Om Evolutionens Bedrägeri

LADDA NED BOKEN

Download (DOC)
Kommentarer

BOK KAPITEL

< <
20 / total: 20

Kapitel 18: Tidens relativitet och ödets verklighet.

I de föregående argumenten visas att vi aldrig kan få direkt erfarenhet av omvärlden, att vi bara känner till materia såsom det finns i våra hjärnor och att man tillbringar hela sitt liv i "oändlighet". Att hävda motsatsen skulle vara att vidhålla en vidskeplig troslära bortom förnuft och vetenskaplig sanning, eftersom allt det som framläggs här är tekniska och vetenskapliga fakta och även beskrivs i elementära skolböcker.

Detta faktum tillbakavisar det primära antagandet av materialistisk filosofi som ligger till grund för evolutionsteorin. Detta är antagandet att materia är absolut och evig. Det andra antagandet på vilken den materialistiska filosofin vilar är antagandet att tiden är absolut och evig. Detta är lika vidskepligt som det förstnämnda antagandet.

Uppfattningen av tid.

materyalist profesör, rennan pekünlü

Det förflutna består av information som ges till en persons minne. Om minnet är raderat, är det förflutna också raderat. Framtiden består av idéer. Utan dem, återstår bara nuets erfarenhet.

Uppfattningen av det vi kallar tid är i själva verket en metod varigenom en tidpunkt jämförs med en annan. Vi kan förklara detta med ett exempel. Till exempel när en person knackar på ett föremål, han hör ett särskilt ljud. När han knackar på samma objekt fem minuter senare hör han ytterligare ett ljud. Han inser då att det finns ett intervall mellan det första ljudet och det andra, och han kallar detta intervall "tid". Men när han hör det andra ljudet, är det första ljudet han hörde inte annat än en informationsdetalj i hans minne. Personen formulerar uppfattning av "tid" genom att jämföra det ögonblick som han lever i med vad han har lagrat i sitt minne. Om denna jämförelse inte görs, kan det inte heller finnas en uppfattning om tid.

På samma sätt gör en person en jämförelse när han ser någon gå in i ett rum genom en dörr och sätta sig i en fåtölj i mitten av rummet. Vid den tidpunkt då personen sitter i fåtöljen, är bilderna som tidigare har uppfattats i samband med att han öppnar dörren, går in i rummet och går fram till fåtöljen sammanställts som informationsdetaljer i hjärnan. Uppfattningen om tid uppstår när man jämför mannen som sitter i fåtöljen med de lagrade informationsdetaljerna.

I korthet gäller att tid existerar som en följd av jämförelser mellan en rad minnesbilder som finns lagrade i hjärnan. Om människan inte hade haft ett minne, skulle hans hjärna inte ha gjort sådana tolkningar och därmed skulle uppfattningen av tid aldrig ha bildats. Anledningen till att man anser sig vara trettio år gammal är enbart därför att man i sitt sinne har samlat information som rör dessa trettio år. Om minnet inte fanns, skulle man inte tänka på förekomsten av en sådan föregående period och man skulle bara uppleva "ögonblicket" man lever i.

Den vetenskapliga förklaringen av tidlöshet.

Låt oss försöka klargöra ämnet genom att citera förklaringar från olika vetenskapsmän och lärda i ämnet. När det gäller tid som rinner bakåt, säger den berömda intellektuelle professorn i genetik och nobelpristagaren, François Jacob, följande i sin bok Le Jeu des Possibles (det möjliga och faktiska):

Filmer som visas baklänges, gör det möjligt för oss att föreställa oss en värld i vilken tiden rinner bakåt. En värld där mjölken separerar sig från kaffet och hoppar upp ur koppen och in i mjölkkastrullen, en värld där ljusstrålar avges från väggar och samlas i en fälla (tyngdpunkten) istället för att flöda ut från en ljuskälla, en värld där en sten rullar in i en mans handflata genom ett häpnadsväckande samarbete av otaliga droppar vatten som gör det möjligt för stenen att hoppa ur vattnet. Men i en sådan värld där tid har sådana motsatta egenskaper, skulle processer i vår hjärna och hur vårt minne sammanställer information fungera baklänges på ett liknande sätt.Detsamma gäller för det förflutna och framtiden och världen kommer att visas för oss precis som det uppenbarar sig i nuet.206

Eftersom vår hjärna är van vid en viss sekvens av händelser, fungerarinte världen som det relateras ovan och vi antar att tiden flyter framåt. Emellertid är detta ett beslut som har fattats i hjärnan och är därför fullständigt relativt. I verkligheten kan vi aldrig veta hur tiden flyter eller ens om det flyter eller inte. Detta är en indikation på att tiden inte är ett absolut faktum utan enbart en sorts uppfattning.

Tidens relativitet är ett faktum som också har verifierats av den viktigaste fysikern på 1900-talet, Albert Einstein. Lincoln Barnett, skriver i sin bok The Universe and Dr Einstein:

Tillsammans med absolut utrymme, avvisade Einstein konceptet om absolut tid - av en stadig, oföränderlig obeveklig universell tidsflöde som strömmar från det oändliga förflutna till det oändliga framtida. Mycket av det dunkel som omgav relativitetsteorin härrör från människans ovilja att erkänna att känslan av tid, liksom känslan för färg är en form av uppfattning. Precis som rymden helt enkelt är en möjlig samling utav materiella objekt, så är tiden helt enkelt en möjlig samling av händelser. Tidens subjektivitet förklaras bäst i Einsteins egna ord. "En individs erfarenheter", säger han, "förefaller oss vara arrangerade i en serie händelser, där de enskilda händelserna som vi minns i denna serie verkar vara ordnade i enighet med kriterierna "tidigare" och "senare" och han fortsätter ”för individen finns det därför en jag-tid, eller subjektiv tid. Detta är i sig inte mätbart. Jag kan, faktiskt, associera siffror med händelserna på ett sådant sätt att en högre siffra är associerad med en senare händelse än med en tidigare”.207

Einstein påpekade själv, såsom citeras i Barnetts bok, att "tid och rum är former av intuition, som inte är mer avskiljbara från medvetandet än våra koncept av färg, form eller storlek”. Enligt den allmänna relativitetsteorin, "har tid ingen oberoende existens bortsett från ordningen av händelser med vilka vi mäter det”.208

Eftersom tid består av perception, beror den helt på betraktaren och är därför relativ.

Den hastighet med vilken tid flyter varierar beroende på de referenser vi använder för att mäta den, eftersom det inte finns någon naturlig klocka i människokroppen för att ange exakt hur snabbt tiden går. Som Lincoln Barnett skrev: "Precis som det inte finns något sådant som färg utan ett öga som urskiljer det, är ett ögonblick eller en timme eller en dag ingenting utan en händelse för att markera det”.209

Tidens relativitet upplevs tydligt i drömmar. Även om det vi ser i vår dröm tycks pågå i timmar, varar det i själva verket bara några minuter, eller till och med endast några sekunder.

Låt oss ta ett exempel för att ytterligare belysa detta. Tänk dig att vi under en viss obestämd tid är inlåsta i ett rum med ett enda, speciellt utformat fönster igenom vilken vi kan se solens upp och nedgång, och att vi har en klocka för att bedöma tidens gång. Några dagar senare kommer vår uppskattning av den tid som tillbringades i rummet att baseras på vår periodiska klocka – att se ochnotera hur ofta solen gick upp och ned. I slutet av vår period av instängdhet, kommer vi till slutsatsen att vi har tillbringat tre dagar i rummet. Men vår "fångvaktare" avslöjar då att det i verkligheten endast var två dagar. Anledningen? "Solen" som vi hade iakttagit hade projicerats artificiellt av en simulator och vår klocka hade justerats att gå snabbare än normalt. Därmed hade våra beräkningar ingen betydelse.

Detta exempel bekräftar att den information vi har om hastigheten av tidens gång är baserad på relativa referenser. Tidens relativitet är ett vetenskapligt faktum som också bevisas av vetenskaplig metodik. Einsteins allmänna relativitetsteori vidhåller att tidens hastighet förändras beroende på objektets hastighet och dess avstånd från tyngdpunkten. Allteftersom hastigheten ökar, blir tiden förkortad, komprimerad, och saktad ner som om den kommer till punkten av "avstannande".

En tvillingsyster tar en rymdresa med en hastighet nära ljusets hastighet. När hon återvänder trettio år senare kommer systern som stannade på jorden vara mycket äldre jämfört med systern som åkte ut i rymden.

Låt oss förklara detta med Einsteins eget exempel. Föreställ dig tvillingar, en av dem stannar kvar på jorden, medan den andra färdas i rymden med en hastighet nära ljusets hastighet. När han kommer tillbaka, kommer resenären att se att hans bror har åldrats mycket mer än han har. Anledningen är att tiden rinner mycket långsammare för den person som reser i en hastighet nära ljusets hastighet. Även i fallet med en rymdresande far och sin son som är kvar på jorden. Om fadern var 27 år gammal när han reste ut i rymden och sonen 3, när fadern återkommer till jorden 30 år senare (jorden tid), kommer sonen att vara 33 år gammal, men hans far endast är 30,217 år gammal.

Det bör påpekas att denna relativitet av tid inte orsakas av att sakta ner eller öka gånghastigheten hos klockor eller den långsamma driften av en mekanisk fjäder. Det är snarare ett resultat av de differentierade driftstiderna i hela det materiella systemet, som går så djupt som till de subatomära partiklarna. Med andra ord, för personen som upplever det är en förkortning av tiden inte detsamma som att agera i en slow-motion film. I en sådan miljö där tid förkortas, fungerar personens hjärtslag, cell replikationer, hjärnfunktioner, och så vidare, långsammare än de hos en person på jorden som rör sig långsammare och som går vidare med sitt dagliga liv och inte märker förkortningen av tid alls. I själva verket blir inte förkortningen ens uppenbar förrän jämförelser görs.

Relativitet i Koranen.

Den slutsats som resultaten av den moderna vetenskapen leder oss till är att tiden inte är ett absolut faktum såsom materialister antar, utan enbart en relativ uppfattning. Vad som är mer intressant är att detta faktum, oupptäckt av vetenskapen fram till 1900-talet, gavs till mänskligheten i Koranen för 1400 år sedan. Det finns olika hänvisningar i Koranen till tidens relativitet.

Det vetenskapligt bevisade faktum att tiden är en psykologisk uppfattning beroende på händelser, inställning och villkor understryks i många av Koranens verser.

Exempelvis, som det påpekas i Koranen, i kapitel 17 Al-Isra’ och där i vers 52

spänner en persons hela liv över en mycket kort tid: den Dag då Han skall kalla på er och ni till svar skall lovprisa Honom, kommer det att förefalla er som om ni hade vistats [på jorden] bara en kort stund." samt i 10:e kapitlet Yunus vers 45: Den dag Han skall samla dem åter, [kommer det att förefalla dem] som om deras [liv på jorden] inte hade varat mer än en timme av en dag; [och] de kommer att känna igen varandra. Förlorarna är de som ansåg att mötet med Allah var en lögn och som avvisade [Allahs] vägledning.

I vissa verser, anges att människor uppfattar tiden olika och att människor ibland kan uppfatta en mycket kort tid som mycket lång. Följande samtal som människor höll i samband med sin utvärdering i eftervärlden är ett bra exempel på detta i Koranens kapitel 23 Al-Muminun verserna 112-114:

(112) [Allah] skall fråga [förnekarna]: "Hur länge levde ni på jorden, räknat i år?"
(113) [Och] de skall svara: "Vi levde där en dag eller en del av en dag; men fråga dem som är kunniga i räkning."
(114) [Allah] skall säga: "Ni levde där bara en kort tid - om ni hade vetat [vad som stod på spel]!

I vissa andra verser uppges det att tiden kan flyta med olika hastigheter vid olika tillfällen:

Först kan vi nämna kapitel 22 Al-Hadjdj vers 47: Och de begär [i sitt övermod] att du skall påskynda straffet; men Allah frångår inte Sitt löfte och en dag är för din Herre detsamma som tusen år så som ni räknar, samt kapitel 70 Al-Ma’aridj vers nummer 4: Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.

Dessa verser är alla uppenbara uttryck för tidens relativitet. Det faktum att detta resultat, som först nyligen, under 1900-talet, förstods av vetenskapen, förmedlades till människan redan för 1400 år sedan av Koranen är en indikation på Allahs uppenbarelse i Koranen, Allah som omfattar all tid och rum .
Många andra verser i Koranen visar att tid är en uppfattning. Detta är särskilt tydligt i berättelserna. Till exempel har Allah kvarhållit följeslagare i grottan, en troende grupp som nämns i Koranen, i en djup sömn under mer än tre århundraden. När de väcktes, troddedessa människor att de hade stannat kvar i det tillståndet en kortare stund, och kunde inte räkna ut hur länge de hade sovit, om detta kan vi läsa i kapitel 18 Al-Kahf  verserna 11 och 12 och vidare även i vers 19:

(11) Därpå tillslöt Vi deras öron i grottan under många år,

(12) och så till sist väckte Vi dem. [Allt detta skedde] för att det skulle stå klart, vilken av de två uppfattningarna som visade störst förståelse för frågan hur länge de blev kvar [i grottan].

(19) Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.

Situationen som beskrivs i versen nedan är också bevis sanningen att tiden är en psykologisk uppfattning. Versen är tagen från kapitel 2 Al Baqarah och är vers nummer 259:

Eller [- ett annat exempel på dem som förnekar Allahs Allmakt -] om mannen som färdades förbi en stad som hade jämnats med marken och utropade: "Hur skulle Allah kunna ge liv åt denna [döda stad]?" Och Allah lät honom dö och förbli död i hundra år. Därefter väckte Han honom till liv och frågade: "Hur länge har du varit borta?" Han svarade: "Jag har varit borta en dag eller en del av en dag." [Allah] sade: "Nej, du har varit borta i hundra år. Men se på din mat och din dryck, som inte har fördärvats, och se på din åsna - Vi har velat göra dig till ett tecken för människorna - och se [nu] hur Vi ger liv åt de döda benen och sedan klär dem med kött." Och när allt detta stod klart för honom, sade han: "[Nu] vet jag att Allah har allt i Sin makt."

Den ovannämnda versen poängterar helt klart att Allah, Skaparen av tid är obunden av tiden. Å andra sidan är människan bunden av tid såsom Allah har bestämt. Som anges i versen är människan även oförmögen att veta hur länge han sov. På grundval av detta, är hävdande att tiden är absolut (såsom materialisterna gör på grund av sin förvridna mentalitet) väldigt orimligt.

Tidens relativitet förklarar ödets verklighet.

Som vi ser från redogörelsen av tidens relativitet och verserna som hänvisar till det, är tid inte ett konkret koncept, men ett som varierar beroende på uppfattningar. Till exempel är en tänkt tidsperiod som löper över miljontals år endast ett ögonblick i Allahs vision. En period på 50000 år för oss är bara en dag för Gabriel och änglarna.

Denna verklighet är mycket viktig för förståelsen av idén kring ödet. Ödet är idén att Allah skapade varje enskild händelse, dåtida, nutida och framtida i "ett enda ögonblick". Detta innebär att varje händelse, från universums skapelse fram till domedagen har redan inträffat och avslutats i Allahs vision. Ett stort antal människor kan inte förstå ödets realitet. De kan inte förstå hur Allah kan känna till händelser som ännu inte har ägt rum, eller hur tidigare och framtida händelser har redan hänt i Allahs vision. Ur vår synvinkel, är det som inte har hänt detsamma som händelser som inte har inträffat. Detta beror på att vi lever våra liv i relation till den tid som Allah har skapat, och vi kan inte veta någonting utan informationen i våra minnen.

Eftersom vi bebor denna världs utprovningsplats, har Allah inte givit oss minnen av det som vi kallar "framtida" händelser. Därför kan vi inte veta vad framtiden innehåller. Men Allah är inte bunden av tid eller rum, det är han som redan har skapat allt från ingenting. Av den anledningen, finns det för Allah ingen skillnad mellan dåtid, nutid och framtid. Ur hans synvinkel, har allt redan skett, Han behöver inte vänta för att se resultatet av en åtgärd. Såväl början som slutet av en händelse erfars av Honom i Hans vision påett enda ögonblick. Till exempel visste Allah redan vilken form av slut väntade Farao redan innan han skickade Moses till honom, även innan Moses föddes och även innan Egypten blev ett rike, och alla dessa händelser inkluderande Faraos slut upplevdes i ett enda ögonblick i Allahsvision. Dessutom finns det för Allah inget sådant som att minnas det förflutna, det förflutna och framtiden är alltid nutid för Allah, allt finns i hans vision i ett och samma ögonblick.

Om vi ​​tänker oss våra liv som en filmremsa, ser vi det som om vi tittar på en videokassett utan möjlighet att påskynda filmen. Men Allah ser hela filmen på en gång i samma ögonblick, det är Han som skapade det och har bestämt alla dess detaljer. På samma sätt som vi kan se början, mitten och slutet av en linjal samtidigt omfattar Allah i ett enda ögonblick den tid, från början till slut, den tid som vi upplever. Men människor upplever dessa händelser först när det är dags för dem att bevittna det öde som Allah har skapat för dem. Det är så det är med alla människors öden i hela världen. Livet för alla som någonsin skapats och de som kommer att skapas, i denna värld och i nästa, finns iAllahs vision och med alla sina detaljer. De skrivna ödena av alla levande ting, planeter, växter och ting är samlade tillsammans med öden av miljontals människor i Allahs eviga minne. De kommer att kvarstå utan att försvinna eller avta. Ödets verklighet är en av de manifestationer som visar Allahs eviga storhet, makt, makt och hans namn Upprätthållaren (al-Hafiz).

Materialisternas oro.

De frågor som diskuteras i detta kapitel, nämligen den underliggande sanningen om materien, tidlöshet och oändlighet, är naturligtvis tämligen tydliga. Som nämnts tidigare är dessa frågeställningar inte på något sätt någon form av en filosofi eller ett tankesätt, utan kristallklara och obestridliga vetenskapliga sanningar. Förutom att de är en teknisk verklighet, ger rationalitet och logik också belägg för att inga andra alternativ finns på den punkten: vi kan enbart känna till den versionen av universum, med all materia som den består utav och alla de människor som lever i det, i vår hjärna.

Materialister har svårt att förstå denna fråga. Till exempel, låt oss återvända till Politzers buss: även om Politzer visste att han tekniskt inte kunde han kliva ur sin uppfattning kunde han bara erkänna det i vissa fall. Det vill säga för Politzer, äger evenemanget rum i hjärnan tills bussen kraschar, men så snart bussolyckan har skett går saker och ting ut i hjärnan och får en fysisk verklighet. Det logiska felet vid denna punkt är mycket tydlig: ​​Politzer har gjort samma misstag som den materialistiska filosofen Johnson som sa, "jag slog stenen, min fot gör ont, därför finns den" och kunde inte förstå att också chocken som kändes efter bussens inverkan i själva verket endast var en uppfattning.

Den subliminala anledningen till att materialister inte kan begripa detta är deras rädsla för det faktum som de kommer att möta när de väl begriper det. Lincoln Barnett skriver att detta ämne har varit "urskiljt" av vissa forskare:

Tillsammans med filosofers förvandling av all objektiv verklighet till en skuggvärld av uppfattningar, har forskare blivit medvetna om de alarmerande begränsningarna i människans sinnen.

Varje hänvisning till de fakta att vi inte har direkt erfarenhet av originalet till materien och att tid är en uppfattning väcker påtaglig ångest hos en materialist, eftersom dessa är de enda föreställningar som han förlitar sig på såsom absoluta verkligheter. På sätt och vis, tar han dessa som idoler som han dyrkar, eftersom han tror att han har skapats av materia och tid (genom evolution). (Säkerligen är Allah bortom det.)

När han känner att han endast upplever en känsla av det universum som han tror att han lever i, världen, sin egen kropp, andra människor, andra materialistiska filosofer vars idéer han påverkas av, och kort sagt, allting, känner han sig överväldigad av skräck inför det hela. Plötsligt försvinner allt han är beroende av, tror på, och tar sin tillflykt till. Han känner en desperation, i dess verkliga mening, som han i princip kommer att uppleva på domedagen såsom det berättas om i vers 87 i kapitel 16 An-Nahl beträffande de otrogna:Och den Dagen skall de förklara sin underkastelse [under Allah], och det som de [i livet] ljög ihop skall överge dem.

Från och med då, försöker materialisten att övertyga sig själv om lögnen att han kan nå den ursprungliga materien och fabricerar "bevis" i detta syfte, han slår i väggen med knytnäven, sparkar stenar, skriker, skränar, men han kan aldrig fly från verkligheten.

Precis som de vill avfärda denna verklighet från sina sinnen, vill de också att andra människor avvisar det. De är också medvetna om att om materiens sanna särprägel är känd för människor i allmänhet kommer primitiviteten av deras egen filosofi och okunnigheten om deras världsbild att exponeras för alla att beskåda, och det kommer inte att finnas några grunder kvar på vilka de kan bortförklara sina åsikter. Dessa farhågor är anledningen till att de är så störda av de fakta som återges här.

Allah uppger att ångesten hos de otrogna kommer att intensifieras i livet efter detta.

Detta är vers 22 i kapitel 6 Al-An’am.: På domedagen, kommer de att tilltalas på följande sätt: Och en Dag skall Vi samla dem alla åter och säga till dem som satte medhjälpare vid Allahs sida: "Var är nu dessa [Mina] påstådda medhjälpare?" och vi har även vers 24 i samma kapitel: Se hur de har bedragit sig själva och hur dessa [väsen] som de uppfann har övergett dem

De Troendes belöning

Medan realiteten av att vi inte har direkt kontakt med den ursprungliga materien och att tid är en förnimmelse oroar materialister, gäller det rakt motsatta för sanna troende. Troende människor ​​blir väldigt glada när de har uppfattat hemligheten bakom materia, eftersom detta är svaret på alla frågor. Med det här svaret öppnas alla hemligheter. Med lätthet förstår man många frågor som tidigare var svåra att förstå.

Som tidigare nämnts, kommer koncepten kring begreppen döden, paradiset, helvetet, det hädanefter och förändrade dimensioner att förklaras, och viktiga frågor som, "Var är Allah?” "Vad föregick Allah?” "Vem skapade Allah?” "Hur länge varar livet på kyrkogården?” "Var finns himmelriket och helvetet?" och "Var finns himmelriket och helvetet i nuvarande stund?", att besvaras med lätthet. Man kommer att kunna förstå det system ur vilket Allah skapade hela universum från intet. Till den grad att, med denna hemlighet, kommer frågorna om "när" och "var" att bli meningslösa, eftersom det inte kommer att finnas någon tid eller plats. Av förståelsen rörande oändligheten, följer förståelsenatt helvetet, himmelriket och jorden faktiskt alla finns på samma plats. Om man förstår begreppet tidlöshet, inser man att allt sker inom ett enda ögonblick: inget inväntas och tiden flyter inte, eftersom allt redan har skett och är avslutat.

Med upptäckten av denna hemlighet, blir världen som himmelriket för den troende. Alla eländiga materiella bekymmer, oron och rädslor försvinner. Den enskilde individen begriper att hela universum har en enda Härskare, att Han förändrar hela den fysiska världen såsom Han behagar och att allt han - den troende - har att göra är att vända sig till Honom.

Han överlämnar därefter sig själv helt till Allah såsom framgår i kapitel 3 Al-’Imran vers 35: Och `Imrans hustru bad till Allah och sade: "Herre! Jag viger vad jag bär i mitt sköte åt Din tjänst. Tag emot mitt [offer], Du som hör allt, vet allt

Att komma till insikt om denna hemlighet är den största vinsten i världen.

Tillsammans med denna hemlighet avslöjas en annan mycket viktig verklighet som nämns i Koranens kapitel 59 Qaf vers 16: det faktum att VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.

Som alla vet finns halspulsådern inuti kroppen. Vad kan vara närmare en person än hans egen insida? Detta förklaras lätt genom av verkligheten av oändligheten. Med detta koncept är förståelsen av denna vers mycket bättre.

Detta är den enkla sanningen. Det bör vara väl etablerat att det inte finns någon annan hjälpare och försörjare för människan än Allah. Det är ingenting annat än Allah, han är det enda absoluta existensen hos vilken man kan söka sin tillflykt, vädja till om hjälp, och räkna med för belöning.

Vart vi än vänder oss finns Allahs närvaro.

DİPNOTLAR

206. François Jacob, Mümkünlerin Oyunu, Kesit Yayınları, 1996, sid. 111

207. Lincoln Barnett, Evren ve Einstein, Varlık Yayınları, 1980, sid. 52-53

208. Lincoln Barnett, Evren ve Einstein, sid. 17

209. Lincoln Barnett, Evren ve Einstein, sid. 58

210. Paul Strathern, Einstein ve Görelilik Kuramı, Gendaş Yayınları, 1997, sid. 57

211. Lincoln Barnett, Evren ve Einstein, Varlık Yayınları, 1980, sid. 84

212. Lincoln Barnett, Evren ve Einstein, Varlık Yayınları, 1980, sid. 17-18

20 / total 20
Ni kan läsa Harun Yahyas bok Om Evolutionens Bedrägeri online, dela den på sociala nätverk som Facebook och Twitter, ladda ned på din dator, använda den till era hemläxor och hemtentor, publicera, kopiera eller reproducera på era egna hemsidor eller bloggar helt gratis, utan några som helst upphovrätts avgifter, så länge ni hänvisar denna hemsida som referens.
Om denna hemsida | Gör till din hemsida | Lägg till favoriter | RSS Feed
All material kan kopieras, skrivas ut och distribueras genom hänvisning till denna hemsida
(c) All publication rights of the personal photos of Mr. Adnan Oktar that are present in our website and in all other Harun Yahya works belong to Global Publication Ltd. Co. They cannot be used or published without prior consent even if used partially.
1994 Harun Yahya www.harunyahya.com
page_top
iddialaracevap.blogspot.com ahirzamanfelaketleri.blogspot.com ingilizderindevleti.net