Om Evolutionens Bedrägeri

LADDA NED BOKEN

Download (DOC)
Kommentarer

BOK KAPITEL

< <
19 / total: 20

VARNING

Kapitlet som du nu är på väg att läsa avslöjar en viktig hemlighet i ditt liv. Du bör läsa det mycket uppmärksamt och noggrant, för det handlar om ett ämne som bär ansvaret fören grundläggande förändringi ditt sätt att se på omvärlden. Ämnet för detta kapitel är inte enbart en synpunkt, en annan infallsvinkel, eller en traditionell filosofisk tanke: det är ett faktum som alla vare sig de är, troende eller ej, måste erkänna och som också bevisas av vetenskapen idag.

Kapitel 17: Kärnan av materia

Ett viktigt uttalande. Hemligheten bortom materia är inte Wahdatul Wujood.

Ämnet som kallas "Materiens väsentlighet" har kritiserats av vissa människor. Efter att ha missförstått kärnfrågan i ämnet, hävdar dessa människor att det som förklaras som hemligheten bortom materia är identisk med de läror som finns hos Wahdatul Wujood. Låt oss påpeka, före allting annat, att författaren till denna bok är en troende man som strikt efterlever Ahlus Sunnahs doktrin och försvarar inte Wahdatul Wujood synsätt.

Man bör dock också komma ihåg att Wahdatul Wujood försvarades av några av lslams ledande lärda män, inklusive Muhyiddin Ibn al-'Arabi. Det är sant att många betydande Islamiska lärda män som tidigare beskrev Wahdatul Wujoods koncept gjorde det genom att betrakta vissa ämnen som finns i dessa böcker. Ändå är vad som förklaras i dessa böcker är inte detsamma som Wahdatul Wujood.

Några av dem som försvarade Wahdatul Wujoods synsätt var upptagna av vissa felaktiga uppfattningar och gjorde vissa påståenden som strider mot Koranen och Ahlus Sunnahs doktrin. De förkastade, till exempel, helt Allahs Skapande. Då ämnet kring hemligheten bortom materia berättas finns det definitivt inget sådant krav. Detta avsnitt förklarar att alla varelser är skapade av Allah, och att originalen till dessa varelser ses av Honom medan människor endast ser bilder av dessa varelser i sina hjärnor.

Berg, slätter, blommor, människor och hav, kort sagt allt vi ser och allt som Allah informerar oss om i Koranen som existerar och som Han skapade ur intet och verkligen existerar. Människor kan dock inte se, känna eller höra den verkliga särprägeln hos detta sina sinnesorgan. Vad de ser och känner är endast kopiorna som visas i deras hjärnor. Detta är ett vetenskapligt faktum som lärs ut i alla utbildningar främst i medicin. Samma gäller den artikel du nu läser, du kan inte se eller röra den. Ljuset som kommer från den ursprungliga artikeln omvandlas av vissa celler i dina ögon till elektriska impulser, som sedan transporteras till syncentrum på baksidan av din hjärna. Det är där synbilden av den här artikeln skapas. Med andra ord, du läser inte en artikel som ligger framför dina ögon genom dina ögon, i själva verket är den här artikeln skapad i syncentrum på baksidan av din hjärna. Artikeln du läser just nu är en "kopia av artikeln" i din hjärna. Den ursprungliga artikeln ses av Allah.

Sammanfattningsvis, det faktum att materien är en illusion som bildas i våra hjärnor avvisar inte nämnda faktum men ger oss information om materiens särprägel som ingen kan vidröra i dess original.

Att känna till materiens verkliga kärna.

madde, görüntü

Stimuleringar som kommer från ett föremål omvandlas till elektriska impulser och förorsakar en effekt i hjärnan. När vi "ser", ser vi i själva verket effekterna av dessa elektriska impulser i vårt sinne.

Människor som samvetsgrant och klokt begrundar sin omgivning inser att allt i universum, både levande och livlöst måste ha skapats. Så frågan är nu "Vem är skaparen av allt detta?".

Det är uppenbart att "skapelsens faktum", som visar sig i varje aspekt av universum inte kan vara ett resultat av universum självt. Exempelvis skulle inte en insekt ha kunnat skapa sig själv. Solsystemet skulle inte ha kunnat skapa eller organisera sig själv. Varken växter, människor, bakterier, erytrocyter (röda blodkroppar) eller fjärilar kunde ha skapat sig själva. Möjligheten att alla dessa kan ha uppstått "av en slump" är inte ens att tänka på.

Vi kommer därför fram till följande slutsats: Allt som vi ser har skapats. Men inget av det vi ser kan själva vara "skapare". Skaparen skiljer sig från och är överlägsen allt vi ser med våra ögon, en överlägsen makt, osynlig men vars existens och attribut avslöjas i allt som existerar.

Detta är den punkt där de som förnekar existensen av Allah hyser betänkligheter och gör invändningar. De är betingade i att inte tro på Hans existens om de inte ser Honom med sina egna ögon. De kan bortse från det skapelsen som ett faktum, men de kan inte ignorera verkligheten av "skapelsens" manifesterande i hela universum och finner sig tvungna att falskeligen bevisa att universum och dess levande ting inte har skapats. Evolutionsteorin är en huvudfråga i deras fåfänga ansträngningar i detta syfte.

Det grundläggande misstaget hos dem som förnekar Allah delas av många människor som i själva verket inte riktigt förnekar Allahs existens, men har en felaktig uppfattning om Honom. Dessa människor, som utgör majoriteten av samhället i vissa länder, förnekar inte öppet skapelsen, men har vidskepliga föreställningar om ”var” Allah finns. De flesta av dem tror att Allah är "uppe i himlen” de föreställer sig felaktigt att Allah finns bakom en väldigt avlägsen planet och stör "världsliga frågor" då och då. Eller kanske att han inte ingriper alls: Han skapade universum och sedan lämnade den åt sitt öde och folk är utlämnade till att själva avgöra sina öden. (Säkerligen är Allah bortom det.)

Andra vet emellertid att Allah är "överallt" som avslöjas i Koranen, men de kan inte förstå exakt vad detta innebär. De tror att Allah omger allt såsom radiovågor eller som en osynlig, ofattbar gas. (Säkerligen är Allah bortom det.)

Men detta begrepp och andra övertygelser som inte klarlägger ”var” Allah finns är alla baserade på ett vanligt misstag och kanske är det oklokt att förneka Hans uppenbara existens på grund av det. Dessa begrepp upprätthåller en grundlös fördom som sedan omformas till felaktiga åsikter om Allah. Vad är denna fördom?

Fördomen handlar om särprägeln och egenskaper hos materia. Vissa människor är så betingade av antaganden om den verkliga kärnan i materia att de kanske aldrig har tänkt på det ordentligt. Modern vetenskap raserar fördomen om materiens särprägel och beskriver en mycket viktig och imponerande verklighet. På följande sidor kommer vi att försöka förklara denna stora verklighet som utpekas i Koranen.

Världen av elektriska impulser

All information som vi har om den värld vi lever i förmedlas till oss av våra fem sinnen. Den värld vi känner till består av vad vårt öga ser, vår hand känner, vår näsa luktar, vår tunga smakar och vårt öra hör. Vi tror aldrig att den "externa" världen kan vara annan än den som våra sinnen presenterar för oss, eftersom vi har varit beroende av enbart dessa sinnen sedan den dag vi föddes.

görme işlemi, beyinÄven i det ögonblick då vi ser ljuset och känner värmen från en eldslåga, är insidan av vår hjärna mörk och dess temperatur förändras aldrig.
görme işlemi, beyin Knippen av ljus som kommer från ett föremål faller på näthinnan upp och ned. Här omvandlas bilden till elektriska impulser och överförs till syncentrum på hjärnans baksida. Eftersom hjärnan är isolerad från ljus, är det omöjligt för ljus att nå detta centrum. Det innebär att vi ser en stor värld av ljus och djup på en liten plats som inte tar emot något ljus alls.

Men modern forskning inom många olika vetenskapliga områden pekar på en helt annan förståelse och medför allvarliga tvivel om våra sinnen och världen såsom vi uppfattar den.

Utgångspunkten för denna infallsvinkel är att begreppet om en "yttre värld" formad i vår hjärna endast är en respons skapad i vår hjärna av elektriska impulser. Den enda information du har om rodnaden av ett äpple, hårdheten av virke, även om din mamma, din pappa, din familj, och allt som du äger, ditt hus, ditt jobb, och raderna i denna bok, består endast av elektriska impulser. Med andra ord kan vi aldrig veta den äpplets verkliga färg i världen utanför, inte heller den sanna strukturen av virke där, och inte heller det verkliga utseendet av våra föräldrar och de som vi älskar. De finns alla i en yttre värld som Allahs skapelser, men vi kan enbart ha direkt erfarenhet av kopiorna i våra hjärnor så länge vi lever.

För att klargöra frågan, låt oss betrakta vårt synsinne, som ger oss den mest omfattande informationen om den yttre världen.

Hur vi ser och hör samt hur vi uppfattar smak.

window, color garden

Vi ser allt omkring oss i färg inne i hjärnans mörker på samma sätt som denna trädgård ter sig färgad från fönstret i ett mörkt rum.

Att se är något som realiseras på ett mycket progressivt sätt. Lätta kluster (fotoner) som färdas från föremålet till ögat passerar genom linsen i främre delen av ögat där de bryts och faller uppochner på näthinnan längst bak i ögat. Här blir det infallande ljuset omvandlat till elektriska impulser som överförs av nervceller till en liten plats som kallas syncentrum i bakre delen av hjärnan. Dessa elektriska impulser uppfattas som en bild i denna del av hjärnan efter en serie processer. Själva seendet äger faktiskt rum i denna lilla plats i den bakre delen av hjärnan, där det är becksvart och helt isolerat från ljus.

Låt oss nu ompröva detta till synes vanliga och alldagliga process. När vi säger att "vi ser", ser vi i själva verket effekterna av de impulser som når vårt öga och induceras i vår hjärna efter det att de har omvandlats till elektriska impulser. Det vill säga, när vi säger att "vi ser", iakttar vi egentligen elektriska impulser i vårt sinne.

Allt vi ser i våra liv formas i vårt syncentrum, vilket endast utgör endast några milliliter av hjärnans volym. Både den bok som du nu läser och det gränslösa landskapet som du ser när du tittar mot horisonten får plats i detta lilla utrymme. En annan punkt som vi har noterat innan och som måste hållas i minnet är att hjärnan är isolerad från ljus, dess insida är helt mörk. Hjärnan har ingen kontakt med ljuset, som existerar utanför.

beyin, görme merkezi

Allt som vi ser i våra liv formas i en del av vår hjärna som kallas "syncentrum", som endast är några kubikcentimeter stort. Både den bok som du nu läser och det gränslösa landskap som du ser när du tittar på horisonten passar in i detta lilla utrymme. Det vill säga att när vi tittar på föremål är det vår hjärnas tolkning som ger en uppfattning om deras storlek eftersom, av uppenbara fysiska skäl,kan inte bilderna som de bildar i syncentrum vara i samma skala som själva objekten.

Vi kan förklara denna intressanta situation med ett exempel. Låt oss anta att det finns ett brinnande stearinljus framför oss. Vi kan sitta mittemot detta ljus och titta på lågan länge. Men under denna tidsperiod har vår hjärna aldrig någon direkt kontakt med stearinljusets ursprungliga ljus. Även när vi ser ljuset av ljuset, är insidan av vår hjärna mörk. Vi tittar på en färgstark och ljus bild av världen inne i vår mörka hjärna.

RL Gregory ger följande förklaring av den mirakulösa aspekten av att se, något som vi tar alldeles för mycket för givet:

Vi är så vana vid att se, att det krävs ett stort mått av fantasi för att inse att det finns problem som måste lösas. Men ta detta under övervägande. Vi får små förvridna uppochned vända bilder i ögonen, och vi ser olika fasta föremål i omgivningen. Från de simulerade mönstren på näthinnorna upplever vi världen av objekt, och detta är inget annat än en mirakel.194

Samma situation gäller för alla våra andra sinnen. Ljud, beröring, smak och lukt är alla överförda till hjärnan som elektriska impulser och upplevs i de relevanta centra i hjärnan.

Hörselsinnet fungerar på samma sätt. Ytterörat öronmussla fångar upp tillgängliga ljud och riktar dem till mellanörat, mellanörat överför ljudvibrationerna till innerörat genom att förstärka dem, innerörat skickar dessa vibrationer till hjärnan genom att översätta dem till elektriska impulser. Precis som med ögat, slutförs själva hörandet i vårt hörselcentrum i hjärnan. Hjärnan är isolerad från ljud precis som det är ifrån ljus. Därför, oavsett hur bullrigt det är på utsidan, är insidan av hjärnan helt tyst.

Inte desto mindre uppfattas även de mest subtila ljud av hjärnan. Precisionen i denna process är sådan att örat hos en frisk person hör allt utan atmosfäriskt brus eller störningar. I din hjärna, som är isolerad från ljud, lyssnar du på symfonier från en orkester, hör alla ljud ien folksamling och uppfattar alla ljud inom ett brett frekvensband allt från ett lövs prassel till dånet av ett jetplan. Men om ljudnivån i din hjärna skulle mätas med ett känsligt instrument i ovannämnda ögonblick, skulle man finna att en fullständig tystnad råder där.

madde, new scientist madde, new scientist

Resultaten av modern fysik visar att universum är en samling uppfattningar. Följande frågeställning återfanns på omslaget till den välkända amerikanska vetenskapliga tidskriften New Scientist som behandlade detta i sin upplaga 30 Jan 1999 : "Beyond Reality: Is the Universe Really a Frolic of Primal information and Matter Just a Mirage?"

En artikel med titeln "The Hollow Universe", publicerad av New Scientist den 27 april 2002, framfördes detta: "Du håller en tidning. Den känns solid, den verkar ha någon form av oberoende existens i rymden. Såsom föremålen omkring dig kanske som en kopp kaffe, en dator. De verkar alla verkliga och där ute någonstans. Men allt är en illusion. De förment fasta föremålen är bara projektioner, som härrör från ett skiftande kalejdoskopiskt mönster som lever på gränsen av vårt universum”.

Vår uppfattning av lukt bildas i ett liknande sätt. Flyktiga molekyler som avges från till exempel vanilj eller en ros når receptorer i känsliga hårstrån i näsans epitel och engageras i ett samspel. Denna interaktion överförs till hjärnan som elektriska impulser och uppfattas som lukt. Allt som vi luktar, väldoftande eller med en obehaglig lukt, är ingenting annat än hjärnans uppfattning om samspelet av flyktiga molekyler efter att de har förvandlats till elektriska impulser. Du uppfattar doften av en parfym, en blomma, ett livsmedel som du gillar, havet eller andra lukter du gillar eller ogillar i din hjärna. Dessa molekyler når själva aldrig hjärnan. Precis som med ljud och bild når vad din hjärna är helt enkelt elektriska impulser. Med andra ord, alla lukter som du har antagit tillhör yttre objekt sedan du föddes är endast elektriska impulser som du känner genom dina sinnesorgan. Du kan aldrig ha direkt erfarenhet av den sanna särpräglingen av en doft i omvärlden.

Likaså finns det fyra olika typer av kemiska receptorer i den främre delen av människans tunga. Dessa registrerar salt, sött, surt och beskt smak. Vår smak receptorer omvandlar dessa uppfattningar till elektriska impulser efter en kedja kemiska processer och överför impulserna till hjärnan. Dessa impulser uppfattas i hjärnan som smak. Smaken du får när du äter en chokladkaka eller en frukt som du gillar är tolkning av elektriska impulser från hjärnan. Du kan aldrig nå objektet på utsidan, du kan aldrig se, lukta eller smaka choklad själv. Till exempel, om smak nerverna till hjärnan skärs av, kommer inget man äter i det ögonblicket att påverka din hjärna, du kommer att helt förlora ditt smaksinne.

Och här är ett annat intressant faktum: Vi kan aldrig vara säkra på att det vi känner när vi smakar på ett livsmedel och vad en annan person känner när han smakar på samma livsmedel, eller hur vi uppfattar en röst och vad en annan person uppfattar när han hör samma röst är desamma.

På denna punkt, säger Lincoln Barnett att ingen kan veta att en annan person uppfattar färgen röd eller hör tonen C på samma sätt som han själv gör.195

Vår känsla av beröring är inte annorlunda än de andra. När vi vidrör ett föremål, överförs all information, som hjälper oss att känna igen den yttre världen och föremål, till hjärnan via känselnerverna i huden. Känslan av beröring bildas i vår hjärna. I motsats till den allmänna uppfattningen, är den plats där vi uppfattar känsel inte våra fingertoppar eller hud, utan i det relevanta centrum i vår hjärna. Som ett resultat av hjärnans bedömning av elektriska stimuleringar som kommer från objektet till hjärnan, känner vi olika egenskaper hos dessa objekt såsom hårdhet eller mjukhet, eller värme eller kyla. Vi härleder alla detaljer som hjälper oss att känna igen ett föremål från dessa stimuli. Två berömda filosofer, B. Russell och L. Wittgeinstein, har detta att säga:

Till exempel huruvida en citron verkligen existerar eller inte och hur den uppkom kan inte ifrågasättas eller utredas. En gul citron består endast av en smak som känns på tungan, en lukt som känns i näsan, en färg och form som känns genom ögat, och endast av dessa egenskaper kan citronen bli föremål för granskning och bedömning. Vetenskapen kan aldrig veta den fysiska världen.196

Det är omöjligt för oss att nå den ursprungliga fysiska världen. Alla objekt i vår omgivning uppfattas genom en eller flera sinnen såsom syn, hörsel och beröring. Genom att bearbeta inkommande data i syncentrum och de andra sensoriska centra, konfronterar vår hjärna hela vårt liv, inte den "ursprungliga" materien som existerar utanför oss, utan snarare en kopia som formas inuti vår hjärna. Vi kan aldrig veta hurudana de ursprungliga formerna av dessa kopior inne i vår hjärna är.

"Yttervärlden" inuti vår hjärna.

Som ett resultat av vår vetenskapliga undersökning av de fysiska fakta som har beskrivits så här långt kan vi dra följande slutsats: vi kan aldrig få direkt erfarenhet av originalet till allt vi ser, vidrör, hör och uppfattar som materia, "världen" eller "universum". Vi känner bara till deras kopior i vår hjärna.

Någon som äter en frukt är i själva verket inte medveten om själva frukten i sig utan av en "bild" av den i sin hjärna. Objektet som upplevs som en ”frukt” består egentligen av ett elektriskt avtryck i hjärnan som innefattar form, smak, lukt och texturen av frukten. Om synnerven till hjärnan skulle bli avskuren skulle bilden av frukten plötsligt försvinna. På motsvarande sätt skulle ett avbrott i nerverna som går från sensorerna i näsan till hjärnan totalförstöra luktsinnet. Enkelt uttryckt är en frukt inget annat än hjärnans tolkning av elektriska impulser.

En annan punkt som ska beaktas är avståndsbedömning. Ta avståndet mellan dig och denna bok. Det är endast en känsla av tomhet som formas i din hjärna. Föremål som för människan tycks befinna sig på ett avstånd existerar i hjärnan. Som ett exempel kan nämnas en person som tittar på stjärnorna på himlen antar att de är många miljoner ljusår bort. Men vad han egentligen ”ser” är stjärnorna inuti sig själv, i sitt syncentrum. Medan du läser dessa rader, är du, faktiskt inte i rummet som du antar att du är; tvärtom, rummet är inuti dig. Att du ser din kropp får dig att tro att du är inuti den. Dock måste du hålla i minnet att du aldrig har sett din kropp i original heller; du har alltid sett en kopia av den inuti din hjärna.

beyin, görme merkezi

Som en följd av artificiella stimuli, kan en fysisk värld vara lika sann och realistisk som om den verkligen formas i vår hjärna. Som ett resultat av artificiella stimuli, kan en person tro att han kör sin bil, medan han faktiskt sitter i sitt hem.

Samma sak gäller för alla andra intryck som du har. Till exempel när du tror att du hör ljudet från televisionen i ett angränsande rum upplever du egentligen ljudet inuti din hjärna. Både ljudet som du inbillar dig kommer från flera meters avstånd och samtalet med personen alldeles bredvid dig uppfattas i hörselcentrum som endast mäter några milliliter inuti din hjärna. Inom detta förnimmelsecenter finns inget koncept av höger, vänster, framför eller bakom.  Det vill säga ljud kommer inte från höger eller vänster eller från luften, det finns ingen riktning från vilken ljudet kommer.

Samma sak gäller för dofter. På ett likartat sätt som en ros visar sig som en bild i syncentrum kommer dess doft att upplevas i luktcentrum. Huruvida källan till doften är nära eller långt bort eller om den är sur, söt, bitter, behaglig och så vidare är något som hjärnan får tolka.

Den ”yttre världen” som visas till oss genom våra intryck är enbart en samling elektriska impulser som når hjärnan. Genom hela livet behandlas dessa impulser av hjärnan och vi lever vidare utan att inse att vi har fel i att anta att det vi ser att den verkliga materien i den yttre världen. Vi förleds eftersom vi aldrig kan nå själva materien med våra sinnen. Därtill är det återigen vår hjärna som tolkar och tilldelar mening till signalerna om den yttre världen och vi antar således att vi sysslar med den verkliga materien. Låt oss till exempel fundera över hörselsinnet. Det är vår hjärna som omvandlar ljudvågorna i den yttre världen till en symfoni. Det vill säga vi känner till musik såsom den tolkas i hjärnan, inte som den verkliga musiken utifrån. Med synen är det på samma sätt, när vi ser färger, det som når våra ögon är endast elektriska impulser av olika våglängder. Återigen är det vår hjärna som omvandlar dessa impulser till färger. Färgerna i den "yttre världen" är okända för oss. Vi kan aldrig ha någon direkt erfarenhet av den äkta röda färgen av ett äpple, den äkta blåa färgen på himlen eller trädens äkta gröna färg. Den yttre världen är helt beroende på betraktaren.

Även den minsta defekten i ögats näthinna förorsakar färgblindhet. Vissa människor uppfattar blått som grönt, och några uppfattar rött som blått. I dessa fall spelar det ingen roll om det föremålen i den yttre världen är färgade eller inte.

Sinnesvärlden – såsom vi upplever den i våra drömmar.

nöron, sinir hücreleri atom, madde
 

Hjärnan är en cellmassa som består av protein och fett molekyler. Den bildas av nervceller som kallas neuroner. Det finns ingen makt i detta köttstycke som kan iaktta bilder, utgöra medvetande, eller skapa varelsen vi kallar "mig själv". Detta visar tydligt själens existens. Följande frågeställning visades på omslaget till den amerikanska vetenskapliga tidskriften New Scientist som behandlade detta i sin upplaga 30 Jan 1999: "Beyond Reality: Is the Universe Really a Frolic of Primal information and Matter Just a Mirage?"

En person kan uppleva alla sinnen livligt utan närvaron av omvärlden. Det mest uppenbara exemplet på detta är våra drömmar. En person ligger på sin säng med slutna ögon medan han eller hon drömmer. Men trots detta, känner personen av många saker som han eller hon upplever i verkliga livet, och upplever dem så realistiskt att drömmar är omöjliga att särskilja från upplevelser i det verkliga livet. Alla som läser denna bok kommer ofta att vittna om denna sanning i sina drömmar. Till exempel kan en person liggande ensam på en säng i en lugn och tyst miljö på natten, i drömmen, se sig själv i fara i ett mycket trångt ställe. Han kunde uppleva händelsen som om den var verklig, flyende från faran i desperation och gömma sig bakom en vägg. Dessutom är bilderna i hans drömmar så realistiska att han känner rädsla och panik som om han verkligen var i fara. Han har hjärtat i halsgropen vid varje ljud, är omtumlad av rädsla, hans hjärta slår snabbt, han svettas och visar andra fysiskt egenskaper som kroppen genomgår i en farlig situation.

En person som faller från en hög plats i drömmen känner det med all sin kropp, trots att han ligger i sängen utan att röra sig. Alternativt kan man se sig själv halkande i en vattenpöl, bli genomblöt och frysa på grund av en kall vind. I ett sådant fall finns det varken en vattenpöl eller blåsande vind. Dessutom, trots att man sover i ett mycket varmt rum, upplever man det våta och kalla, som om man skulle vara vaken.

Någon som tror att han har att göra med originalet av den materiella världen i sin dröm kan vara mycket säker på sig själv. Han kan sätta sin hand på sin väns axel när en vän säger till honom att "det är inte möjligt att ta itu med originalet av världen", och sedan fråga "Känner du inte min hand på din axel?” I så fall hur kan du säga att du inte ser den ursprungliga materien? Vad får dig att tänka på det här sättet? Låt oss ta en tur längs Bosporen, vi kan prata igenom det och du får förklara för mig varför du tror detta". Drömmen som han ser i sin djupa sömn är tydlig, han startar motorn med glädje och accelererar långsamt, bilen hoppar nästan till då han trycker på pedalen plötsligt. Medan de åker längs vägen, verkar träd och vägens linjemarkeringarvara fasta på grund av hastigheten. Dessutom, andas han in den rena Bosporen luften. Men anta att han vaknar av att väckarklockan ringer just när han gör sig redo att berätta för sin vän att det han ser är den verkliga materien. Skulle han inte invända på samma sätt oavsett om han sov eller var vaken?

När folk vaknar förstår de att vad de har sett fram till det ögonblicket är en dröm. Men av någon anledning är de inte misstänksamma huruvida livets verkliga särprägel av det liv som börjar med en "uppvaknings" bild (det som de kallar "det verkliga livet") också kan vara en dröm.  Men hur vi uppfattar bilder i "verkliga livet" sker på exakt samma som hur vi uppfattar våra drömmar. Vi ser dem bägge i vår själ. Vi kan inte förstå att de är bilder förrän vi har vaknat. Först då säger vi "vad jag har sett var en dröm". Hur kan vi bevisa att det vi ser vid en given tidpunkt är inte en dröm? Vi skulle kunna anta att det ögonblick som vi lever i bara är verkligt därför att vi ännu inte har vaknat. Det är möjligt att vi kommer att upptäcka detta faktum när vi har vaknat upp ur denna "vakna dröm", vilket tar längre tid än drömmar vi ser varje dag. Vi har inga bevis som påvisar motsatsen.

Många Islamiska lärda män har också förkunnat att livet runt omkring oss är bara en dröm, och endast då vi har väcks ur den drömmen med "ett stort uppvaknande", kommer människor att kunna förstå att de lever i en drömlik värld. En stor Islamisk lärd man, Muhyiddin Ibn al-'Arabi, som kallas Sheikh Akbar (Den största Sheikhen) på grund av sin överlägsna kunskap, liknar världen i våra drömmar genom att citera ett uttalande av profeten Muhammed (må Allah välsigna honom och ge honom fred):

Profeten Muhammad (må Allah välsigna honom och bevilja honom fred) sade att "människor sover och vaknar upp när de dör”. Det vill säga att de föremål som ses i världen under livets gång liknar de som ses när vi sover och drömmer... 198

I Koranens vers 52 i kapitel 36 Ya Sin  kan men läsa att människor blir tillsagda att på domedagen, när de återuppstår från de döda, skall jämra sig och ropa: "Vem har väckt oss ur vår djupa sömn?" [Och änglarna skall svara:] "Detta är vad den Nåderike har lovat - budbärarna sade sanningen."

Som versen visar, vaknar människor på domedagen, som om de vaknar ur en dröm. Såsom någon som väckts ur en dröm då de befann sig i djup sömn kommer de på samma sätt att fråga vem som har väckt dem. Som versen påpekar är världen runt omkring oss som en dröm och alla kommer att väckas ur denna dröm och kommer att börja se bilder av livet efter detta, vilket är det verkliga livet.

Vem är betraktaren?

Som vi har förklarat hittills kan vi aldrig uppleva originalet av den materiella världen som vi tror att vi är lever i och som vi kallar den "yttre världen". Emellertid uppstår här frågan av primär betydelse. Om vi ​​inte kan nå det ursprungliga av något av den materiella tillvaro som vi känner till, hur är det då med vår hjärna? Eftersom vår hjärna är en del av den fysiska världen precis som vårt arm, ben eller något annat föremål, kan vi inte nå dess ursprungliga materia heller.

När hjärnan analyseras ser man att det inte finns något annat i den än lipid och protein molekyler, som också finns i andra levande organismer. Detta innebär att inom det köttstycke som vi kallar vår "hjärna", finns det ingenting som betraktarbilderna, innebär medvetande, eller bildar det som vi kallar "mig själv".

RL Gregory hänvisar till ett misstag som människor gör i relation till uppfattningen av bilder i hjärnan:

Det finns en frestelse, som måste undvikas, att säga att ögonen ger upphov till bilderna i hjärnan. En bild i hjärnan tyder på behovet av någon form av inre öga för att se den - men det skulle erfordra ytterligare ett öga för att se sin bild ... och så vidare i en oändlig regress av ögon och bilder. Detta är absurt. 199

Detta är exakt det som sätter materialisterna, som inte anser något annat än materia som verklig, i ett dilemma. Till vem tillhör "det inre ögat" som ser, tolkar det som det ser och reagerar på det?

Karl Pribram fokuserade också på denna viktiga fråga i en värld av vetenskap och filosofi om vem betraktaren är:

Filosofer, sedan grekerna, har spekulerat om "spöket" i maskinen, "den lille mannen inuti den lilla mannen" och så vidare. Var finns jaget - den enhet som använder hjärnan? Vem ombesörjer det faktiska vetandet? Eller som Franciskus av Assisi gång uttryckte det: "Vad vi söker är det som ser” 200

Betänk nu detta: boken i din hand, rummet du i är, i korthet, alla bilder framför dig ses inuti din hjärna. Är det atomerna som ser dessa bilder - blinda, döva, omedvetna atomer? Varför fick vissa atomer denna egenskap och vissa fick det inte? Består vårt tänkande, vårt förstående, vårt minne, vår glädje, vår sorg och alla andra elektrokemiska reaktioner mellan dessa atomer?

När vi begrundar dessa frågor, ser vi att det inte finns någon mening med att leta i atomer efter vilja. Det är uppenbart att varelsen som ser, hör och känner är en överordnad materiell varelse. Denna varelse är "levande" och det är varken fråga om eller en bild av materia. Denna varelse associerar sig med känslorna framför sig med hjälp av bilden av kroppen.

Denna varelse är "själen".

Det är själen som ser, hör, känner, uppfattar och tolkar kopiorna i hjärnan av det som finns på utsidan. De intelligenta varelser som skriver och läser dessa rader är inte en trave atomer och molekyler och de kemiska reaktionerna mellan dem, utan de är, var och en, en "själ".

Den verkliga absoluta varelsen

Alla dessa fakta för oss ansikte mot ansikte med en mycket betydelsefull fråga. Eftersom vi aldrig kan veta något om originalet av den materiella världen och eftersom vi bara har direkt erfarenhet av kopierande bilder i våra hjärnor, vad är då källan till dessa bilder?

Vem förmår vår själ att titta på stjärnorna, jorden, människorna, vår kropp och allt annat som vi ser?

Det är mycket tydligt att det finns en överlägsen Skapare, som har skapat hela det materiella universum och som fortsätter Sin skapelse oavbrutet. Eftersom denna Skapare visar en sådan magnifik skapelse, har han säkert evig makt och kraft.

Denna Skapare presenterar sig själv till oss. Han har sänt ner en bok och genom denna bok beskrivit sig själv och universum och förklarat anledningen till vår existens.

Denna Skapare är Allah och namnet på hans bok är Koranen.

Det faktum att universum, himlen och jorden, inte är stabila, att deras närvaro endast är möjligt genom Allahs skapelse och att de kommer att försvinna när han slutar denna skapelse, allt förklaras på detta sätt i kapitel 35 Fatir  vers 41 Det är Allah som håller uppe himlarna och jorden så att de inte avviker [från sina banor]; och skulle de avvika kan ingen i Hans ställe hålla dem kvar. Och Allah överser [med människans fel och brister] och förlåter ständigt.

Som vi nämnde i början har vissa människor har ingen verklig förståelse av Allah och, som en följd av fruktansvärd okunnighet, inbillar de sig Honom som närvarande någonstans i himlen och inte riktigt ingripande i världsliga angelägenheter. (Säkerligen är Allah bortom det.) Grunden för denna korrupta logik ligger faktiskt i den felaktiga tanken att universum endast är en sammansättning av materia och att Allah är "utanför" denna materiella värld, i ett avlägset ställe. (Säkerligen är Allah bortom det.)

hayat, lüks yaşam
 

Om man verkligen begrundar allt som sägs här, kommer man själv snart inse denna fantastiska, extraordinära situation: Världen är en sfär som har skapats enbart för att testa människan. Under hela sitt korta liv, testas människor med uppfattningar, som är avbildade som särskilt dekorativa och attraktiva. Men de kan aldrig uppleva de sanna, ursprungliga källorna till dessa uppfattningar.

Den enda verkliga absoluta existensen är Allah. Det innebär att endast Allah existerar, materia är inte något absolut väsen. Den materiella världen på utsidan är ett av verken av Allahs sublima skapelse. Allah är säkerligen "överallt" och omfattar alla.

Denna verklighet förklaras i kapitel 2 Al Baqarah  vers 255 i Koranen på följande sätt:

ALLAH - det finns ingen Allah utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn. Honom tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Vem är den som vågar tala [för någon] inför Honom utan Hans tillstånd? Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han tillåter. Hans allmakts tron omsluter himlarna och jorden. Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Härlige.

De fakta om att Allah inte är bunden av rymd och att han omfattar allt anges i en annan vers nämligen i kapitel 2 Al Baqarah vers 115 Öst och väst tillhör Allah och vart ni än vänder er [finner ni] Allahs anlete. Allah når överallt och Han vet allt.

Fullhet i tron ​​består i att förstå denna sanning, att undvika misstaget att associera andra med Allah och att erkänna Allah som den Enda Absoluta Existensen. Den som vet att, bortsett från Allah, allt är en skuggtillvaro, säger med fast tro (i nivå med Haqq-al Yakin - sanningen om säkerhet) att bara Allah existerar och att det finns ingen annan gudom (eller någon med styrka) än Honom.

Materialisterna tror inte på Allahs existens, eftersom de inte kan se honom med sina ögon. Men deras påståenden är helt ogiltiga när de lär sig den verkliga särprägeln av materia. Någon som lär sig denna sanning förstår att hans egen existens har kvaliteten av en illusion, och begriper att en existens som är en illusion inte kommer att kunna se en existens som är absolut. Eftersom det är avslöjat i Koranens kapitel 6  Al-An’am vers 103, kan människor inte se Allah utan Allah ser dem.

Människans öga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett människoöga kan se. Han är den Outgrundlige som genomskådar allt och är underrättad om allt.

Det stämmer att vi människor inte kan se Allahs existens med våra ögon, men vi vet att han helt och hållet omfattar vårt inre, vårt yttre, våra åsikter och våra tankar. Av denna anledning, avslöjas Allah själv i Koranen som"kontrollerande av hörsel och syn"

Detta i följande vers 31 ur kapitel 10 Yunus SÄG: "Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?" På detta kommer de att svara: "[Det är] Allah." Och du skall säga: "Skall ni då inte frukta Honom

Vi kan inte säga ett enda ord, vi kan inte ens ta ett andetag utan att Allah vet om det. Därför vet Allah allt vi gör. Detta avslöjas i Koranens kapitel 3: Al-’Imran vers 5 För Allah är ingenting dolt vare sig på jorden eller i himlen

Eftersom vi föreställer oss att vi har direkt erfarenhet av originalet av materia och tittar på den kopierade världen i våra hjärnor, med andra ord: allteftersom vi lever våra liv, är den närmaste existensen till oss Allah Själv. Hemligheten döljs i denna verklighet som beskrivs i kapitel 50 Qaf vers 16 i Koranen:VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.

Allah har omfattat människorna och han är "oändligt nära" dem.  Allah informerar människan som han är "oändligt nära" till dem med Koranens vers 186 ur kapitel 2 Al Baqarah: NÄR MINA tjänare frågar dig om Mig då Jag är nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber till Mig. Och uppmana dem att svara när Jag kallar och att tro på Mig - kanske skall de ledas på rätt väg.

 En annan vers relaterar till samma faktum nämligen i kapitel 17 Al-Isra’ vers 60 Och Vi sade till dig [Muhammad]: "Din Herre har full uppsikt över människorna [och deras handlingar], och Vi har låtit dig se den syn som du fick se för att den - liksom [synen av] det i Koranen förbannade trädet - skall bli en prövning för människorna; Vi hotar och varnar dem, men därigenom förhärdas de bara än mer i synd och trots.

Människan vilseleds genom att tro att den existens som är närmast honom är han själv. Allah är, i sanning, närmare oss ännu mer än vi själva är. Han har uppenbarat detta faktum i några verser i kapitel 56 Al-Waqi’ah verserna 83-85

(83) Varför - när det sista andetaget rosslar i [den döendes] strupe
(84) och ni bevittnar [hans dödskamp],
(85) medan Vi, fastän ni inte ser [Oss], är honom närmare än ni –

Som vi lär oss av denna vers, lever en del människor omedvetna om detta fenomenala faktum, eftersom de inte ser det med egna ögon.

Vissa människor är omedvetna om detta stora faktum. De accepterar att Allah skapade dem, men anser att det arbete som de utför tillhör dem. Men varje åtgärd som utförs av en människa skapas med tillstånd av Allah. Till exempel: En person som skriver en bok, skriver den med Allahs tillåtelse; varje mening, varje idé, och varje punkt skrivs eftersom det är Allahs vilja.

Allah visar denna mycket viktiga princip i flera verser, en av dessa som finns i Koransen kapitel 37 As-Saffat vers 96 lyder: "... fastän Allah har skapat både er och ert hantverk?" och i kapitel 8 Al-Anfal där man kan läsa detta i vers 17: Men det var inte ni som dödade [era fiender]; nej, det var Allah som tillintetgjorde dem. Och då du [Muhammad] kastade [ditt spjut], var det inte du som kastade; nej, det var Allah som kastade det. [Allt detta skedde] därför att Han ville sätta de troende på prov - ett gott [och hälsosamt] prov. Allah hör allt, vet allt.

Allah visar att allt vi gör är en handling som hör till Honom.

Detta är verkligheten. Man kanske inte vill medge det, men det förändrar inte saken.

Förståelse av materiens verklighet tar bort världsliga ambitioner.

Det som vi har beskrivit så här långt är en av de mest djupgående sanningar som du har hört i hela ditt liv. Vi har visat att hela den materiella världen egentligen är en skugga, och att detta är nyckeln till förståelsen av Allah, Hans skapelse, och det faktum att han är den Absoluta Existensen. Samtidigt har vi presenterat ett vetenskapligt obestridligt bevis på både hur hjälplösa människor är och en manifestation av Allahs underbara konstnärskap. Denna kunskap tvingar människor att tro och gör det omöjligt för dem att inte tro. Detta är den främsta anledningen till att vissa människor undviker denna sanning.

Det som håller på att förklaras här är lika sant som en fysiskt lag eller en kemisk formel. Vid behov kan människan lösa de svåraste matematiska problemen och förstå många mycket komplicerade frågor. Men när dessa personer informeras om att materien är en skenformation som bildas i människans sinne, och att de inte har någon samhörighet med det, har de ingen lust att förstå. Detta är ett överdrivet fall av oförmåga att förstå, eftersom tankegången som diskuteras här inte är svårare än svaret på de frågorna "Vad är två gånger två?” eller "Hur gammal är du?" Om du frågar någon vetenskapsman eller professor i neurologi, varde ser världen, kommer de att svara dig att de ser det i sina hjärnor. Du kan även hitta detta faktum i avancerade textböcker i biologi. Men trots det faktum att det är mycket tydligt, kan informationen att vi uppfattar den materiella världen i våra hjärnor och de resultat som denna information innebär för människor förbises. Det är av stor betydelse att en av de viktigaste vetenskapligt bevisade fakta så noggrant döljs från människors ögon.

Den grundläggande orsaken till att människor så lätt accepterar alla vetenskapliga fakta, men är så rädda för att acceptera detta nämnda faktum, är att sanningen, som är svårlärd, om materia i grunden kommer att förändra hur alla ser på livet. De som tror att materia och jaget är absoluta existenser kommer en dag att upptäcka att allt som de har arbetat för och skyddat - sina makar, sina barn, sin rikedom, även sina egna personligheter baserat på denna idé - är en illusion. Folk är väldigt rädda för denna verklighet och låtsas att de inte förstår den även om de gör det. De försöker med beslutsamhet att motbevisa de fakta som är tillräckligt tydliga även för ett barn på grundskolenivå att förstå. Orsaken till detta motstånd är att de är rädda för att förlora vad denna värld erbjuder.

För någon som är fäst vid sina ägodelar, sina barn, eller övergående utbud i denna värld är den illusoriska särprägeln hos materia grunden till djup ångest. I det ögonblick en person inser detta, kommer han att ha dött före sin naturliga död, och han kommer att ha överlämnat sina ägodelar och sin själ.

I vers 37 i Koranens kapitel 47 Mohammed kan man läsa  Begärde Han detta av er och förvandlade er till barfota [tiggare], skulle er snålhet ta överhanden och så skulle Han driva fram det sämsta inom er.

visar Allah hur människan kommer att bete sig med snålhet och hätskhet när Han avkräver dem sina ägodelar.

Men när en person lär sig den verkliga särprägeln av materia, kommer han att förstå att hans själ och hans ägodelar redan tillhör Allah. Om han vet att det inte finns något att ge eller att motstå att ge, kommer han att överlämna sig själv och allt han äger till Allah innan han dör. För den uppriktigt troende är detta en vacker och hedervärd sak och ett sätt att närma sig Allah. De som inte tror eller vars tro är svag kan inte känna igen denna skönhet, och avvisar envist denna verklighet.

Miljön som kommer att existera när den verkliga särprägeln av materia är inte hålls hemligt.

De som vet att de har någon samhörighet med de verkliga materiella tingen, och att de endast är i närvaro av bilder som Allah presenterar för dem, kommer att ändra hela sitt sätt att leva, sin livssyn och sina värderingar. Detta kommer att bli en förändring som kommer att vara nyttig både ur den personliga och sociala synvinkeln, eftersom den som ser denna sanning kommer att leva utan svårigheter enligt de höga moraliska kvaliteter som Allah har uppenbarat i Koranen.

För de som inte betraktar världen som viktig och som förstår att materia är en illusion, är det de andliga tingen som förtjänar att ges betydelse. Någon som vet att Allah lyssnar till honom och ser till honom i varje ögonblick, och är medveten om att han kommer att ställas till svars för varje handling i livet, kommer naturligtvis att leva ett moraliskt dygdigt liv. Han kommer att vara mycket försiktig med vad Allah har befallt och vad Han har förbjudit. Alla i samhället kommer att fyllas med kärlek för och respekt till varandra, och alla kommer att tävla med varandra i utförandet av goda och nobla gärningar. Folk kommer att förändra värderingarna enligt vilka de dömer andra. Materiella ting kommer att förlora sitt värde och därför kommer folk inte att dömas enligt deras ställning och position i samhället, utan enligt deras moraliska karaktär och fromhet. Ingen kommer att följa det vars källa är en illusion, alla kommer att söka efter sanningen. Alla kommer att agera utan att behöva oroa sig över vad andra kommer att tycka, den enda frågan i deras sinne blir huruvida Allah kommer att vara nöjd med vad de gör eller inte. I stället för känslor av stolthet, arrogans och självbelåtenhet som kommer från ägodelar, egendom, ställning och position, kommer det att finnas en känsla av förståelse kring ödmjukhet och beroende. Därför kommer människor gärna att leva enligt dessa exempel på goda moraliska kvaliteter som omtalas i Koranen. Så småningom kommer dessa förändringar att sätta stopp för många problem i dagens samhälle.

I stället för arga, aggressiva människor, ängsliga även beträffande en liten vinst, kommer det att finnas de som vet att allt de ser är en bild uppvisad av Allah. De kommer att vara väl medvetna om att reaktioner av ilska och högt skrikande får dem att verka löjliga. Välbefinnande och förtroende kommer att råda hos både individer och i samhällen och alla kommer att vara nöjda med sina liv och ägodelar. Dessa är alltså några av de välsignelser som denna dolda verklighet kommer att ge individen och samhället. Vetande, övervägande och att leva i enlighet med denna verklighet kommer att ge många fler godhetertill människorna. De som vill förvärva dessa godheter bör noggrant överväga denna verklighet och försöka att förstå det.

I den 104:e versen i kapitel 6 Al-An’am säger Allah: Ni har nu fått ta emot från er Herre en [uppenbarelse] som skall öppna era ögon för [sanningen], och den som vill se har [själv] gott av detta och den som vill [förbli] blind skadar ingen annan än sig själv. Och [säg till dem som vill förbli blinda]: "Jag har inte satts att vaka över er."

Materialisternas logiska brister.

Från början av detta kapitel har vi genom vetenskapliga bevis sett att materia inte är en absolut verklighet såsom materialister påstår, och att vi aldrig har direkt erfarenhet av den ursprungliga materien som finns utanför oss. Materialister motsätter sig, på ett mycket dogmatiskt sätt, denna uppenbara verklighet som förstör deras filosofi och framlägger grundlösa antiteser.

Som ett exempel kan nämnas en av de största förespråkarna för den materialistiska filosofin under 1900-talet, George Politzer, en brinnande marxist, som framlade "buss exemplet" förmodligen som påtaglig bevisning på detta. Enligt Politzer, springer filosofer, som ansluter sig till det faktum att vi hanterar en kopia av materia i våra hjärnor, också iväg när de ser en buss som håller på att köra över dem.201

När en annan berömd materialist, Johnson, fick höra att vi aldrig är i kontakt med den ursprungliga materien, försökte han förneka denna sanning genom att sparka på stenar.202

Det finns liknande exempel och illa övervägda uttalanden som: "Du förstår den verkliga särprägeln av materia när du får en örfil", i böckerna av kända materialister som Marx, Engels, Lenin och andra.

Den punkt på vilken materialister misstar sig är att de tror att begreppet "perception" enbart gäller synsinnet. Faktum är att alla förnimmelser, såsom beröring, kontakt, hårdhet, smärta, värme, kyla och väta också bildas i den mänskliga hjärnan, på precis samma sätt som visuella bilder bildas där. Till exempel, någon som känner den kalla dörrmetallen när han kliver av en buss, känner faktiskt den kalla metallen i sin hjärna. Detta är en tydlig och välkänd sanning. Som vi redan sett, känslan avberöring formas i en viss del avhjärnan, genom nervimpulser från till exempel fingertopparna. Avkännandet (av till exempel den kalla metallen) görs inte av fingrarna. Människor accepterar detta eftersom det har påvisats vetenskapligt. Men när det gäller bussen som kör på någon, är det inte bara till känslan av dörrens metall med andra ord när känslan av beröring är mer våldsam och smärtsam, tror de på något sätt att detta faktum inte längre gäller. Emellertid uppfattas även smärta eller tunga slag också i hjärnan. Någon som blir påkörd av en buss känner allt våld och smärta av händelsen i sin hjärna.

VÄRLDEN I VÅRA DRÖMMAR

rüya, rüyadaki dünya

I dina drömmar du kan "röra med handen och se med ögat", men i verkligheten har du varken hand eller ögon och inte heller finns det något som kan beröras eller ses. Det finns ingen materiell verklighet i din dröm som gör att dessa saker sker förutom i din hjärna. Du lever i en illusorisk värld.

Vad är det som skiljer det verkliga livet och drömmar ifrån varandra? I slutändan upplevs bägge aspekter av livet i hjärnan. Om vi med lätthet ​​kan leva i en overklig värld medan vi drömmer kan en liknande situation vara lika sann för den värld som vi lever i. När vi vaknar upp ur en dröm, finns det ingen logisk anledning att tro att vi har gått in i längre dröm som vi kallar "verkliga livet". Anledningentill att vi anser att vår dröm är inbillning och världen är verklig är ingenting annat än en produkt av våra vanor och fördomar. Detta tyder på att vi mycket väl kan väckas ur livet på jorden som vi tror att vi lever just nu, på samma sätt som vi väcks ur en dröm

För att förstå detta bättre är det lämpligt att överväga våra drömmar. En person kanske drömmer om att bli påkörd av en buss, att han senare öppnar ögonen på sjukhus och förd till en operation, läkarna som pratar, hans familjs ängsliga ankomst till sjukhuset, och att han är förlamad eller lider fruktansvärt smärta. I sin dröm, uppfattar han alla bilder, ljud, känslor av hårdhet, smärta, ljus, färgerna på sjukhuset, alla aspekter av händelsen faktiskt, mycket klart och tydligt. De är alla naturliga och trovärdiga som i det verkliga livet. I det ögonblicket, om personen som har denna dröm fick höra att det bara var en dröm, skulle han inte tro det. Men allt som han ser är en illusion, och bussen, sjukhuset och även kroppen han ser i sin dröm har inga fysiska motsvarigheter i den verkliga världen. Även om de inte har några fysiska motsvarigheter, känner han fortfarande som om en "verklig kropp" har blivit påkörd av en "riktig buss."

På samma sätt finns det ingen giltighet i materialisternas invändningar i stil med "Du inser den verkliga särprägeln av materia när någon slår dig", "Du kan inte betvivla att du ser den ursprungliga materien när någon sparkar ditt knä”, "Du springer iväg när du träffar på en vild hund”.  "När du har blivit påkörd av en buss, inser du om det är i din hjärna eller inte”, eller "I så fall, gå och ställ dig på motorvägen framför annalkande trafik". Ett hårt slag, smärtan från ett hundbett eller ett våldsamt slag är inte bevis på att du har att göra med själva materien. Som vi har sett, kan du uppleva samma saker i drömmarna, utan motsvarande fysiska motparter. Dessutom förändrar inte en känsla av våld det faktum att känslan i fråga förekommer i hjärnan. Detta är ett klart bevisat vetenskapligt faktum.

Anledningen till att vissa människor tror att en snabbrörlig buss på motorvägen eller en olycka som orsakats av att bussen är slående bevis på det faktum att de har att göra med den fysiska existensen av materia är att bilden i fråga ses och upplevs som så verklig att den luras. Bilderna runt omkring dem, till exempel det perfekta perspektivet och bilddjupet av motorvägen, färgernas exakthet, de former och skuggor som de innehåller, livligheten av ljud, lukt och hårdhet och logikens fullständighet i den bilden kan lura vissa människor. På grund av denna livfullhet, glömmer en del människor att alltihop faktiskt är uppfattningar. Men oavsett hur fullständiga och felfria uppfattningarna i sinnet kan vara, ändrar de inte det faktum att de fortfarande är uppfattningar. Om någon blir påkörd av en bil då de går längs vägen, eller blir instängd under ett hus som kollapsar under en jordbävning, eller omgiven av flammor vid en brand eller snubblar och faller ner för trapporna, upplevs fortfarande alla dessa saker i sinnet, och utan att egentligenkonfrontera händelsernas verklighet.

När någon faller under en buss, träffar bussen i hans sinne kroppen i hans sinne. Det faktum att han som följd dör, eller att hans kropp är helt söndertrasad, förändrar inte denna verklighet. Om något en person upplever i sitt sinne slutar i döden, ersätter Allah bilderna han visar till den personen med bilder som hör till eftervärlden. De som med en ärlig reflektion inte kan förstå sanningen i detta nu kommer säkert att göra det när de dör.

Exemplet med parallellkoppling av nerver.

Låt oss betrakta exemplet med Politzers bussolycka: Om, i denna olycka, personens krossade nerver som löper från träffpunkterna där inverkan skedde till hans hjärna, var anslutna till en annan persons, till exempel Politzers hjärna, med en parallell anslutning, vid den tidpunkt då bussen träffade den personen, skulle det också träffa Politzer, som satt hemma vid det tillfället. Bättre uttryckt, alla de känslor som upplevs av den person som är inblandad i olyckan skulle upplevas av Politzer, på motsvarande sätt som man hör samma låt från två olika högtalare anslutna till samma bandspelare. Politzer skulle känna, se och uppleva bussens bromsljud, effekterna av bussen på hans kropp, bilderna av en bruten arm och blodförlusten, frakturvärken, bilderna av hans inträde i operationssalen, hårdheten av gipset och svagheten i sin arm.

Varje annan person som är parallellt ansluten till mannens nerver skulle uppleva olyckan från början till slut precis som Politzer. Om mannen i olyckan föll i koma, skulle de alla falla i koma. Dessutom, om alla uppfattningar som hänför sig till bilolyckan kunde registreras av en sofistikerad enhet och om alla dessa uppfattningar sedan överförs till en annan person, skulle bussen köra på honom många gånger.

Vilken av dessa bussar som kör på dessa människor är då verklig? Den materialistiska filosofin har inget enhetligt svar på denna fråga. Det rätta svaret är att de alla skulle uppleva olyckan i alla dess detaljer i sina egna sinnen.

Samma princip gäller för kaka och sten exemplen. Om nerverna i Engels sinnesorgan, som kände mättnad i magen efter att ha ätit en kaka, var anslutna till en annan person hjärna parallellt, skulle den personen också känna mättnad när Engels åt kakan och var mätt. Om Johnsons nerver, som kände smärta i foten när han sparkade till en sten ordentligt, anslöts till en annan person parallellt, skulle den personen känna samma smärta.

Vilken kaka eller sten är då den riktiga? Den materialistiska filosofin fallerar återigen att ge ett enhetligt svar på denna fråga. Korrekt och konsekvent svar är: både Engels och den andra personen har i sina sinnen ätit kakan och är mätta, både Johnson och den andra personen har i sina sinnen helt upplevt det ögonblick av att träffa stenen.

Låt oss göra en ändring i exemplet vi gav om Politzer: Låt oss ansluta nerverna hos mannen påkörts av bussen till Politzers hjärna och Politzers nerver, då han sitter i sitt hus, till hjärnan hos människan som påkördes av bussen. I detta fall kommer Politzer att tro att en buss har kört på honom trots att han sitter hemma och mannen som faktiskt påkörts av bussen kommer aldrig att känna effekterna av olyckan och istället tro att han sitter i Politzers hus. Precis samma logik kan appliceras på kakan och sten exemplen.

Det är emellertid uppenbart att det inte är möjligt för en man att överföra sina sinnesintryck och bryta sig loss från dem. På detta sätt kan en människas själ utsättas för alla former av intryck trots att det inte har någon fysisk kropp och ingen materiell existens och saknar materiell vikt. Det är omöjligt för en person att inse detta eftersom han antar att dessa tredimensionella bilder är verkliga och är helt övertygad om deras existens därför att varje människa är beroende av de intryck som härstammar från sinnesorganen.

Den berömda brittiske filosofen David Hume utrycker sina tankar kring detta faktum: När jag, för egen del, går in i mig själv snubblar jag alltid över något intryck, värme eller köld, ljus eller skugga, kärlek eller hat, smärta eller nöje. Jag kan aldrig komma på mig själv utan ett intryck, och aldrig observera något förutom intrycket av det.203

Bildandet av uppfattningar i hjärnan är inte filosofi, utan ett vetenskapligt faktum.

Materialister hävdar att vad vi har presenterat här är en filosofisk uppfattning. Men att slå fast att vi aldrig har direkt erfarenhet av originalet i den "yttre världen" är inte en fråga om filosofi, men ett enkelt vetenskapligt faktum. Hur bilder och känslor bildas i hjärnan lärs ut i detalj i alla medicinska skolor. Dessa fakta, styrkta genom 1900-talets vetenskap, och i synnerhet av fysik, visar tydligt att materia inte har en absolut verklighet och att alla i viss bemärkelse tittar på "monitorn i hjärnan."

Alla som tror på vetenskapen, vare sig han en ateist, buddhist, eller av någon annan övertygelse, måste acceptera detta faktum. En materialist kan förneka existensen av en Skapare i sitt eget begränsade förstånd, men han kan inte förneka denna vetenskapliga verklighet.

Oförmågan, hos Karl Marx, Friedrich Engels, Georges Politzer och andra, att förstå ett så tydligt och uppenbart faktum verkar fortfarande uppseendeväckande, även om nivån på den vetenskapliga förståelsen och utbudet av möjligheter på deras tid var mindre än tillräcklig. I vår tid, är vetenskap och teknik mycket avancerade och de senaste upptäckterna och rönen gör det lättare att förstå detta faktum. Materialister, å andra sidan, slåss med ångesten inför att dels förstå detta faktum, om än delvis, och dels att inse hur definitivt den raserar deras filosofi.

Materialisternas stora rädsla.

materyalist profesör, rennan pekünlüDen turkiska materialistiska författaren Rennan Pekunlu

Under en ganska lång tid har materialister nu högljutt gett utlopp för sin rädsla och panik i sina publikationer, konferenser och paneldiskussioner. Deras upprörda och hopplösa föredrag antyder att de lider av en allvarlig intellektuell kris. Den vetenskapliga kollapsen av evolutionsteorin, en teori som är den så kallade grundstenen i deras filosofi, hade redan kommit som en stor chock för dem. Nu har de kommit att inse att de håller på att förlora själva materien, vilket är en störrestöttepelare för dem än darwinism, och chocken de upplever som ett resultat av detta är ännu större. De tillkännager att denna fråga är det "största hotet" mot dem, och att det "söndertrasar deras kulturella struktur" helt och hållet.

En av dem som uttryckte detta på det mest frispråkiga sätt om hur ångesten och paniken upplevs i de materialistiska cirklarna var Renan Pekunlu, en akademiker samt medarbetare till Bilim ve Utopya (Science and Utopia), en tidskrift som har tagit på sig uppgiften att försvara materialism. I både sina artiklar i Bilim ve Utopya och i paneldiskussioner som han har deltagit i, presenterade Pekunlu boken The Evolution Deceit, den första boken som tog upp detta ämne, som det primära "hotet" mot materialism. Vad som störde Pekunlu ännu mer än de kapitel som ogiltigförklarar darwinism var den del som du läser just nu. Till sina läsare och (bara en handfull) publik, levererade Pekunlu meddelandet: "Låt er inte föras bort av indoktrinering av idealism och håll fast vid din tro på materialism”, och uppgav Vladimir I. Lenin, ledaren för den blodiga kommunistiska revolutionen i Ryssland, som sin referens. Påbjudande alla att läsa Lenins hundraåriga bok med titeln Materialism and Empiriocriticism, gjorde Pekunlu inget annat än att upprepa Lenins okunniga råd, sägande: "Tänk inte på det här problemet, för om du gör det kommer du att förlora spåret av materialism och föras bort av religion”. I en artikel han skrev i den ovannämnda tidskriften, citerade han följande rader från Lenin:

När du en gång förnekar den objektiva verkligheten, överlämnad till oss genom förnimmelsen, har du redan förlorat alla vapen mot fideism, ty du har halkat in i agnosticism eller subjektivism och det är allt som fideism kräver. En enda klo insnärjd, och fågeln går förlorad. Och våra machisterhar alla blivit insnärjda i idealism, det vill säga i en utspädd, subtil fideism, de blev insnärjda från det ögonblick de tog "känsla" inte som en bild av den yttre världen, men som en speciellt "element". Det är ingens känsla, ingens hjärna, ingens ande, ingens vilja. 204

Dessa ord visar tydligt att det faktum som Lenin oroväckande insåg och ville bannlysa från både sin egen själ och sinnena hos sina "kamrater" också stör samtida materialister på ett liknande sätt. Men Pekunlu och andra materialister drabbas av ännu större nöd, eftersom de är medvetna om att detta nu läggs fram på ett mycket mer tydligt, säkert och övertygande sätt än för 100 år sedan. För första gången i världshistorien har detta ämne förklarats på ett helt oemotståndligt sätt.

Ändå är den allmänna bilden den att ett stort antal materialistiska vetenskapsmän fortfarande tar en mycket ytlig ställning till det faktum att "vi har aldrig direkt erfarenhet av originalet av materien”. Ämnet som förklaras i detta kapitel är ett av de viktigaste och mest spännande ämnen som man någonsin kan träffa på i sitt liv. Det finns ingen chans att någonsin tidigare ha stått inför ett så pass avgörande ämne. Ändå är reaktionerna hos dessa forskare och sättet som de anammar i sina tal och artiklar en antydan om hur pass ytlig deras förståelse är.

Reaktionerna hos vissa materialister, till ämnet som diskuteras här, visar utan tvekan att deras blinda anslutning till materialism har förorsakat någon form av fel i deras logik och av detta skäl, är de långt ifrån att förstå ämnet. Till exempel, levererar Alaattin Senel, även han en akademiker och en författare för Bilim har Utopya, som själv levererade liknande meddelanden som Rennan Pekunlu säger: "Glöm darwinisms kollaps, det verkligt hotfulla ämnet är denna" och utfärdade sådana utmaningar som "bevisa vad du säger”, med en känsla av att hans egen filosofi är grundlös. Vad som är mer intressant, är att denne författare själv, i sina skrifter, har visat att han på något sätt inte kan fatta detta faktum som han anser vara ett hot.

Till exempel i en artikel i vilken han enbart diskuterade detta ämne accepterar Senel att den yttre världen uppfattas i hjärnan som en bild. Men sedan fortsätter han med att skriva: "Jag vet inte om bilderna i min hjärna harmotsvarigheter i den yttre världen eller inte, men samma sak gäller när jag talar i telefon, jag kan inte se den person som jag talar med, men jag kan få samtalet bekräftat när jag senare ser honom ansikte mot ansikte”. 205

Genom att säga detta menar denne författare egentligen följande:"Om vi ​​tvivlar på våra uppfattningar, kan vi titta på materia själv och kontrollera dess verklighet”. Detta är dock en uppenbar missuppfattning, eftersom det är omöjligt för oss att nå själva materien. Vi kan aldrig komma ut ur våra sinnen och veta vad som finns ”därutanför".  Om rösten i telefonen har en motpart eller inte kan bekräftas av personen i telefonen. Detta är dock också en bekräftelse som upplevs av sinnet.

I själva verket kan samma händelser även upplevas i drömmar. Till exempel kan Senel, även i sin dröm, se att han talar i telefon och sedan få detta samtal bekräftat av den person som han talade med. Eller, Pekunlu kan i sin dröm få känslan av att han står inför "ett allvarligt hot" och råda människor att läsa hundraåriga böcker Lenin. Oavsett vad de gör, kan dessa materialister inte förneka det faktum att de aldrig upplever det ursprungliga i de händelser som har inträffat och de människor som de har talat med i sina drömmar.

Materialister har fallit in i en av historiens största fällor.

haya vehim, maddenin gerçeği

Den panikartade atmosfären som sveper genom materialistiska kretsar i Turkiet, som vi har nämnt med endast ett fåtal exempel visar att materialister möter fullkomliga nederlag som de aldrig tidigare har mött. Att vi inte har direkt erfarenhet av den ursprungliga materien har bevisats av modern vetenskap och det har lagts fram på ett mycket tydligt, enkelt och kraftfullt sätt. Det återstår bara för materialisterna att se och erkänna kollapsen av hela den materiella världen som de så blint tror på och i vilket de sätter sitt beroende. Materialistiska tankegångar har alltid funnits hela vägen igenom mänsklighetens historia. Genom sin självtillit och den filosofi som de trodde på, revolterade materialister okunnigt mot Allah som skapade dem. Det irrationella och ovetenskapliga scenario som de formulerade vidhöll att materien inte har någon början eller slut, och att ingen av dess former kunde ha en Skapare. (Säkerligen är Allah bortom detta.) På grund av sin arrogans, förnekade de Allah och tog sin tillflykt till lögnen att materia var den absoluta verkligheten. De var så pass säkra på denna filosofi att de trodde att det aldrig skulle vara möjligt att lägga fram en förklaring som bevisar motsatsen.

Det är därför som de omständigheterna som läggs fram i denna bok om den verkliga särprägeln av materien förvånade dessa människor i så pass hög grad. Vad som har förklarats här har raserat själva grunden för deras filosofi och lämnar ingen utgångspunkt för vidare diskussion. Materia, på vilken de byggde alla sina tankar, sina liv, sin arrogans och förnekelse, försvann plötsligt.

Ett av Allahs attribut är hans konspiration mot de otrogna. Detta anges i Koranens 8:e kapitel Al-Anfal i vers nummer 30: OCH [MINNS, Muhammad] hur förnekarna av sanningen smidde onda planer mot dig; de ville ta dig till fånga eller döda dig eller driva bort dig. Ja, de smider sina planer, men Allah smider [också] Sina planer och Allah smider bättre planer än någon annan.

Allah fångade in materialister genom att förmå dem att anta att det handlar om materiens ursprung och härigenom förödmjukades de på dolda vis. Materialister ansåg att de kände till originalen av sina ägodelar, status, rang, samhället som de tillhörde, hela världen och allt annat, som de faktiskt endast hade upplevt kopior utav och blev okunnigt arroganta mot Allah i sitt beroende av dessa saker. Uppvisande den största dårskapen, revolterade de mot Allah genom att vara skrytsamma och tog därmed sin otro till ytterligheter. För det ändamålet förlitade sig helt på materia. Men med så pass stor avsaknad av förståelse att de underlät att tro att Allah omfattade dem helt. Allah kungör tillståndet till vilken de otrogna leds som ett resultat av deras dumdristighet:

Lägger de försåt för dig [och hoppas se dig fastna i fällan]? Men förnekarna av sanningen fastnar själva i sina fällor! Detta kan man läsa i vers 42 i Koranens 52:e kapitel At-Tur.

Detta är troligtvis det största nederlaget i historien. Allteftersom de blev mer arroganta, blev materialister lurade och drabbades av ett allvarligt nederlag i kampen som de försökte föra mot Allah genom att ta upp något monstruöst mot honom. Versen (nummer 123) i 6:e kapitlet Al-An’am lyder: Vi har också i varje land låtit onda människor bland dess högt uppsatta män smida dolda planer. Men med sina onda anslag skadar de inga andra än sig själva, fastän de inte förstår det.

hayal vehim, maddenin gerçeği

Någon som tittar ut genom fönstret på landskapet ser faktiskt inte en bild som är utanför honom, utan snarare den bild som hör till landskapet i hans hjärna.

Ljus som når ett öga omvandlas till elektriska impulser av cellerna i ögat och överförs till syncentrum i den bakre delen av hjärnan. "Ett medvetande" i vår hjärna tar emot elektriska impulserna som kommer in i hjärnan, och uppfattar dem som landskap.

 

I en annan vers i 2:a kapitlet Al Baqarah finns samma faktum relaterat, detta framgår av 9:e versen där: De försöker bedra Allah och de troende, men de bedrar inga andra än sig själva - och inser det inte.

Medan de otrogna försöker konspirera, inser de inte ett viktigt faktum, som betonas av orden "de bara bedrar sig själva, och inser det inte!". Detta är det faktum att allt de upplever är en bit av en kopia som de tar itu med i sina sinnen, och de har erfarenhet av konspirationskopiorna som de utvecklar i sina hjärnor precis som alla andra handlingar som de utför. Deras dårskap har inneburit att de glömmer att de är helt ensamma med Allah och därmed är de inneslutna i sina egna slingrande planer.

Inte mindre än de otrogna som levde i det förflutna, står de som lever idag inför en verklighet som kommer att skaka om deras slingrande planer i sina grundvalar. 

Med påståendet i Koranens 4:e kapitel An-Nisa’ vers 76 att De troende kämpar för Allahs sak, men förnekarna av sanningen kämpar de onda makternas kamp. Kämpa därför mot dessa Djävulens bundsförvanter; Djävulens list är [enbart] svaghet,säger Allah att dessa konspirationer var dömda att sluta med misslyckande redan den dag de kläcktes. Han ger, i kapitel 3 Al-’Imran vers 120, goda nyheter till de troende med påståendet att Om det går er väl blir de besvikna, och de gläder sig när ni drabbas av en motgång. Men om ni bär [allt detta] med jämnmod och fruktar Allah, kan deras onda anslag inte i något avseende skada er. Allah har full uppsikt över [dem och] deras företag

I en annan vers i kapitel 24 An-Nur och där vers 39 säger Allah: Men de som förnekar sanningen - vad de [tror sig ha] åstadkommit är som en hägring i öknen, som den törstige uppfattar som vatten till dess han når fram och inte finner något vatten. Men där, helt nära, finner han Allah [som han förnekade och] som skall ge honom hans fulla lön. Allah är snar att kalla till räkenskap.

Materialism blir, även det, en "hägring" för upproriska, precis som anges i denna vers, när de måste ta till det som en utväg finner de att det inte är något annat än en illusion. Allah har lurat dem med en sådan hägring, och visat dem hela denna samling av bilder som om de upplevde originalen. Alla dessa professorer, astronomer, biologer, fysiker, och alla andra oavsett deras rang och position är helt enkelt lurade som om de vore barn, och förödmjukas eftersom de oklokt tog materia som sin Gud. (Säkerligen är Allah bortom det.) Under antagande att de kopierade bilder som de ser i sina hjärnor är absoluta, byggde de sin filosofi och ideologi på det, blev inblandade i allvarliga diskussioner, och hängav sig åt så kallade "intellektuella" föredrag. De har ansett sig kloka nog att erbjuda ett argument om universums sanning och, ännu viktigare, att med sin begränsade intelligens tänka fåfänga tankar om Allah.

Allah förklarar deras situation i följande vers från kapitel 3 Al-’Imran vers 54  

Och de [som inte ville tro] smidde onda planer [mot Jesus], men [även] Allah smed planer - ingen smider bättre planer än Allah.

Det är kanske möjligt att fly från vissa konspirationer, mendennaplan som Allah har mot de otrogna, är så idiotsäker att det inte finns något sätt att fly från det.Oavsett vad de gör eller till vem de vädjar, kan de aldrig hitta en annan hjälpare än Allah.

Som Allah förklarar i Koranens 4 kapitel An-Nisa’ vers 173: Då skall Han ge dem som hade tron och levde rättskaffens deras fulla lön och i Sin nåd ge dem mer, men de högmodiga skall Han låta utstå ett plågsamt straff och de skall varken finna beskyddare eller hjälpare vid sidan av Allah.

Materialister trodde aldrig att de skulle falla i en sådan fälla. Med alla 1900-talets medel till sitt förfogande trodde de att de kunde förbli förhärdade i sitt förnekande och tvinga människor in i misstro.

I Koranen beskriver Allah, i det 27:e kapitlet An-Naml verserna 50 och 51, de otrognas oförtrutna envisa mentalitet ochderasslut:

(50) De smidde sina onda planer - men Vi smed [också] Våra planer utan att de anade något.

(51) Se här vad deras ondska ledde till: Vi lät dem och deras folk gå under till sista man;

Detta är, på en annan nivå, vad verserna har kommit att betyda: materialister förmås att inse att de, i sina hjärnor, endast har erfarenhet av kopiorna av allt de äger och därför har allt de äger förstörts. När de bevittnar sina ägodelar såsom fabriker, guld, dollar, barn, makar, vänner, rang och status, och även sina egna kroppar, originalen av allt som de anser sig känna till vara på glid utom räckhåll för dem blir de "förstörda" på sätt och vis. Vid denna tidpunkt är de inte längre materiella enheter, de är själar.

Utan tvekan, är insikt i denna sanning den värsta möjliga situationen för materialister. Detta är detsamma som, i deras egna ord, "Döden innan du dör" i denna värld.

Med vers 11 ur kapitel 74 Al-Muddaththir: LÄMNA åt Mig att [ta itu med] den som Jag har skapat ensam [i moderlivet] avslöjar Allah det faktum att varje människa är i sanning alldeles ensam i hans närvaro..

Detta märkliga faktum upprepas i många andra verser.

Vi börjar med kapitel 6 Al-An’am och vers 94:  [Och Allah skall säga:] "Ni har nu kommit ensamma inför Oss, så som Vi först skapade er, och ni har lämnat allt det Vi skänkte er [i livet]. Och Vi ser ingen av dessa förespråkare vid er sida som ni trodde ha del i Allahs makt över er. [De jordiska] banden mellan er har slitits och alla foster av er inbillning har övergett er.

För att sedan fortsätta med kapitel 19 Maryam och däri versen 95: och var och en skall på Uppståndelsens dag stiga fram ensam inför Honom.

Detta, på en annan nivå, är vad dessa verser indikerar: de som ovetande tar materien som sin Gud (säkerligen är Allah bortom det) har dock kommit från Allah och måste återvända till Honom. De måste underkasta sig själva och sin vilja Allah vare sig de vill eller inte. Nu måste de invänta Domedagen då var och en av dem kommer att ställas till svars, oavsett hur ovilliga de kan vara att medge detta.

Slutsats.

Ämnet som vi har förklarat så här långt är en av de största sanningar som någonsin kommer att berättas för dig under din livstid. Detta ämne som bevisar att vi aldrig har direkt erfarenhet av originalet av materien, utgör en nyckelfråga för att förstå Allahs existens och skapande och att förstå att Han är den enda absoluta existensen.

Den som förstår detta ämne inser att världen inte är den sortens plats som de flesta människor antar att den är. Världen är inte en absolut plats som vi känner till originalet utav, på det sätt som de som planlöst vandrar omkring längs gatorna, som råkar i slagsmål på pubar, som visar sig i lyxiga kaféer, som skryter om sin egendom, eller som ägnar sina liv åt ihåliga mål, antar. All vår kunskap om världen består av bildkopior som vi ser i våra hjärnor. Alla de människor som vi har citerat ovan är bara skuggor, människor som ser dessa blidkopior i sina sinnen: men de är inte medvetna om det.

Detta koncept är mycket viktigt, eftersom det undergräver och river upp den materialistiska filosofin som förnekar existensen av Allah. Detta är anledningen till att materialister som Marx, Engels och Lenin kände panik, blev rasande, och varnade sina anhängare att "inte överväga" detta koncept när de fick höra talas om det. I själva verket är sådana personer i ett sådant tillstånd av mental oförmåga att de inte ens kan förstå det faktum att uppfattningar formas inne i hjärnan. De antar att världen de tittar på i sina hjärnor är den "ursprungliga yttre världen" och de kan inte förstå det uppenbara beviset på motsatsen.

Denna omedvetenhet är resultatet av den brist på visdom som av Allah ges till icke troende.

Som Allah avslöjar i Koranens 7:e kapitel Al-A’raf  versen 179: Vi har sänt skaror av osynliga väsen och människor till helvetet: de har hjärtan som ingenting förstår, ögon som ingenting ser och öron som ingenting hör. De är som kreatur, nej, de är ännu vilsnare: de är de tanklösa, de likgiltiga.

I den tidsålder som vi lever i, har detta faktum blivit empiriskt bevisat genom mängden av bevis som vetenskapen har framlagt. Det faktum att vi inte upplever universums original beskrivs på ett sådant konkret, tydligt och uttryckligt sätt för första gången i historien.

Av denna anledning kommer 2000-talet att bli är en historisk vändpunkt när folk i allmänhet kommer att förstå den gudomliga verkligheten och ledas i folksamlingar till Allah, den enda Absoluta Existensen. Under 2000-talet kommer de vridna materialistiska trosbekännelserna från 1800-talet att förpassas till historiens sophögar, man kommer att begripa Allahs existens och skapande, sådana fakta som oändlighet och tidlöshet kommer att bli förstådda, och mänskligheten kommer att bryta sig fri från århundraden av gamla slöjor, svek och vidskepelser som omsluter sanningen.

DİPNOTLAR

194. R.L.Gregory, Eye and Brain: The Psychology of Seeing, Oxford University Press Inc. New York, 1990, sid 9

195. Lincoln Barnett, Evren ve Einstein, Varlık Yayınları,Çev: Nail Bezel, sf.20

196. Orhan Hançerlioğlu, Düşünce Tarihi, Remzi Kitabevi, İstanbul: 1987, sid 447

197. Orhan Hançerlioğlu, Düşünce Tarihi, Remzi Kitabevi, İstanbul: 1987, sid 447?

198. Fusus-ül Hikem, çev. Nuri Gencosman, İstanbul 1990, sid 220"

199. R.L.Gregory, Eye and Brain: The Psychology of Seeing, Oxford University Press Inc. New York, 1990, sid 9

200. Karl Pribram, David Bohm, Marilyn Ferguson, Fritjof Capra, Holografik Evren I, Çev: Ali Çakıroğlu, Kuraldışı Yayınları, İstanbul: 1996, sid 37

201. George Politzer, Felsefenin Başlangıç İlkeleri, İstanbul: Sosyal Yayınlar, 1989, sid 53

202. Orhan Hançerlioğlu, Düşünce Tarihi, İstanbul: Remzi Kitabevi, 6.b., 1995 Eylül, sid 261

203. Paul Davies, Tanrı ve Yeni Fizik, Çev:Murat Temelli, İm Yayın Tasarım Yaşam Kitapları-1, İstanbul 1995, sid 180-181

204. Rennan Pekünlü "Aldatmacanın Evrimsizliği", Bilim ve Ütopya, Aralık 1998

205. Alaettin Şenel, "Evrim Aldatmacası mı?, Devrin Aldatmacası mı?" Bilim ve Ütopya, Aralık 1998

 

19 / total 20
Ni kan läsa Harun Yahyas bok Om Evolutionens Bedrägeri online, dela den på sociala nätverk som Facebook och Twitter, ladda ned på din dator, använda den till era hemläxor och hemtentor, publicera, kopiera eller reproducera på era egna hemsidor eller bloggar helt gratis, utan några som helst upphovrätts avgifter, så länge ni hänvisar denna hemsida som referens.
Om denna hemsida | Gör till din hemsida | Lägg till favoriter | RSS Feed
All material kan kopieras, skrivas ut och distribueras genom hänvisning till denna hemsida
(c) All publication rights of the personal photos of Mr. Adnan Oktar that are present in our website and in all other Harun Yahya works belong to Global Publication Ltd. Co. They cannot be used or published without prior consent even if used partially.
1994 Harun Yahya www.harunyahya.com
page_top
iddialaracevap.blogspot.com ahirzamanfelaketleri.blogspot.com ingilizderindevleti.net