein to be synthesized. There therefore need to be proteins for proteins to exist.
  3. DNA manufactures the protein-synthesizing enzymes. Protein cannot be synthesized without DNA. DNA is therefore also needed in order for proteins to form.
  4. All the organelles in the cell have important tasks in protein synthesis. In other words, in order for proteins to form a perfect and fully functioning cell needs to exist together with all its organelles.

The fact that Darwinists are unable to account for a single protein completely eliminates the theory of evolution. After that, all false accounts manufactured about evolution are invalid right from the outset.

One important feature of Darwinist demagoguery is that Darwinists always tended to reduce the question of the origin of life to the very simple despite all the complexity of life, by portraying everything within it as very simple. They ignorantly say, “the cell emerged from muddy water” and “DNA spontaneously began replicating itself.”

Not only do people now know that a single protein is far too complex ever to come into being spontaneously, they are also aware that neither a protein, DNA, RNA or any other minute component of the cell will serve any purpose in the absence of the cell as a whole.

While they cannot explain just a single protein, a complete cell with its extreme complexity is really a great nightmare for Darwinists.

The complexity of the cell, which is far greater and dazzling than that of great metropolises, cannot be explained as the work of mere coincidences. Neither a single cell nor a single protein can form by chance.

 

Det evolutionära bråket om livets ursprung.

Frågan om "hur levande ting dök upp" är en så pass kritisk återvändsgränd för evolutionister att de oftast försöker att undvika detta ämne. De försöker förbigå denna fråga genom att säga "de första varelserna uppstod som ett resultat av några slumpmässiga händelser i vatten". De befinner sig i en återvändsgränd som de kan inte kan ta sig ur på något sätt. Trots de paleontologiska evolutionsargumenten i detta ämne har de inga fossil tillgängliga som de kan förvränga och misstolka till stöd för sina påståenden. Därför är teorin om evolutionen definitivt motbevisad från första stund.

Framförallt finns det en viktig punkt att beakta: Om något steg i den evolutionära processen är påvisad som omöjlig, räcker detta för att bevisa att hela teorin är helt falsk och ogiltig. Till exempel: Av att bevisa att det slumpmässiga bildandet av proteiner är omöjligt följer att alla andra påståenden om de efterföljande stegen i utvecklingen också är motbevisade. Efter detta blir det meningslöst att ta några mänskliga och några ap skallar och engagera sig i spekulationer om dessa.

Huvudfrågan var: Hur kan den första levande cellen ha dykt upp i den ursprungliga atmosfären på jorden? Alltså: vilken sorts förklaring kunde evolutionister framlägga?

Svaren på frågorna söktes genom experiment. Evolutionistiska vetenskapsmän och forskare utförde experiment i laborationer inriktade på att besvara dessa frågor, men dessa skapade inget större intresse. Den mest allmänt respekterade studien om livets ursprung är Miller experimentet som utfördes av den amerikanske forskaren Stanley Miller 1953. (Experimentet är även känt som "Urey-Miller experiment" på grund av bidraget från Millers instruktör vid University of Chicago, Harold Urey.)

Detta experiment är det enda "beviset" som evolutionister har som påstås bevisa den "tesen om molekylär evolution", de framlägger det som den första etappen av den förmodade evolutionära processen som leder till liv. Även om nästan ett halvt sekel har gått, och stora tekniska framsteg har gjorts, har ingen gjort några ytterligare framsteg. Trots detta lärs Millers experiment fortfarande ut i en del läroböcker som den evolutionära förklaringen till den tidigaste generationen av levande ting. Medveten om att sådana studier inte stöder, utan snarare motbevisar sin tes, undviker evolutionistiska forskare medvetet att inleda sådana experiment.

Millers experiment.

Stanley Millers mål var att, med hjälp av ett experiment, visa att aminosyror, byggstenarna i proteiner, kan ha uppkommit "av en slump" på den livlösa jorden för miljarder år sedan.

I sitt experiment använde Miller en gasblandning som han antar har funnits på den ursprungliga jorden (men som senare visade sig orealistiskt) bestående av ammoniak, metan, väte och vattenånga. Eftersom dessa gaser inte skulle reagera med varandra under naturliga förhållanden, tillförde han energi till blandningen för att starta en reaktion bland dem. Under ett antagande att denna energi kunde ha kommit från blixtnedslag i ursprungliga atmosfären, använde han en elektrisk ström för detta ändamål.

Miller värmde denna gasblandning till 100 grader Celsius i en veckas tid och tillförde elektrisk ström. Vid slutet av veckan, analyserade Miller de kemikalier som hade bildats på burkens botten, och observerade att tre av de 20 aminosyror som utgör de grundläggande elementen i proteiner hade syntetiserats.

Detta experiment väckte stor uppståndelse bland evolutionister, och lanserades som en enastående framgång. Dessutom, som i ett tillstånd av berusad eufori, skrev olika publikationer rubriker såsom ”Miller skapar liv". Men vad Miller hade lyckats syntetisera var bara några få "livlösa" molekyler.

Uppmuntrade av detta experiment, framlade evolutionister omedelbart nya scenarier. Utvecklingssteg efter utvecklingen av aminosyror antogs snabbt som hypoteser. Förmodligen hade aminosyror förenats senare i de korrekta sekvenserna och av en slump för att bilda proteiner. Några av dessa proteiner som hade uppstått av en slump formade sig i cellmembran liknande strukturer som "på något sätt" uppkom och bildade en primitiv cell. Därefter samlades förmodligen cellerna under tidens gång för att bilda flercelliga levande organismer. Emellertid har Millers experiment dock visat sig vara en historia för skens skull och har sedan dess visat sig vara falsk i många avseenden.

De senaste evolutionistiska källor tvistar om Millers experiment

Idag bortser även evolutionistiska forskare helt ifrån Millers experiment. I februari 1998 utgåvan av den berömda evolutionistiska vetenskapliga tidskriften Earth förekom följande uttalanden i en artikel med rubriken "Life’s Crucible":

stanley miller, miller deneyi

Geologer tror nu att den ursprungliga atmosfären bestod huvudsakligen av koldioxid och kväve, gaser som är mindre reaktiva än de som användes i experimentet 1953. Och även om Millers atmosfär kunde ha funnits, hur får man enkla molekyler såsom aminosyror att gå igenom de nödvändiga kemiska förändringar som kommer att konvertera dem till mer komplicerade föreningar, eller polymerer, såsom proteiner? Miller själv rycker på axlarna åt denna del av pusslet. "Det är ett problem", suckar han med förbittring. "Hur gör man polymerer?, det är inte så lätt”.1

Som framgår, har idag även Miller själv accepterat att hans experiment inte leder till en förklaring av livets ursprung. Det faktum att evolutionistiska forskare har anammat detta experiment så innerligt påvisar enbart evolutionens svårigheter och desperationen hos dess förespråkare.

I utgåvan i mars 1998 aktualiserades frågan i National Geographic, i en artikel med titeln "The emergence of life on Earth” där även följande kommentarer finns:

Många forskare misstänker nu att den tidiga atmosfären var annorlunda än vad Miller först antog. De tror att den bestod av koldioxid och kväve i stället för väte, metan och ammoniak.

Detta är dåliga nyheter för kemister. När de försöker att tända på koldioxid och kväve, får de en ynklig mängd organiska molekyler - motsvarande att lösa upp en droppe karamellfärg i en fylld simbassäng. Forskarna har svårt att föreställa sig att liv uppkommer från en sådan utspädd soppa.2

I korthet kan varken Millers experiment, eller någon liknande som har provats, besvara frågan om hur livet uppstod på jorden. All forskning som har gjorts visar att det är omöjligt för liv att uppstå av en slump, och därmed bekräftas att livet skapades.

 

1. Earth, "Life's Crucible", February 1998, p.34

2. National Geographic, "The Rise of Life on Earth", March 1998, p.68

Millers experiment var bara en låtsaslek.

Millers experiment sökte bevisa att aminosyror kunde bildas på egen hand i de förhållanden som ansågs motsvara de på den ursprungliga Jorden, men den innehåller inkonsekvenser inom ett antal områden:

1. Genom att använda en mekanism som kallas en "Cold trap” (Kall fälla), isolerade Miller aminosyrorna från miljön så snart de bildades. Hade han inte gjort det, skulle förhållandena i den miljö i vilken aminosyrorna bildades omedelbart ha förstört dessa molekyler.

Utan tvekan fanns inte denna typ av medveten isoleringsmekanism på den ursprungliga jorden. Utan en sådan mekanism skulle, även om en aminosyra hade erhållits, den omedelbart ha förstörts. Kemisten Richard Bliss uttrycker denna motsättning på detta sätt "Utan denna cold trap, skulle egentligen kemiska produkter ha förstörts av energikällan”.116

Och mycket riktigt, i sina tidigare experiment, hade Miller inte kunnat framställa en enda aminosyra med samma material utan den nämnda ”cold trap” mekanism.

2. Den ursprungliga atmosfäriska miljön som Miller har försökt att simulera i sina experiment var inte realistisk.

På 1980-talet enades forskare om att kväve och koldioxid borde ha använts i denna konstgjorda miljö i stället för metan och ammoniak. Efter en lång period av tystnad, erkände Miller också själv att atmosfären som han använde i sitt experiment inte var realistisk.117

Varför insisterade då Miller på dessa gaser? Svaret är tydligt: ​​utan ammoniak, var det omöjligt att syntetisera någon aminosyra. Kevin McKean talar om detta i en artikel publicerad i Discover Magazine:

Miller och Urey imiterade den forntida atmosfären på jorden med en blandning av metan och ammoniak. Enligt dem var jorden en homogen blandning av metall, sten och is. Men i de senaste undersökningarna har man insett att jorden var mycket het i på den tiden, och att den bestod av smält nickel och järn. Därför bör den kemiska atmosfären vid denna tid huvudsakligen ha bildats av kväve (N2), koldioxid (CO2) och vattenånga (H2O). Men dessa är inte lika lämpliga som metan och ammoniak för produktion av organiska molekyler.118

De amerikanska vetenskapsmännen J. P. Ferris och C. T. Chen upprepade Millers experiment med en atmosfärisk miljö som innehöll koldioxid, väte, kväve och vattenånga, och kunde inte ens få fram en enda aminosyra molekyl.119

3. En annan viktig punkt som ogiltigförklarar Millers experiment är att det fanns tillräckligt med syre för att förstöra alla aminosyror i atmosfären vid den tidpunkt då de ansågs ha bildats.

Detta faktum, förbisett av Miller, avslöjas av spår av oxiderat järn och uran som finns i stenar som beräknas vara 3,5 miljarder år gamla.120

Det finns andra fynd som visar att mängden syre i atmosfären på den tiden var mycket högre än vad evolutionister ursprungligen påstod. Studier visar också att det vid den tidpunkten, var mängden ultraviolett strålning som jorden exponerades för 10000 gånger högre än evolutionisternas uppskattningar. Denna intensiva strålning skulle oundvikligen ha befriat syre genom sönderdelning av atmosfärisk vattenånga och koldioxid.

Denna situation där syre har helt försummatsförnekar fullständigt Millers experiment. Om syre hade använts i försöket hade metan sönderdelats till koldioxid och vatten, och ammoniak till kväve och vatten. Å andra sidan, i en miljö där det inte fanns något syre, skulle det inte finnas något ozonskikt heller, och därför skulle aminosyror omedelbart har förstörts, eftersom de skulle ha utsatts för den mest intensiva UV-strålning utan skydd av ozonskiktet. Med andra ord, med eller utan syre på den ursprungliga jorden, skulle resultatet ha varit en dödlig miljö för aminosyrorna.

4. Vid slutet av Millers experiment, hade många organiska syror bildats med egenskaper som skadar strukturen och funktionen hos levande ting. Om aminosyrorna inte hade isolerats, och hade varit kvar i samma miljö med dessa kemikalier, skulle deras förstörelse eller omvandling till andra föreningar genom kemiska reaktioner ha varit oundviklig.

Dessutom hade ett stort antal R-formade aminosyror bildats i slutet av experimentet.121Förekomsten av dessa aminosyror motbevisar teorin även inom dess egna villkor, eftersom R-formade aminosyror inte kan fungera i sammansättningen av levande organismer. Avslutningsvis; omständigheterna under vilken aminosyror bildades i Millers experiment var inte lämpad för liv. I sanningens namn, tog detta medium formen av en sur blandning som förstörde och oxiderade de användbara erhållna molekylerna.

Alla dessa fakta pekar på en orubblig sanning: Millers experiment kan inte göra gällande att ha bevisat att levande ting bildades av en slump i de ursprungliga jordliknande förhållandena. Hela experimentet är inget annat än ett medvetet och kontrollerat laboratorieexperiment för att syntetisera aminosyror. Mängden och typen av de gaser som användes i experimentet var perfekt avvägt så att aminosyror skulle uppstå. Den mängd energi som levererades till systemet var varken för mycket eller för lite, men exakt avvägd för att möjliggöra de nödvändiga reaktionerna.

Den experimentella apparaten isolerades, så att den inte skulle tillåta läckage av någon skadlig, destruktiv, eller annat som kundehindra bildandet av aminosyror. Inga element, mineraler eller föreningar som sannolikt skulle ha funnits på den ursprungliga jorden, men som skulle ha förändrat reaktionerna, ingick i experimentet. Syre, vilket skulle ha förhindrat bildandet av aminosyror på grund av oxidering, är endast en av dessa destruktiva element. Även under sådana idealiska laboratoriemiljöer, var det omöjligt för de aminosyror som producerades att överleva och undvika förstörelse utan den nämnda ”cold trap” mekanism.

I själva verket förstörde Miller genom sitt experiment, evolutionens hävdande att "livet uppstod som ett resultat av omedvetna tillfälligheter". Detta därför att, om experimentet visar något så är det att, aminosyrorna endast kan framställas i en kontrollerad laboratoriemiljö där alla villkor är speciellt utformade genom medveten intervention. Det vill säga, den kraft som leder till livet kan inte komma från en omedveten slump, utan snarare av skapelsen.

Anledningen till att evolutionister inte accepterar denna uppenbara verklighet är deras blinda tillgivenhet till fördomar som är helt ovetenskapliga. Intressant är att Harold Urey, som organiserade Miller experimentet med sin elev Stanley Miller, gjorde följande bekännelse i ämnet:

Alla vi som studerar livets ursprung finner att ju mer vi tittar på det, desto mer känner vi att det är alltför komplicerat för att ha utvecklats någonstans. Vi tror på allt som en trosartikel att livet utvecklades från livlös materia på den här planeten. Det är bara att det att dess komplexitet är så stor att det är svårt för oss att föreställa oss att det gjorde det.122

Jordens ursprungliga atmosfär och proteiner.

Evolutionistiska källor använder Miller experimentet, trots alla dess motsägelser, för att försöka släta över frågan om aminosyrors ursprung. Genom att ge intryck av att denna frågeställning för länge sedan har fått sitt svar genom Millers, ogiltiga, experiment försöker de spackla över sprickorna i evolutionsteorin.

Det blev emellertid så att när man skulle förklara det andra steget i livets ursprung, stod evolutionister inför ett ännu större problem än bildningen av aminosyrorna, nämligen proteinernas ursprung, livets byggstenar, som är sammansatta av hundratals olika aminosyror sammankopplade med varandra i en viss ordning.

Att påstå att proteiner bildades av en slump under naturliga förhållanden är ännu mer orealistiskt och orimligt än att hävda att aminosyror bildades av en slump. I de föregående sidorna har vi redan sett det omöjliga i slumpmässig bildande av proteiner. Nu kommer vi att ytterligare undersöka det omöjliga i att proteiner på kemisk väg framställdes i ursprungliga förhållanden på jorden.

ilkel atmosfer, ilkel ortam

En av evolutionisternas svåraste villfarelser är det sätt som de inbillar sig att livet spontant kunde ha uppstått på vad de kallar den primitiva jorden, representerad i bilden ovan. De försökte bevisa dessa påståenden med sådana studier som Millers experiment. Men de led ännu en gång nederlag inför vetenskapliga fakta: De resultat som man fick fram på 1970-talet visade att atmosfären på vad de beskriver som den primitiva jorden var helt olämplig för liv.

Proteinsyntes är inte möjlig i vatten.

Som vi kunde läsa i tidigare avsnitt, när aminosyror kombineras för att bilda proteiner, binds aminosyrorna tillsammans med en speciell bindning som kallas "peptidbindning". En vattenmolekyl frigörs under bildandet av denna peptidbindning.

Detta faktum motbevisar definitivt evolutionisternas förklaring att det ursprungliga livet uppstod i vatten, därför att det enligt "Le Chateliers princip" i kemi, inte är möjligt för en reaktion som frigör vatten (en kondensationsreaktion) att äga rum i en vattenhaltig miljö. Chanserna att denna typ av reaktion sker i en vattenhaltig miljö sägs "ha minst sannolikhet av alla kemiska reaktioner att inträffa".

Därför är havet, vilket påstås vara platsen där livet började och aminosyror hade sitt ursprung, definitivt inte en lämplig miljö i vilken aminosyror ska bilda proteiner. Å andra sidan vore det irrationellt av evolutionister att ändra sig och sedan hävda att livet har sitt ursprung på land, eftersom den enda miljö där aminosyror kunde ha skyddats från ultraviolett strålning är i haven. På land, skulle dessa förstöras genom ultravioletta strålar. Det är Le Chateliers princip som motbevisar påståendet om bildandet av livet i havet. Detta är ett dilemma som konfronterar evolution.

Ett annat desperat försök: Fox experiment.

proteinoid, molekült

I sitt experiment producerade Fox en substans som kallas "proteinoid". Proteinoider var slumpmässigt sammansatta kombinationer av aminosyror. Till skillnad från proteiner hos levande ting, var dessa värdelösa och icke-funktionella kemikalier. Här är en elektronmikroskopisk bild av proteinoida partiklar.

Utmanade av ovanstående dilemma, började evolutionister att uppfinna orealistiska scenarier som grundar sig på detta problem med vatten som så definitivt motbevisade deras teorier. Sydney Fox var en av de mest kända av dessa forskare. Fox framförde följande teori för att lösa detta problem. Enligt honom måste de första aminosyrorna ha transporterats till några klippor nära en vulkan strax efter att de hade bildats i det ursprungliga havet. Vattnet som fanns i denna blandning och som innehöll de aminosyrorna som fanns på klipporna, måste ha förångats när temperaturen ökade över kokpunkten.

Aminosyrorna som då ”torkade ut” på detta sätt skulle då ha sammanfogat och bildat proteiner. Men denna invecklade utväg godtogs inte av många människor på området, eftersom aminosyrorna inte kunde ha uthärdat så pass höga temperaturer. Forskning bekräftade att aminosyror omedelbart förstörs vid mycket höga temperaturer.

Men Fox gav inte upp. Han sammanfogade renade aminosyror i laboratoriet, "under mycket speciella förhållanden" genom att hetta upp dem i en torr miljö. Aminosyrorna fogades samman, men fortfarande fick man inga proteiner. Vad han egentligen hade i slutänden var enkla och oordnade slingor av aminosyror, godtyckligt sammanfogade med varandra, och dessa slingor liknade långt ifrån någon levande protein. Dessutom, om Fox hade hållit aminosyror i en jämn temperatur, skulle dessa värdelösa slingor skulle också ha upplösts.124

En annan punkt som upphäver experimentet var att Fox inte använde de onödiga slutprodukterna som hade framställts i Millers experiment, utan han använde rena aminosyror från levande organismer. Detta experiment av Fox syftade dock till att vara en fortsättning på Millers experiment och borde därför ha utgått från de resultat som Miller hade erhållit. Men varken Fox, eller någon annan forskare, använde de värdelösa aminosyror som Miller hade framställt.125

Fox experiment välkomnades inte ens i evolutionistiska kretsar, eftersom det stod klart att de meningslösa aminosyrekedjor som han hade erhållit (som han kallade "proteinoider") inte kunde ha bildats under naturliga förhållanden. Dessutom, kunde proteiner, de grundläggande enheterna i livet, fortfarande inte framställas. Problemet med uppkomsten av proteiner förblev olöst. I en artikel i den populärvetenskapliga tidskriften, Chemical Engineering News, som publicerades på 1970-talet, omnämndes Fox experiment på följande sätt:

Sydney Fox och de andra forskarna lyckades förena aminosyror i form av "proteinoider" genom att använda mycket speciella värmetekniker under förhållanden som i själva verket inte existerade under jordens ursprungliga stadier. Dessutom liknar de inte alls de mycket regelbundna proteiner som finns i levande varelser. De är ingenting annat än värdelösa, oregelbundna kemikaliefläckar. Det påpekades också att även om sådana molekyler bildats under jordens tidiga ålder, skulle de definitivt ha blivit förstörda.126

Inanimate Matter can not Generate Life

Ett antal evolutionistiska experiment såsom de som utfördes av Miller och Fox har tagits fram för att bevisa påståendet att livlös materia kan organisera sig och skapa en komplex levande varelse. Detta är en fullständig ovetenskaplig övertygelse: alla observationer och experiment har otvivelaktigt bevisat att materia inte har någon sådan förmåga. Den berömda engelska astronomen och matematikern Sir Fred Hoyle påpekar att materia inte kan, av sig själv, ge upphov till livet utan avsiktlig inblandning:

Om det fanns en grundläggande princip av materia som på något sätt förde organiska system mot liv, bör dess existens vara lätt påvisbart i laboratoriet. Man kunde till exempel låta en simbassäng representera den ursprungliga soppan. Fyll den med några icke biologiska kemikalier av valfritt ämne. Pumpa några valfria gaser över eller igenom den, och bestråla den med någon form av valfri strålning. Låt experimentet fortsätta under ett års tid och se hur många av dessa 2000 enzymer (proteiner som produceras av levande celler) har dykt upp i bassängen. Jag ska ge dig svaret, och bespara dig tid, besvär och kostnad för att verkligen göra experimentet. Du hittar ingenting alls, utom möjligen ett tjärliknande slam bestående av aminosyror och andra enkla organiska kemikalier.1

Den evolutionistiske biologen Andrew Scott medger samma faktum:

Ta lite materia, värm under omrörning och vänta. Det är den moderna versionen av Första Mosebok. De grundläggande krafterna av gravitation, elektromagnetism och de starka och svaga nukleära krafterna antas ha gjort resten ... Men hur mycket av denna prydliga fabel är fast etablerad, och hur mycket återstår som hoppfulla spekulationer? I sanningen är mekanismen för nästan varje stort steg, från kemiska prekursorer upp till de första igenkännbara cellerna, är föremål för antingen kontrovers eller total förvirring.2

 

1. Fred Hoyle, The Intelligent Universe, New York: Holt, Rinehard & Winston, 1983, p. 256.

2. Andrew Scott, "Update on Genesis", New Scientist, Vol. 106, 2 May 1985, p. 30

I själva verket var de proteinoider som Fox hade erhållit helt annorlunda i jämförelse med riktiga proteiner både till struktur och funktion. Skillnaden mellan proteiner och dessa proteinoider var lika stor som skillnaden mellan en bit högteknologisk utrustning och en trave obearbetat järn.

Dessutom fanns ingen chans att dessa oregelbundna aminosyrekedjor kunde ha överlevt i den ursprungliga atmosfären. Skadliga och destruktiva fysiska och kemiska effekter orsakade av tung exponering för ultraviolett ljus och andra instabila naturförhållanden skulle ha orsakat dessa proteinoider att upplösas. På grund av Le Chateliers princip var det också omöjligt för aminosyror att sammanfogas i vattnet, där ultravioletta strålar inte skulle nå dem. Mot bakgrund av detta, förlorades senare stödet bland forskare att proteinoider skulle vara grunden för livet.

Den sällsamme molekylen: DNA.

dna, dna molekülü

Molekylen känd som DNA, som finns i kärnan i var och en av de 100 biljoner cellerna i kroppen och innehåller den fullständiga ritningen för konstruktionen av den mänskliga kroppen. Informationen om alla karaktärsdrag hos en person, från det fysiska utseendet till strukturen hos de inre organen, finns inregistrerad i DNA.

Våra undersökningar hitintills har visat att teorin om evolutionen befinner sig i ett allvarligt dilemma på molekylär nivå. Evolutionister har inte kastat något ljus alls över bildningen av aminosyror. Bildningen av proteiner, å andra sidan, är en helt annan gåta.

Men problemen är inte ens enbart begränsade till aminosyror och proteiner: Dessa är bara början. Utöver dessa leds evolutionister, av cellens extremt komplexa struktur, in i ytterligare en återvändsgränd. Anledningen till detta är att cellen inte endast är en trave av aminosyrestrukturerade proteiner utan snarare det mest komplexa system människan någonsin påträffat.

Medan evolutionsteorin hade påtagliga problem att tillhandahålla en sammanhängande förklaring till förekomsten av de molekyler som ligger till grund för cellstrukturen, frambringade utvecklingen i vetenskapen om genetik och upptäckten av nukleinsyror (DNA och RNA) helt nya problem för teorin. År 1953 lanserade James Watson och Francis Crick en ny era inom biologi med sitt arbete som avslöjade den häpnadsväckande komplexa strukturen av DNA.

Molekylen som kallas DNA, och finns i kärnan i var och en av kroppens 100 biljoner celler, innehåller den fullständiga ritningen för konstruktionen av den mänskliga kroppen. Denna information som omfattar personens alla kännetecken, från utseende till strukturen hos de inre organen, finns lagrad i DNA inom den sekvens om fyra speciella baser som utgör den stora molekylen. Dessa baser är kända som A, T, G och C, enligt de första bokstäverna i deras namn.

Alla strukturella skillnader mellan människor är beroende av variationer i sekvenser av dessa bokstäver. Detta är en slags databank som består av fyra bokstäver.

Ordningsföljden av bokstäverna i DNA bestämmer strukturen av en människa ner till sina minsta detaljer. Förutom funktioner som höjd, och ögon, hår och hud färger innehåller DNA i en enda cell också utformningen av de 206 ben, 600 muskler, de 100 miljarder nervceller (neuroner), 1000 biljoner kopplingar mellan nervceller i hjärnan, 97000 kilometer vener, och 100 biljoner celler i den mänskliga kroppen. Om vi ​​skulle skriva ned den information som finns kodad i DNA, skulle vi behöva sammanställa en jätte bibliotek som består av 900 volymer med 500 sidor vardera. Den information som detta enorma bibliotek skulle innehålla kodas inuti cellkärnans DNA-molekyler, vilka är mycket mindre än den 0,01 millimeter långa cellen själv.

Varför kan inte DNA ha uppkommit av en slump?

Francis Crick, profesör

Prof Francis Crick: "Livets ursprung tycks nästan vara ett mirakel. "

Det finns i detta sammanhang en viktig detalj som förtjänar uppmärksamhet. Ett fel i nukleotid sekvensen som utgör en gen skulle göra denna gen helt oanvändbar. När det uppskattas att det finns 30000 gener i människokroppen, blir det alltmer uppenbart hur omöjligt det är för de miljontals nukleotider som ingår i dessa gener att ha bildats, i rätt ordning, av en slump.

Det omöjliga i bildandet av RNA och DNA genom en tillfällig ackumulering av nukleotider uttrycks av den franska vetenskapsmannen Paul Auger på följande sätt:

Vi måste, med kraft, särskilja de två faser i den slumpmässiga bildningen av komplexa molekyler, såsom nukleotider genom kemiska händelser. Den första fasen är framställning av nukleotider, en i taget - vilket är möjligt och den andra fasen som utgörs av kombinerandet av dessa i mycket speciella sekvenser vilket är helt omöjligt.127

Under många år trodde Francis Crick på teorin om molekylär evolution, men så småningom var även han tvungen att erkänna för sig själv att en sådan komplex molekyl inte kan ha uppstått spontant av en slump, som ett resultat av en evolutionär process:

En ärlig man, som har all den kunskap som finns tillgänglig för oss nu, kunde enbart konstatera att livets ursprung tycks, på sätt och vis, just nu att vara något av ett mirakel.128

Den turkiska evolutionisten Professor Ali Demirsoy tvingades göra följande bekännelse rörande denna frågeställning:

I själva verket är sannolikheten för bildandet av ett protein och en nukleinsyra (DNA/RNA) en sannolikhet långt bortom våra beräkningar. Dessutom är chansen för uppkomsten av en viss proteinkedja så liten att den kan kallas astronomisk.130

I denna redogörelse framträder nu en mycket intressant paradox: Medan DNA bara kan replikeras med hjälp av speciella proteiner (enzymer), kan syntesen av dessa proteiner endast förverkligas av informationen kodad i DNA. Eftersom de båda är beroende av varandra, måste de antingen existera samtidigt för replikering, eller en av dem måste "skapas" före den andra. Den amerikanska mikrobiologen Homer Jacobson kommenterar detta så här:

Reproduktions anvisningar av planer, för energi och utvinning av delar från den aktuella miljön, för tillväxt sekvensen och för effektor mekanismen som översätter instruktionerna till tillväxt, allt detta måste vara närvarande samtidigt i det ögonblick livet började. Denna kombination av händelser har verkat vara en otrolig osannolik tillfällighet, och har ofta tillskrivits gudomlig intervention.131

Citatet ovan skrevs två år efter det att Watson och Crick upptäckte strukturen av DNA. Men trots utveckling och framsteg inom vetenskapen, kvarstår detta problem för evolutionisterna som olöst. Två tyska vetenskapsmän Junker och Scherer förklarade att syntesen av varje molekyl som krävs för kemisk evolution, kräver olika förhållanden, och att sannolikheten för sammansättningen av dessa material är teoretiskt lika med noll:

Hitintills är inget experiment känt ur vilken vi kan få alla molekyler som behövs för kemisk evolution. Det är därför viktigt att framställa olika molekyler på olika ställen under mycket lämpliga betingelser och sedan att föra samman dem till en annan plats för reaktionerna genom att skydda dem från skadliga element såsom hydrolys och fotolys.132

dna molekülü, watson ve crick

Watson och Crick med en pinnmodell av DNA-molekylen

Kort sagt kan evolutionsteorin inte bevisa något av de evolutionära steg som påstås uppkomma på molekylär nivå. Snarare än att ge svar på sådana frågor, gör vetenskapens framsteg dem ännu mer komplexa och invecklade.

De flesta evolutionister tror, intressant nog, på detta och liknande helt ovetenskapliga fabler som om de vore sanna. Eftersom evolutionisterna har påverkat sig själva att inte acceptera skapandet, har de inget annat val än att tro på det omöjliga. En berömd biolog från Australien, Michael Denton, diskuterar ämnet i sin bok Evolution:

 

A Theory in Crisis: Till skeptiker, utgör nedanstående påstående en skymf mot förnuftet men för Darwinisten är idén accepterad utan en krusning av tvivel! Det som avses är påståendet att de genetiska programmen hos högre organismer, som består av närapå tusen miljoner bitar av information, motsvarande sekvensen av bokstäver i ett litet bibliotek med 1000 volymer, innehåller i kodad form oräkneliga tusentals intrikata algoritmer som styr, specificerar, och befaller tillväxt och utveckling av miljarder och åter miljarder celler till bildandet av en komplex organism, komponerades av en helt slumpmässig process, - paradigmet har företräde!133

BEKÄNNELSER FRÅN EVOLUTIONISTER

Sannolika beräkningar klargör att komplexa molekyler som proteiner och nukleinsyror (RNA och DNA) aldrig kan ha bildats av en slump oberoende av varandra. Men evolutionister måstebemöta det ännu större problemet att alla dessa komplexa molekyler måste existera såväl tillsammans som samtidigt för att livet ska existera alls. Den evolutionära teorin är helt förbryllad av detta krav. Detta är en punkt där vissa ledande evolutionister har tvingats till bekännelse. Till exempel, Stanley Millers och Francis Cricks nära medarbetare från University of San Diego Kalifornien, den ansedde evolutionisten Dr Leslie Orgel säger:

Det är extremt osannolikt att proteiner och nukleinsyror, vilka båda är strukturellt komplexa uppstod spontant på samma plats på samma gång. Men det verkar också omöjligt att ha den ene utan den andre. Vid första anblicken är man kanske tvungen att dra slutsatsen att livet i själva verket aldrig hade sitt ursprung genom kemiska medel.1

Samma faktum medges även av andra forskare:

DNA kan inte göra sitt arbete, inklusive bildande av mer DNA, utan hjälp av katalytiska proteiner eller enzymer. I korthet: proteiner kan inte bildas utan DNA, och inte heller kan DNA bildas utan proteiner.2

Hur har den genetiska koden, tillsammans med mekanismerna för dess översättning (ribosomer och RNA-molekyler), uppkommit? För tillfället måste vi nöja oss med en känsla av förundran och vördnad, snarare än med ett svar.3

 

1. Leslie E. Orgel, "The Origin of Life on Earth", Scientific American, vol. 271, October 1994, p. 78

2. John Horgan, "In the Beginning", Scientific American, vol. 264, February 1991, p. 119

3. Douglas R. Hofstadter, Gödel, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid, New York, Vintage Books, 1980, p. 548

4. Nicholas Wade, "Life's Origins Get Murkier and Messier", The New York Times, June 13, 2000, pp. D1-D2

Ett annat fåfängt försök av evolutionister: "RNA världen".

Upptäckten på 1970-talet att de gaser som ursprungligen fanns i den primitiva atmosfären på jorden skulle ha inneburit att syntesen av aminosyror var omöjlig var ett allvarligt slag mot teorin om molekylär evolution. Evolutionister fick då inse att de "experimenten i den primitiva atmosfären" som utförts av Stanley Miller, Sydney Fox, Cyril Ponnamperuma och andra var ogiltiga. Av denna anledning försökte evolutionisterna igen under 1980-talet. Resultatet blev hypotesen om ”RNA världen". Detta scenario föreslog att det inte var proteiner utan RNA-molekyler som innehöll informationen för proteiner, som bildades först.

Enligt detta scenario framförd av Harvard kemisten Walter Gilbert 1986, baserades på en upptäckt om "ribozymer" av ThomasCech. För miljarder år sedan bildades genom något av en slump en RNA-molekyl som kunde replikera sig. Då började denna RNA-molekyl att producera proteiner, efter att ha aktiverats av yttre påverkan. Därefter blev det nödvändigt att lagra denna information i en andra molekyl, och på något sätt uppkom DNA-molekylen för att lagra denna information.

Bestående av, såsom det är, en kedja där varje länk är en omöjlighet kunde detta föga trovärdiga scenario, långt ifrån tillhandahålla någon förklaring till livets ursprung, utan gav endast en förstoring av problemet och väckte många frågor för vilka man saknar svar:

Leslie Orgel, profesör

Dr Leslie Orgel: "... i själva verket kunde livet aldrig har sitt ursprung genom  kemiska medel”.

1. Eftersom det är omöjligt att acceptera det tillfälliga bildandet av ens en av de nukleotider som bygger upp RNA, hur kan det vara möjligt för dessa inbillade nukleotider att bilda RNA genom att sammanfogas i en viss sekvens? Evolutionisten John Horgan medger det omöjliga i det slumpmässiga bildandet av RNA;

Allteftersom forskare fortsätter att noggrant undersöka konceptet kring RNA-världen uppstår alltfler problem. Hur uppstod RNA initialt? RNA och dess komponenter är svåra att syntetisera i ett laboratorium även under de bästa betingelser och avsevärt svårare under verkligt rimliga betingelser.134

2. Även om vi antar att det bildades av en slump, hur kunde detta RNA, som endast består av en enda nukleotid kedja, ha "bestämt sig för" att självreplikeras och med vilken typ av mekanism skulle den har utfört den här självreplikerande processen? Var fann den de nödvändiga nukleotider som den använde, medan den replikerade sig själv? Även de evolutionistiska mikrobiologerna Gerald Joyce och Leslie Orgel uttrycker situationens allvar i sin bok In the RNA World:

Denna diskussion ... har på sätt och vis, fokuserat på ett halmstrå: myten om en självreplikerande RNA-molekyl som uppstod de novo från en soppa av slumpmässiga polynukleotider. En sådan föreställning är inte bara orealistiskt mot bakgrund av vår nuvarande kunskap om prebiotisk kemi, men det skulle töja gränsen för godtrogenhet även hos någon med en optimistisk syn på den RNA katalytiska potentialen hos RNA.135

3. Även om vi antar att det fanns självreplikerande RNA i den ursprungliga världen, att många aminosyror av alla slag fanns tillgängliga för framställningen av RNA, och att alla dessa omöjligheter på något sätt ägde rum, leder situationen fortfarande inte till bildningen av ett enda protein. Detta därför att RNA endast omfattar uppgifter om strukturen av proteiner. Aminosyror, å andra sidan, är råvaror. Inte desto mindre finns det ingen mekanism för framställningen av proteiner. Att tänka sig att det finns tillräcklig RNA för bildandet av protein lika orimligt som att förvänta sig att en bil ska montera sig själv helt enkelt genom att en ritning slängs på en hög med delar som staplade ovanpå varandra. En ritning kan inte producera en bil helt utan en fabrik och montörer som monterar delarna enligt anvisningarna på ritningen, på samma sätt kan inte den ritning som finns i RNA självmant framställa proteiner utan samarbete med andra cellulära komponenter som följer de anvisningar som finns i RNA.

Proteiner produceras i ribosom fabriken med hjälp av många enzymer och som ett resultat av extremt komplexa processer i cellen. Ribosomen är en komplex cell organell som består av proteiner. Detta leder alltså till ett annat orimligt antagande, att ribosomer också skulle ha uppkommit av en tillfällighet på samma gång som allt annat nämnt. Även nobelpristagaren Jacques Monod, som var en av de mest fanatiska försvararna av evolution och ateism, förklarade att proteinsyntes inte på något sätt kan anses enbart bero på informationen i nukleinsyror: Koden är meningslös om den inte översätts. Den moderna cellens översättningsmaskineri består av minst 50 makromolekylära komponenter som själva är kodade i DNA:

koden kan inte översättas på annat sätt än genom produkter som i sin tur har översatts. Det är det moderna uttrycket för ”Omne vivum ex ovo(ungefär som det svenska uttryck: ”Vad kom först – hönan eller ägget?”). När och hur slöts denna cirkel? Det är ytterst svårt att föreställa sig.136

Hur kunde en RNA-kedja på den ursprungliga jorden ha tagit ett sådant beslut, och vilka metoder kan det ha använt för att få protein produktionen att ske genom att på egen hand utföra arbetet som utförs av 50 specialiserade partiklar? Evolutionister har inget svar på dessa frågor.

Dr Leslie Orgel, en medarbetare till Stanley Miller och Francis Crick från University of California i San Diego, använder uttrycket "scenario" för möjligheten av "uppkomsten av livet genom RNA världen". Orgel beskrev i sin artikel "The Origin of Life" som publicerades i American Scientist i oktober 1994 vilken typ av funktioner detta RNA har varit tvungen att ha och hur omöjligt detta skulle ha varit:

Detta scenario skulle ha kunnat inträffa, vilket vi noterar, om prebiotiska RNA hade två egenskaper som inte finns idag: En förmåga att replikeras utan hjälp av proteiner och en förmåga att katalysera varje steg av proteinsyntesen.137

Vid det här laget borde vara klart att förvänta sig dessa två komplexa och extremt väsentliga processer från en molekyl som RNA är bara möjligt från evolutionistens synvinkel och med hjälp dennes fantasi. Å andra sidan gör konkreta vetenskapliga fakta,det helt tydligt att hypotesen om RNA-världen, vilken är en ny modell som föreslås för det slumpmässiga bildandet av livet, är en lika osannolik fabel.

Biokemisten Gordon C. Mills från University of Texas och molekylärbiolog Dean Kenyon från San Francisco State University bedömer bristerna i scenariot för RNA-världen, och kommer fram till en kort slutsats i sin artikel med titeln "The RNA World: a Critique": "RNA är en märklig molekyl”. Hypotesen om RNA-världen är något annat. Vi finner inga skäl till att anse det vara etablerat eller ens lovande”.137

Vetenskapsförfattaren Brig Klyce förklarar i sin artikel från 2001 att evolutionistiska vetenskapsmän är mycket envisa i denna fråga, men de resultat som har uppnåtts hittills har redan visat att dessa ansträngningar är helt förgäves:

Forskning inom RNA världen är en medelstor industri. Denna forskning har visat hur oerhört svårt det skulle vara för levande celler att härröra av en slump från livlöst materia under den tillgängliga tiden på jorden. Den demonstrationen är ett värdefullt bidrag till vetenskapen. Ytterligare forskning kommer också att vara värdefull. Men för att fortsätta att insistera på att livet kan spontant uppstå ur livlösa kemikalier mot bakgrund avde nyligen förstådda svårigheterna är förbryllande. Det påminner om arbetet som medeltida alkemister ägnade sig åt i att ständigt försöka omvandla bly till guld.138

Livet är ett koncept bortom enbart travar av molekyler.

dna, enzim

Hittills har vi undersökt hur omöjligt det är att livet bildas oavsiktligt. Låt oss återigen ignorera dessa omöjligheter för ett ögonblick.

Låt oss anta att en proteinmolekyl bildades i det mest olämpliga, i den mest okontrollerade miljö som de ursprungliga villkoren på jorden utgjorde. Bildandet av endast ett protein skulle inte vara tillräckligt, detta protein skulle få vänta tålmodigt i tusentals, kanske miljontals år i en okontrollerad miljö utan att ta någon skada, tills en annan molekyl, bildades bredvid av en slump på samma villkor. Det skulle behöva vänta tills miljontals riktiga och viktiga proteiner bildades sida vid sida och alla "av en slump". De som bildades tidigt var tvungna att ha tillräcklig tålamod att vänta, utan att förstöras trots ultravioletta strålar och hårda mekaniska effekter, på attde andra skulle bildas intill dem. Sedan måste ett tillräckligt antal av dessa proteiner, som alla har sitt ursprung på precis samma ställe, sammanbindas genom att göra meningsfulla kombinationer och bilda cellens organeller. Ingen yttre materia, skadlig molekyl, eller oanvändbar proteinkedja fick störa dem. Sedan, även om dessa organeller skulle samlas i ett extremt harmoniskt och på ett samverkande sätt inom en plan och ordning, måste de ta med alla nödvändiga enzymerna förutom sig själva och bli övertäckta med ett membran bildande en cell, som på insidan måste fyllas med en speciell vätska för att förbereda en idealisk miljö för dem. Även om nu alla dessa "mycket osannolika" händelser verkligen råkade inträffa av en slump, skulle då denna molekylsamling komma till liv?

Svaret är nej, forskning har visat att enbart utnyttjandet av en kombination av all materia som är nödvändigt för liv inte är tillräckligt för att livet verkligen ska komma igång. Även om alla viktiga proteiner för livet samlades ihop och sattes i ett provrör, skulle dessa ansträngningar inte resultera i producerande av en levande cell. Alla experiment i detta ämne har visat sig vara misslyckade. Alla observationer och experiment tyder på att livet kräver liv för att uppstå. Påståendet att livet utvecklades från livlösa ting, med andra ord "uralstring", är en enbart en fabel som existerar i evolutionisternas drömmar och är helt i strid med resultaten av varje genomfört experiment och iakttagen observation.

I detta avseende måste därmed det första livet på jorden också ha haft sitt ursprung från andra liv. Detta är en återspegling av Allahs epitet "Hayy" (ägaren av liv). Livet kan endast uppstå, förlöpa och avslutas genom hans vilja. När det gäller evolutionen, misslyckas den inte enbart med att förklara hur livet började, den kan inte heller förklara hur det material som är väsentligt för livet har bildats och sammanförts.

Chandra Wickramasingbeskriver den verklighet han som vetenskapsman möter efter att ha, under hela sitt liv, fått höra att liv uppkom som ett resultat av slumpens tillfälligheter:

Från min tidigaste utbildning som vetenskapsman, var jag mycket starkt hjärntvättad att tro att vetenskap inte kan vara förenligt med någon form av avsiktligt skapande. Detta begrepp fick avvisas vilket var smärtsamt. Just nu kan jag inte hitta några rationella argument som slår ner uppfattningen som argumenterar för omvändelse tillAllah. Förr hade vi ett öppet sinne, nu inser vi att det enda logiska svaret på livets uppkomst är skapande och inte oavsiktlig slumpmässigt skyfflande.138

 

Fotnoter

106. W. R. Bird, The Origin of Species Revisited., Nashville: Thomas Nelson Co., 1991, ssid 298-99

107. Hoyle on Evolution", Nature, Cilt 294, 12 Kasım 1981, sid 105

108. Ali Demirsoy, Kalıtım ve Evrim, Ankara: Meteksan Yayınları, 1984, sid 64

109. W. R. Bird, The Origin of Species Revisited, Nashville: Thomas Nelson Co., 1991, sid 304

110. W. R. Bird, The Origin of Species Revisited, Nashville: Thomas Nelson Co., 1991, sid 305

111. J. D. Thomas, Evolution and Faith, Abilene, TX, ACU Press, 1988. sid 81-82

112. Robert Shapiro, Origins: A Sceptics Guide to the Creation of Life on Earth, New York, Summit Books, 1986. sid 127

113. Fred Hoyle, Chandra Wickramasinghe, Evolution from Space, New York, Simon & Schuster, 1984, sid 148 

114. Fred Hoyle, Chandra Wickramasinghe, Evolution from Space, sid 130 

115. Fabbri Britannica Bilim Ansiklopedisi, cilt 2, Sayı 22, sid 519 

116. Richard B. Bliss & Gary E. Parker, Origin of Life, California: 1979, sid 14

117. Stanley Miller, Molecular Evolution of Life: Current Status of the Prebiotic Synthesis of Small Molecules, 1986, sid 7

118. Kevin Mc Kean, Bilim ve Teknik, Sayı 189, sid 7 

119. J. P. Ferris, C. T. Chen, "Photochemistry of Methane, Nitrogen, and Water Mixture As a Model for the Atmosphere of the Primitive Earth", Journal of American Chemical Society, cilt 97:11, 1975, sid 2964

120. New Evidence on Evolution of Early Atmosphere and Life", Bulletin of the American Meteorological Society, cilt 63, Kasım 1982, sid 1328-1330

121. Richard B. Bliss & Gary E. Parker, Origin of Life, California, 1979, sid 25

122. W. R. Bird, The Origin of Species Revisited, Nashville: Thomas Nelson Co., 1991, sid 325

123. Kimyacı Richard E. Dickinson bunun nedenini şöyle açıklar: "Eğer protein ve nükleik asit polimerleri öncül monomerlerden oluşacaksa polimer zincirine her bir monomer bağlanışında bir molekül su atılması şarttır. Bu durumda suyun varlığının polimer oluşturmanın aksine ortamdaki polimerleri parçalama yönünde etkili olması gerçeği karşısında, sulu bir ortamda polimerleşmenin nasıl yürüyebildiğini tahmin etmek güçtür." (Richard Dickerson, "Chemical Evolution", Scientific American, Cilt 239:3, 1978, sid 74.)

124. Richard B. Bliss & Gary E. Parker, Origin of Life, California: 1979, sid 25

125. Richard B. Bliss & Gary E. Parker, Origin of Life, California: 1979, sid 25

126. sid W. Fox, K. Harada, G. Kramptiz, G. Mueller, "Chemical Origin of Cells", Chemical Engineering News, 22 Haziran 1970, sid 80 

127. Frank B. Salisbury, "Doubts about the Modern Synthetic Theory of Evolution", American Biology Teacher, Eylül 1971, sid 336

128. Paul Auger, De La Physique Theorique a la Biologie, 1970, sid 118

129. Francis Crick, Life Itself: It's Origin and Nature, New York, Simon & Schuster, 1981, sid 88 

130. Ali Demirsoy, Kalıtım ve Evrim, Ankara: Meteksan Yayınları, 1984, sid 39

131. Homer Jacobson, "Information, Reproduction and the Origin of Life", American Scientist, Ocak 1955, sid 121

132. Reinhard Junker, Siegfried Scherer, Entstehung und Geschichte Der Lebewesen, Weyel Verlag, 1986, sid 89

133. Michael Denton, Evolution: A Theory in Crisisid London: Burnett Books, 1985, sid 351

134. John Horgan, "In the Beginning", Scientific American, Cilt 264, Şubat 1991, sid 119

135. G.F. Joyce, L. E. Orgel, "Prospects for Understanding the Origin of the RNA World", In the RNA World, New York: Cold Spring Harbor Laboratory Press, 1993, sid 13

136. Jacques Monod, Chance and Necessity, New York: 1971, sid 143

137. Leslie E. Orgel, "The Origin of Life on the Earth", Scientific American, Ekim 1994, Cilt 271, sid 78

138. Chandra Wickramasinghe, Interview in London Daily Express, 14 Ağustos 1981

12 / total 20
Ni kan läsa Harun Yahyas bok Om Evolutionens Bedrägeri online, dela den på sociala nätverk som Facebook och Twitter, ladda ned på din dator, använda den till era hemläxor och hemtentor, publicera, kopiera eller reproducera på era egna hemsidor eller bloggar helt gratis, utan några som helst upphovrätts avgifter, så länge ni hänvisar denna hemsida som referens.
Om denna hemsida | Gör till din hemsida | Lägg till favoriter | RSS Feed
All material kan kopieras, skrivas ut och distribueras genom hänvisning till denna hemsida
(c) All publication rights of the personal photos of Mr. Adnan Oktar that are present in our website and in all other Harun Yahya works belong to Global Publication Ltd. Co. They cannot be used or published without prior consent even if used partially.
1994 Harun Yahya www.harunyahya.com
page_top
iddialaracevap.blogspot.com ahirzamanfelaketleri.blogspot.com ingilizderindevleti.net